måndag 23 mars 2009

Urbana hål

Västerås har ett par urbana hål där marken agerar som bortglömda platser - där gruset på marken är det mest levande man kan hitta. Oftast ett sönderrivet stadslandskap där parkering av bilar endast utgör den enda funktionen. Monofunktionella parkeringsplatser i centralt läge ger inga stadsmässiga kvalitéer utan snarare tomrum, övergivenhet ( som i en spökstad i ett fiktivt vilda västern ) Ett bra exempel på ett särdeles dåligt markutnyttjande är den tomma grusparkeringen öster om Södra Ringvägen och norr om Pilgatan, det vill säga öster om Västerås stora och pågående stadsbyggnadsprojekt Östermalm-Mimerområdet. Området, som ej ännu är detaljplanelagt kommer givetvis förtätas inom en en framtid - men det krävs då också större mått av urban design för att det ska bli dynamiskt och i samklang med den stadsförnyelsen som sker och kommer ske på andra sidan vägen. Arkitektkontorets Tovatt Architect and Planners förslag till till det kommande centralstationsområdet som, som jag tidigare har haussat till skyarna med all rätt, inkorporerar även här en skön dynamik till denna döda yta med ett semi-slutet kvarter och ett högre punkthus (vad det verkar som ) i lagom höjd. Det med blandade funktioner skulle flytta innerstaden en bit utåt - eller att staden växer inåt hur man nu än vill formulera det. Förslaget kan ses med bilder i sin helhet här. Det inringade området överst på bilden är även det ett urbant irritationsmoment - som mycket väl skulle kunna förtätas - ett hinder är givetvis då Metallverksgatan, men denna gata har väldigt lite funktion och skulle kunna överbyggas med någon form av valvportal som fungerar som port för eventuell biltrafik. Det kan låta en aning luddigt och odefinierat, men som jag ser det så fyller man de gamla industrilokalerna med fler verksamheter eller så förtätar man med bostäder. Simple.

Kopparbergsvägen är en lustig gata, den skär igenom innanför Cityringen och är väl frekventerad av både biltrafikanter, cyklister och gångtrafikanter. Den fyller dessvärre bara en funktion som genomfartsled fram tills den korsar Domkyrkoesplanaden eller möjligtvis Smedjegatan då den börjar bli kantad av butiker, restauranger, kontor etc. I norr har Östra Kyrkogården på högra sidan på bilden, agerar som en barriär för gatans rörelse, vilket innebär att högra sidan av vägen( om man kommer söderifrån) inte är anpassad för gångtrafikanter och på andra sidan vägen finns en sömnig och dåligt utnyttjad parkeringsplats (inringat på bilden ). Där skulle det alltså finnas möjlighet för en skön förtätning och samt att trottoaren på höger sida byggs ut för att bli mer promenadvänlig då Östra Kyrkogården gör ett stort kvarter ogenomträngligt och och osmidigt. Ett område som är fysiskt ogenomträngligt kan inte sy och lappa ihop olika kvarter och stadsdelar som fungerar som allmän mark och särskild mark. Låt vara den funktionella uppdelningen, men de ska sitta ihop och leda till respektive utan några som helst problem – varken rörelsemässigt eller säkerhetsmässigt

Där Norra Allégatan möter Norra Ringvägen finns en liten fastighet som inrymmer lite stadsvärde, men är dock ett väl frekventerat ställe av olika anledningar. En dåligt använd och gruserad parkeringsplats på höger sida Norra Allégatan bredvid en kvartersbutik samt en "ett-gammalt-gatukök-som-förvandlats-till-en-pizzeria" som tar upp en alltför stor del av stadsrummet på den vänstra sidan. Här finns alltså ett ypperligt tillfälle för en förtätning och de funktioner som existerar kan inkorporeras i nya byggnader med bostäder ovanpå. En enkel match - om man nu har bestämt sig för att staden skall byggas inåt - och det har man i alla fall på pappret. Men i liksom många andra avseenden talar handling högre än ord. Cityringen är barriärskapande men har mycket potential eftersom det är en väl frekventerad av alla sortens trafikanter - men kan innebära bättre och fördjupade funktioner än enbart trafik och ensidiga verksamheter utspritt här och var.


