söndag 1 februari 2009

STADSMÄSSIGHET

Nätverket YIMBY har redan redogjort för den täta blandstaden, jag försöker således med att reda ut begreppet ”stadsmässighet” – dess innebörd och dagens tydliga problematik att implementera en sådan i planeringen – med fritt raljerande. Subjektiva kommentarer är givetvis införlivade i redogörelsen – men sådan är uppfattningen om staden och städer – i regel objektiv på ytan, men subjektiv när det kommer till dess essens och funktion. Stadsmässighet är inget imaginärt sinnestillstånd – utan en verklighet värd att uppnå.
Vad menas egentligen med stadsmässighet och vad är egentligen en stad? Meningarna om vad som egentligen är en stad är åtskilliga. Med godtyckligheten i antågande har politiker, fastighetsmagnater etc pratat sig varma om den urbana och hållbara staden, om ”attraktiva” nyproducerade områden med ”spännande” arkitektur och med eviga flöden av människor, kultur, varor och tjänster. Samma institutioner som lovar runt och håller NOLL när det kommer till infriade löften om spännande och attraktiva städer. En stad är ingen stad, trots stadsmässiga byggnader, utan kan enbart definieras som en stad om dess rumsliga offentlighet har vitaliserats av människor i rörelse med eller utan mål. En stad kan således se ut som en stad med imaginära fasader– utan att på något sätt fungera som en sådan. Likt kulisser och ett spel för galleriet – för ett spel för galleriet är precis vad det är i Sverige. Ett land utan saknar en tydlig politik för staden – en stadspolitik. Nu när finanskrisen och lågkonjunkturen ligger över landet är det dock dags att få tid att tänka över hur vi egentligen vill ha det, starta om, tänka till, göra om, göra rätt – en reell stadspolitik är det som verkligen behövs.

Byggbolagen marknadsför sina nyproducerade lägenheter med att man satsar på ”insidan” och det är ju förvisso poetiskt vackert, men undrar hur det vore om man inte enbart satsade på sönderstylade lägenheter utan satsade på att skapa estetik och rörelse kring husen och de närliggande kvarteren istället. Det där med ”ännu-mer-påkostat-nu-kan-du-visa-för-polarna-hur-flashig-du-är-tjatet” börjar ju bli en aning, ja tjatigt. Husens arkitektur är inte temporära konsumtionsvaror utan permanenta konstnärliga och tekniska utryck som ska leva ett par år. Detta är även där Sverige är ställd i kontrast med större delen av Västeuropa där devisen fint- och- levande-på-utsidan-skabbigt-på-insidan är gällande gentemot mediokert-på-utsidan-fint-och-påkostat-på-insidan. Är det svenskens bekvämhet i att sitta och beundra sitt nya trägolv än att ut att röra på sig till den lokala biografen eller restaurangen/ baren ? Givetvis har det klimatet att göra, men: hur lyckas exempelvis britterna, holländarna och danskarna skapa urbana stadsmiljöer? Alltså: Sverige - kanske en smula bakåt ibland? Tack – då var det bekräftat!

Världsstäder såsom New York, London, Tokyo har olika förutsättningar och strukturer liksom Barcelona, Rotterdam och Bristol. Men i dessa städer återfinns ett antal kapital av varierande slag som gör dem stadsmässiga exempelvis de stora kontrasterna, variationerna och mångfalden, inte enfalden, osäkerheten och fegheten i idérikedom. Dessa städer har strukturerats via nya synvinklar, idéer och organiserade principer som skapat kvalitéerna i stadsdynamiken. Blandningen, utbudet, kulturen, livet, pulsen i storstaden, är det oftast det som uppskattas och kan ses som huvudanledningarna varför människor flyttar till större städer. Naturligtvis är det enbart inte rikedomen på upplevelser i staden utan arbete, familj, relationer etc som spelar in – men det ”stadsmässiga” i staden är oftast det som lockar. Tycker man inte om ”städer” bor man inte i en stad – en devis som är applicerbar på det mesta. Man konsumerar alltså inte saker, som man inte tycker om eller uppskattar.
Det ska alltså finnas ett antal kapital i staden – socialt kapital, kulturellt kapital, humankapital etc samt ett realkapital som manifesterar sig i fabricerade former såsom infrastruktur, bostäder, handel och kontor. Nedan kommer ett par allmängiltiga och väl vedertagna kritierier som kan appliceras på hur stadsmässighet kan förklaras:

Traditionellt fysisk stadskaraktär och god arkitektur
Gatunät med traditionell rutnätsstruktur och slutna kvarter med öppna fasader och sockelvåningar med integrerade funktioner och markerade portingångar. Husens proportioner ska, likt den traditionella stenstaden, vara inbjudande och trivsamma samt i rytm med övrig bebyggelse med några få undantag. Rörelse och underlättnad till möten är här även ett signum för att skapa lokala mötesplatser

