måndag 7 december 2009

Urbana hål II

Tidigare har jag fokuserat på urbana hål innan för Cityringen, men det finns en hel del tomma ytor strax utanför Cityringen som skulle tänkas förtätas med god omsorg och urban arkitektur. Läsaren får ursäkta om styckeindelningen längre ner är en aning kompakt, verkar vara något problem med Blogger för närvarande.

Nu när kommunen bestämt sig för att lägga ned Gideonsbergsskolan kan man givetvis se till att en ombyggnad till lägenheter kan ske i skolan gamla lokaler. Viktigare är dock att man bör göra något av den dåligt utnyttjade grusplanen i hörnet Smalbäcksgatan-Gideonsbergsgatan. Där finns det god potential att upprätta exempelvis ett slutet eller semi-slutet kvarter med verksamheter i bottenvåningen. Finner man att skolans gymnastiksal inte kan anpassas till bostäder eller andra verksamheter kan göra ett storgårdskvarter över hela tomten alternativ stycka in det i mindre slutna kvarter.

Blåsboplanerna var på tapeten för några år sedan, men försvann från Kommunala Bostadsstrategiska Programmet ( KBP) . Här skulle man kunna dra ett hästskoformat kvarter med en helsida som täcker sidan mot Vasagatan, men inte hela ”baksidan” sida längs Apalbyvägen. En skala på 2-3 våningar borde kunna räcka. Optimalast vore ett slutet storgårdskvarter med lokalytor i gatuplan som vetter åt Vasagatan och Solbergagatan. Gräsplanerna kan man bevara för att skapa en lummig innergård. Ett annat alternativ vore att stycka upp det i två-tre slutna kvarter med ”tysta” lokalgator mellan Vasagatan och Apalbyvägen. Ett gammalt förslag från Igloo Arkitekter finns att tillgå här. Kanske inte särskilt stadsmässigt – men i gladare kulörer än normen av dagens nyproduktion. Vill minnas att PEAB erbjöd Västerås Stad att uppföra fotbollsarenan vid Arosvallen om de fick bygga på Blåsboplanerna som senare via kommunens refuserande sköts ut i sank. Nu är alltså ”fotbollsarenan” redan färdigställd men då på Rocklunda och då skulle VSK’s träningsplaner även kunna förläggas till Rocklunda utan problem varav en förtätning av gräsplanerna är klart genomförbara.
Kopparbergsvägen är stadens första ögonblick om man svänger av från E18 in till City.
Mellan Tegnérhuset och ”1994-huset” vid Johanneshöjden finns ett hål som verkligen förstärker gatan och infartens tomhet och brist på identitet och karaktär. Ett enkelt lamellhus, hur otroligt det än låter, skulle säkerligen göra underverk. Dock så skulle då den nuvarande infartsgatan behöva omlokaliseras, enklast då via Nygårdsgatan. Ett annat och optimalare sätt att ”rama” in västra delen av Kopparbergsvägen vore att bygga ihop Tegnérhuset och 1994-huset om det går att skapa någorlunda bra utrymme för aktiva ingångar då cykeltrafiken är väl frekventerad i Kopparbergsvägens nerförsbacke. Övre Kopparbergsvägen skulle kunna bli ett riktigt urbant stråk om överdäckningen av E18 skulle realiseras inom en översiktlig framtid.


Intentionen har väl alltid varit att Karlsdal ska behålla sin lugna miljö, men området är någorlunda centralt och förtjänar bättre inramning än så. I korsningen Nygårdsgatan-Lovisebergsvägen ligger en parkering som till synes inte fyller någon funktion förutom just parkering. Här finns stor potential att sluta kvarteret och etablera lokaler på gatunivå eftersom Lovisebergsvägen är den naturliga gång – eller cykelsträckan med mest ”flow” om man ska vidare mot Kristiansborg eller Gideonsberg via Krutkällarbacken där Västerås ”förortsstruktur” börjar. Går det inte att sluta kvarteret helt och hållet kan man åtminstone anlägga ett L-format hus så sånär ”ramar in kvarteret.