Sedan har vi den gamla bryggeritomten som tidigare verkar ha varit ett funktionellt moment 22, men kan bättre om viljan finns. Den känsliga kulturmiljön längs Svartån ska givetvis inte förringas eller äventyras för den delen, men den tomma parkeringen vid Bryggargården bör på nägot sätt ansluta till Västra Ringvägen med någon form av godartad exploatering. Förmodligen en av de mest natursköna platserna i Västerås innerstad med Svartån som sakta ringlar sig igenom staden. Däremot är den vackra åpromenaden vid sidan ingen plats som många människor gärna frekventerar, i synnerhet inte nattetid. Marken kring Skarpskyttebron ( eller King Beat som den också kallas ) och söderut fram till Biskopsbron kunde alltså göras trevligare och mera tillgängligt. När bropartiet hade som sidofunktion att vara ett konstnärligt "hall of fame" på åttio - och nittiotalet kunde de förbipasserande uttrycka sin irritation eller fascination över de individer som tyckte den tråkiga betongbron behövde lite färg, swing och rörelse. Idag är marken kring bron mest grå, full av slam och skräp, dåligt belyst och således ingen plats man promenerar förbi om man inte måste. Det finns ett gestaltningsförslag som täcker hela Svartån genom centrala Västerås som kan läsas här. Hur det kan komma att implementeras får framtiden utvisa, men saker och ting verkar vara på gång i alla fall.
Kontentan är i alla fall att parkeringen självfallet bör förtätas med blandade funktioner så att denna del av innerstaden frekventeras oftare för ett exempelvis öka trivseln och tryggheten och samt täppa igen den döda ytan som vätter mot Västra Ringvägen.



Sist har vi den väl använda parkeringsplatsen som i folkmun kallas "Klippans parkering" som ligger naturskönt i stadens äldsta kulturkvarter - självfallet skulle det rivas upp under modernismens intåg i Västerås. Trots detta attraktiva läge och ett sidosprång från en av stadens huvudgator- Stora Gatan- är Norra Källgatan särdeles dåligt frekventerat förutom helger efter midnatt. Nu är ju det som nämnt att parkeringsplatsen inte en gruserad och död yta, men den kunde verkligen användas bättre med fler funktioner såsom bostäder, kontor, kultur och handel. Skulle Norra Källgatan vara flanörvänligt skulle bebyggelsen längs Svartån vara mer attraktivt att besöka så dess små specialbutiker på exempelvis Badhusgatan kan fortleva utan problem. Eftersom parkeringen redan har ett underjordiskt plan under marknivå kan detta fördjupas och inhysa den rådande parkeringsnorm som redan finns för fastigheten - mer eller mindre. Parkeringsproblematik är ett ofog, men ju mer bilar parkeras under marknivå och i anslutning till de boende - desto bättre och mer stadsmässigt.


Något som är glädjande är även att Byggnadsnämnden i Västerås Stad håller seminarier i hållbart stadsbyggande och stadsutveckling under deras sammanträden. Hoppas att handboken av Erland Ullstad som illuminerar vikten av mångfald i arkitektur, funktionsintegrering, täthet et cetera faller dem i smaken och låter sig bli inspireras av - spontant, men ej påtvingat.
Kan man även hoppas på att det blir högläsning ur Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" på seminarierna i framtiden?
I gårdagens
Dagens Nyheter kunde man läsa ytterligare om om det Stockholmska försöket att skapa en form av promenadstad -en satsning som även bör kunna implementeras i Västerås om man vill förtäta de urbana hål och andra trasiga partier som finns utanför Västerås Cityring, det vill säga Karlsdal-Loviseberg, Kopparlunden, Ängsgärdet med flera.
En enkel match - om viljan finns det vill säga.

Snap Shots

Get Free Shots from Snap.com