Offentligt liv och mångfald
Genomströmmning av människor är ledande, inte nödvändigtvis ett konstant flöde av människor, men likväl under dygnets olika timmar. En gata är en förbifart – ett ställe för förbipasserande och möten samt en naturlig spelplan för möten. Gatan och trottoaren är därmed stadens mest vitala delar och att ”trottoarbekanta” sig är en del av det sociala spelet i staden som senare skapar goda nätverk, förtroende och socialt kapital. Det kan även ses som ett fritidsnöje och rekreation att se på de människor som flanerar förbi. Mångfald i all dess former och kulörer ger staden en god balans mellan olika yttringar, kultur – och subkulturer, kontraster och sociala intresseväckare. Således utvecklas gatulivet likt det klassiskt integrerade stadslivet – på gatan, trottoaren eller i närliggande lokaler – men med moderna yttringar som kontrasterar med det gamla. Distingerade gentlemän möter stencilistisk gatukonst som möter lattemödrar som möter globala dansbeats. Det finns alltså ingen offentligt liv utan genomströmmning av människor – lokala förmågor eller förbipasserande flanörer.

Offentliga rum
Det offentliga rummet är en arena och spelplan för social interaktion. Det kan röra sig om olika platser i staden där invånarna föredrar att mötas – parisare i parken, cockneys i gatuhörnen, berlinarna på torgen. Det måste även finnas platser där man inte vill mötas eller där man bara vill ha rum för tete-a-tete likt avskärmande innergårdar, gränder, prång och andra lokala revir för ensamhet och avkoppling.

Funktionsintegrering
En blandning av funktioner är ytterst viktig för en vital och fungerande stadsmiljö. Med integrerade funktioner avses att bostäder, kontor, butiker, restauranger samt kultur och andra institutioner ryms inom samma kvarter eller i direkt närhet till det, likt den klassiskt integrerade staden. Funktionsintegreringen syftar att ge kvarteret närhet till alla former av lokal service samt att människor rör sig i kvarteret under de flesta timmarna av dygnet. Dramatiken, rörelsen, pulsen och den brokiga blandningen av människor är vad många definierar som stad och är en aspekt av stadens attraherbarhet. Varför intentionerna med funktionsintegreringen ALDRIG implementeras fullt ut beror oftast på intressetvister mellan bostadsrättsföreningarna, byggherrarna och de inblandade nämnderna hur kommersiell service ska se ut i vid nyproduktion exempelvis. Man nöjer sig till slut, analyserar inte varför andra länder och städer lyckas med att skapa nya funktioner och dynamik och har till syvende och sist inget samvete för falsk marknadsföring. Sådant verkar bara hända i Sverige om mina intryck inte misstar mig – för det har inte hänt och händer inte systematiskt i England, Frankrike eller Spanien. Hur klarar de sig utan den naturliga och lokala mötesplatsen det villa säga puben, bistron/caféet eller tapasbaren? Englands gatudynamik beror på bland annat på undermålig standard i lägenheterna varav folket är ute och rör på sig på gatorna istället. Så ska det ju inte heller vara, men det finns olika balanser att upprätthålla. Varför Sverige misslyckas är av bekvämlighet och behovet av ”lugn och ro”, skulle jag gissa.

Täthet och tillgänglighet
Stadens täthet och exploateringsgrad avslöjar även dess reella dynamik. En tät stad har alla förutsättningar att vara då densitet ger ett X antal människor i rörelse och möjligheter att kunna etablera de verksamheter som är konkurrenskraftiga och skapar områdets essens och genius loci.
Tillgänglighet är naturligtvis en viktig ingrediens för att stadens invånare enkelt ska vilja röra på sig. Gatusystem med väldefinierade trottoarer har större inbjuder till ett lättare flöde av människor och annan trafik. Välbalanserad densitet eller någorlunda hög befolkningstäthet och nyttjandegrad är viktig för att kunna hålla stadens andra funktioner i balans

Identitet och läge
Vi människor har ett behov av att känna samhörighet med varandra, vara stolta över det som specifikt karaktäriserar de kvarter vi växt upp i eller bor i oavsett om det rör sig mondäna överklassenklaver, dynamiska och depriverade arbetarkvarter eller det designade medelklassghettot med tillhörande lattemorsor och designade bokhandlar. Vår livsstil och givetvis vår socio-ekonomiska status kan i mångt och mycket förklaras var vi väljer att bosätta oss. Stadsdelens särdrag kan alltså ofta spegla invånarnas drömmar och även desillusion – som formar människorna efter staden och staden som formas av människorna – stadens morphogenesis. Det vi skapats av och skapat vill givetvis försvara och konservera som våra revir - på gott och ont.