Sist har vi Sundemans backe. Tanken med detta förtätningtips är inte att exploatera grönskan vid Sundemans backe, utan snarare ta till vara på den lilla centrala mark som där ”Gammalt-gatukök-som-förvandlats-till-pizzeria-med-stor-tillhörande-parkering” idag huserar dvs en redan exploaterad mark som tidigare huserat bensinstationer, grillkiosker etc. Detta skulle kunna vara en möjlighet när stormen kring detaljplanen för Slottsträdgården lagt sig, som jag här på bloggen redan för ett år sedan nämnde att den skulle generalknasa i form av rena lögner och nu inte särskilt stringenta resonemang som FN’s barnkonvention, mänskliga rättigheter och ytterligare bibbel-babbel som inte hör till saken, trots att kommunen reviderat planen så att byggtrafiken inte går mellan Skepparbacksskolan och Fryxellska skolan. Det finns dessvärre åtskilliga saker som strider mot FN’s barnkonvention i samhället, denna nimbyism tillhör inte det sammanhanget. Snacka om att lägga fokus på fel saker. På platsen, om än liten, skulle kunna tillföra god bebyggelse som ger gatan ett välkomnande intryck och gatuköket och kanske ytterligare någon form av restaurangverksamhet integrerat i fastigheten.
Att gå ett steg längre vore att dra ett kvarter mellan Västmannagatan och Valhallagatan vid backens direkta sluttning vid busshållplatsen , men ett sådant ”tilltag” skulle säkerligen inte vara allmängiltigt förankrat än så länge, men i framtiden skulle ett par miljöskadade björkar behöva bli entledigade från sin koldioxidförgiftning för gott. Urbana Brownstone-radhus är ett oprövat kort i Sverige, kanske dessa skulle kunna integreras i den övriga stadsmiljön kring Västermalm/Oxbacken/Vasastaden? Kanske ett omöjligt förslag – kanske inte.
De stora ”drakarna” i byggbranschen Byggbolagen vet att ”stad” är att attraktivt. Därför tenderar man att marknadsföra sina nyproducerade lägenheter med ”äkta stadskänsla” och pepprar det med ”myllrande” etc för att i sin tur bygga regelrätta bostadsområden utan någon naturlig sammanhållning med uppluckrade funkislådor utan kommersiell eller annan verksamhet i själva området. Sist tar man ut höga insatser för att man vet att man marknadsfört det som Times Square, Boulevard Haussmann eller whatever kan man, med en enkel sale-pitch, dessutom få folk att betala för ett sådant läge i tron att man kommer bo hur urbant som helst. Jag väntar bara på dagen någon lanserar Östra Hamnen/Lillåudden som ”New Urbanism”. Det är mycket trevligt att se Östra Hamnen/Lillåudden växa till sig från månad till månad, men flerfunktionsmässigt och stadsmässigt är det fortfarande inte särskilt imponerande. Idag verkar det som det är de mindre och diskretare aktörerna på marknaden som istället står för nytänkandet och urbant byggande än de större byggbolagen som har resurser, men knappast använder dem utan fokuserar på det som endast rör lönsamheten. Önskvärt i Västerås är alltså större mångfald gällande byggherrarna. Konkurrensen skulle det dels bli sundare och inte lika ”nepotisk” som den varit tidigare samt att husens variation i arkitektur, höjd, funktion etc skulle göra en märkbar skillnad i ett större projekt med flera involverade aktörer. Om det dessutom nu är ofrånkomligt att bygga ”livsstilsboenden” anpassat för golfare, seniorer, boule - och båtentusiaster och inte mixen av dem allihopa, finns det en stor grupp unga vuxna med gott kapital som efterfrågar bostäder med en mer urban ”livsstil” med närhet till nöjes – och restaurangutbud, kultur och shopping samt till parker för möten och rekreation. Varför byggs inte det som en stor och växande del av marknaden efterfrågar kan man fråga sig i all oändlighet.
Är det någon som ser något sammanhang i att en hyresrättslägenhet innanför Cityringen har 300 sökande (Mimer) varav flera hyresrätter på Väster endast har 5 sökande? Inget fel i sig att bo i förort, men det talar ganska bra om vad som egentligen efterfrågas – även på hyresrättssidan. Nu är detta två extremfall hur det ser ut allmängiltigt sett, men det är en klar skillnad i attraktivitet mellan stad respektive förortsbebyggelse i stadens periferi. Inget nytt alltså.

Bland Sveriges största städer är ordet ”Stadsutveckling” ett påfallande och ofta använt ord i projektprocessen. Bland Västerås projekt är det till synes obefintligt. Varken politiker eller representanter från staden yppar ordet särskilt ofta och när det väl yppas är retoriken hundra gånger vassare än själva praktiken. Att bryta det modernistiska zoneringstänket kanske kräver en ändring i Plan –och Bygglagen, för att på riktigt möta den efterfrågan på hållbara städer som krävs i framtiden. Ska man börja benchmarka andra städer i samma storlek bör man lyfta fram Helsingborg. Helsingborgs H +-projekt är synnerligen ambitiöst och stadsmässigt. Kommersiella verksamheter blandas med avantgardearkitektur på bostäderna. Däremot är man dessvärre lika duktig på att dränera innerstaden på kommersiell verksamhet som Västerås i form av externa köpcentrum, Väla i Helsingborgs fall.
En liten ljusglimt är dock intervjun med Stadsbyggnadsdirektören Lotta Lindstam i VLTs lördagsbilaga ”Latte” för två helger sedan som ej finns på internet att ta del av. Jag citerar rakt av: ”Vi ska få den täta stadens kvaliteter och skapa olika publika anläggningar med höga kvaliteter. Naturrum, ett operahus, en kreativ scen, en teaterfabrik och en mer innovativ filmstad”
Vågar man hoppas på att ”Tät blandstad” som är en grundförutsättning för den levande stad de flesta av oss eftersuktar, både retoriskt och praktiskt är 2010 års stadsbyggnadsbegrepp (och för en lång tid framöver för den delen ) i Västerås?


Snap Shots

Get Free Shots from Snap.com