Västerås Stad hade tidigare en utredning varför delar av stadens ungdomar flyttade från Västerås? Ja, varför flyttar ungdomar ifrån Västerås? Varför vallfärdar ungdomar till London, Barcelona etc? PGA av att man vill uppleva en stad med allt vad den har att erbjuda. Ska jag välja förföriska Malmaberg eller Covent Garden, eller stod det nu mellan Vetterslund eller Camden-Primrose Hill-Clerkenwell-Islington? . Lägg ner utredningen, här har ni facit. Ungdomar flyttar till London, Barcelona, Paris etc för att uppleva den totala stadsupplevelsen. Även i Sverige – det är oftast ungdomarna och yngre vuxna som står för kreativiteten ( och destruktiviteten, undantaget miljöförstöringen och föroreningarna ) i städerna – ja, det är inte den lokala bridgeklubben som står för stadens ”dynamik” Man vill uppleva en urban livsstil, konsumera kultur och rörelse. Det är inte konstigt att stadens ungdomar väljer att bosätta sig i landets huvudstad eller i utlandet. Studier spelar visst roll, Skulle Mälardalens Högskola ha ett par kreativa utbildningar av rang, ja varför inte fysisk planering och urban design – skulle inte det skada utvecklingen – även om det finns duktiga och lokala arkitekter med verksamhet i staden.

Staden i staden
En stad ska även ha levande stadsdelar i perifirin av stadens innerstad – en stad inom staden enligt Krierskt resonemang med en polycentrisk struktur – det vill säga självständiga små kvarter och stadsdelar med gångavstånd mellan varandra, delar i ett större flerkärnigt nät av gator och promenadstråk . Kvarteret ska vara självständigt i den mån att den är självförsörjande med essentiella vardagsfunktioner samt att den har vissa estetiska kvalitéer som kan skilja kvarterna emellan. Stadens offentliga rum löper som en röd tråd i Krierskt resonemang – där estetiska kvalitéer och social styrka är frukten av civilisation som i sin tur resulterar i ett kvarter som är beboeligt, överrenskommande, vackert, elegant och med solid lokalförankring av stadsdelens invånare. Staden – där folk i regel bor och vill bo - dikterar villkoren över sin egen utveckling, ekonomi och framtida gestaltning

( Bild från Ängsgärdet ur Anders Lifs Arkiv )
”Stadsdelarna” utanför Västerås centrumkärna OXBACKEN-KARLSDAL-KOPPARLUNDEN-ÄNGSGÄRDET – är i regel ansedda som monofunktionella bostadsområden (Oxbacken/Västermalm, Karlsdal ) eller en tillväxtpark (Kopparlunden) samt avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse ( Ängsgärdet ) utanför Cityringen som skulle kunna fungera som en stad inom staden. Oxbacken/Västermalm och Ängsgärdet har varit levande stadsdelar för ungefär ett sekel sedan innan industrin och tyngre motortrafiksleder likt E18 och Cityringen och modernismens intåg i staden skapat barriärer och funktionsseparerade bostadsområden utan naturliga och spontana mötesplatser. I Kopparlunden skulle den så kallade ”Teknikbyn” utvecklas till ”Teknikstaden” vid lite smartare agglomerationstänk – det vill säga behålla teknikkonceptet till fullo men att utveckla den historiskt industriella miljön med nya blandade verksamheter, täppa igen ”urbana hål” längs Östra Ringvägen och även där skapa naturliga och spontana mötesplatser.

( Bild från Oxbacken-Västermalm ur Anders Lifs Arkiv )
Västerås har bra intentioner när det gäller förtätning, dock görs saker ibland halvhjärtat, ibland glömmer man att urban utglesning och ökad bilism och affärslador inte leder till dynamiska miljöer och exempelvis städer-inom-staden. Nu när finanskrisen ligger som ett töcken över nya investeringar kanske det är tid för att åter kontemplatera hur staden ska formas i framtiden. Den vanliga ursäktande retoriken om att funktionsintegrering kostar en slant – jaha och? – det gör väl allt, inte minst nya vägdragningar till nya externa ”shopping malls” som fortfarande ploppar upp som små svampar i stadens utkanter och utarmar Cityhandeln. Dessutom nu under den pågående lågkonjunkturen bör även de kommunala och allmännyttiga bostadsbolagen skrida till verket med nybyggnationer då priserna faller på just byggnation och även prutandet på byggmaterial kan underlättas. Staten och allmännyttan har resurser att lösa stagnationen av bostadsproduktionen – om de bara vill. Västerås kommunala bostadsbolag Mimer har ett par hyresprojekt i startgroparna – Lillåudden, Skiljebo etc – men fler centrala objekt likt precis påbörjade Kleopatra önskas och då gärna med en hint av stadsmässighet – det vill säga av majoriteten av de kriterium som nämnts i förbigående.





Snap Shots

Get Free Shots from Snap.com