- CHIEF ROCKA -

Det är dags att göra slut med modernismen

2012-01-02T20:00:00.010+01:00

Gästskribent : Fredrik Fredricsson

1931 publiceras debattboken Acceptera som argumenterar för att den nya tidens funktionalistiska formspråk måste accepteras.

”Utvecklingen från det gamla stadsplanesystemet till det nya öppna” - illustration ur den funktionalistiska debattboken acceptera.

Inte ens författarna kunde ana vilken genomslagskraft funktionalismen och modernismen idéer skulle få på våra städer. Något som ironiskt nog en av upphovsmännen beklagar sig över i nyutgåvan från 1980 med orden: ”Men säkert underskattade vi det psykologiska, trivseln och människornas behov att själva bestämma”.

Tyvärr har modernismen inte släppt sitt grepp om oss. Fortfarande är det rådande idealet "hus i park" där vi får glest bebyggda områden omgivna av stora tomma gräsytor med oändligt ringlande gångvägar som slutar i gångtunnlar lämpade för personrån. Då vi istället borde bygga "hus runt park" där den anlagda parken blir den naturliga mötesplatsen och oasen i staden och där den täta bebyggelsen runt ger trygghet genom de många fönstren som är vakande ögon.

Gatans roll är mycket viktig i en levande stad. Istället för transportled som separerar stadsdelar från varandra bör gatan vara korridorer i ett stadslandskap av slutna kvarter - en kvartersform som gör att gatan blir den naturliga mötesplatsen för människor vilket borgar för ett rikt gatuliv.
Modernismen bör ses som ett experiment som vi kan ta lärdom av när vi åter börjar bygga tät stad med blandad verksamhet. 1800-talets stad som nådde sin höjdpunkt
runt förra sekelskiftet är alltjämt populär vilket inte minst bopriserna visar. Modernismens bostadsenklaver är och har alltid varit sovstäder som ingen besöker om man absolut inte måste.

Låt oss därför återerövra staden från modernismen och bilismen. Inte genom att förbjuda bilar men då vi bygger tät blandstad minskar vi behovet av bil och ökar samtidigt underlaget för kollektivtrafik. Vi ska heller inte vara rädda för att bygga högt. Höga hus rymmer onekligen fler människor vilket ger ökat underlag för butiker och kvarterskrogar i bottenplanen.

Avslutningsvis är min förhoppning att arkitekter slutar rita fantasilösa lådor och istället börjar rita hus som människor känner stolthet över att bo i.

Vegagatan i Göteborg - 1800-talsstaden möter modernismen. Är det verkligen en slump att alla människor på bilden valt den vänstra trottoaren?

Västerås Översiktsplan ÖP 2026

2011-12-18T13:06:00.014+01:00

Då var Översiktsplanen för Västerås Kommun ute på samråd ett tag och är det fram tills den 15:e Januari. Den verkar ha engagerat Västeråsaren vilket är ovanligt när det kommer till stadsbyggnadsfrågor, detta visar ju på att det finns röster för förändring vilket enbart är positivt på alla punkter. Rent teoretiskt är det en hyfsat förnöjbar läsning om det nu visar sig att diskrepansen mellan teori och sedermera praktik enbart är marginellt. Det är alltså dags att inte enbart snacka snacket utan även kunna gå gången som det heter. Överlag är det mycket ambitiöst jämfört med tidigare Översiktsplaner och på det stora hela ett förtjänstfullt dokument för det framtida samhällsbyggandet.

STÄRKA CITY är, i min mening, givetvis en av de viktigaste ingredienserna i
Översiktsplanen.

Öka mångfalden av aktiviteter, verksamheter och tjänster
Skapa trygga och vänliga platser för möten
Utveckla tydliga kultur-, nöjes och restaurangstråk
Verka för ett brett utbud av specialbutiker
Göra entréerna till City tydligare och mer välkomnande

Jag kan inte minnas någonsin att ”Tät blandstad” någonsin yttrats i något plandokument, men det verkar som Västerås är på väg att bestämma sig i alla fall att så ska vara fallet i den framtida stadsplaneringen. Mycket bra är även att cykel ska vara det naturliga transportmedlet och att en differentierad Parkeringsnorm skall införas.

En befolkningsökning till 200.000 fram tills 2050 invånare är också ambitiöst, men långt ifrån omöjligt med runt 1500 i befolkningsökning varje år. Det kräver ju dock att staden måste tillgodose efterfrågan och behovet av blandade upplåtelseformer och framför allt en arkitekturpolitik som producerar en modern, hållbar och varierad gestaltning av staden. Det är sådana faktorer som attraherar inflyttningar till staden och skapar tillväxt och stadskvaliteter, inte köplador längs E18 och arkitektur enligt standardformulär 1A med prefabricerade lamellhus-limpor.

http://www.spacescape.se/2011/04/v%C3%A4rdering-av-stadskvalitet/

Det är bra med tätheten, men urbaniteten och dem korta avstånden är den positiva faktorn i att överhuvudtaget bygga tätt. Därför kan det tyckas löjligt, som i flera avseenden stadsbyggnadshistoriskt i Västerås, att ny bebyggelse måste harmonisera med befintlig, vad som sägs är alltså att det har byggts likriktat och monofunktionellt i 80 år och måste således göra det minst i 80 år till. Till och med mindre orter som Norrtälje med 17 000 invånare bygger urbant och då undrar man med Västerås med sina snart 140 000 invånare, vad är det som är ett systematiskt felande rent historiskt?

http://www.norrtalje.se/Global/4%20bygga%20bo%20milj%c3%b6/hamnwebb%20bilder.pdf

Bra är även att integrera två stycken pendelstationer vid Hacksta och Stenby, men märkligt är att ingen framtida utredning om spårvagnstrafik finns med. Turismnäringen behöver även intressant modern arkitektur. Turbinhuset är vackert och den historiska katalysatorn för stadens framväxt, men det räcker dessvärre inte. Det behövs mer än så.
När staden växer inåt behövs också nya urbana stråk utvecklats exempelvis Stockholmsvägen, Bergslagsvägen, Köpingsvägen samt Vasagatan norr om Ringvägen.. Där är Östra Salabacke ett alldeles lysande exempel på stadsläkning.

http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Bostad_o_byggande/Stadsplanering/Ostra%20Sala%20backe/stadsutveckling_o_salabacke.pdf

Kopparlunden måste även hållas mer levande. Det duger inte i längden att trycka in teknikkonsultföretag efter teknikkonsultföretag och hoppas på det bästa, det bör finnas andra kluster för att balansera ut utbudet för det i Kopparlunden. Dessutom måste det finns en naturlig koppling till City och Cityringen, idag är det en isolerad enklav avskiljt via Tågspår, Ringvägen och E18. Knäppingsborg i Norrköping är ett lysande exempel hur man varvat små nischade delikatessbutiker, mode och tjänsteföretag. Ett koncept som Västerås kan spinna vidare på.

http://www.knappingsborg.se/

Knutet till Översiktsplanen finns också delar av Kommunalt Bostadsstrategiskt Program (KBP) där man skissat upp ett antal strategier som ska verka för att Västerås ska få Sveriges mest framgångsrika bostadsmarknad. Något som är noterat med belåtenhet!

Strategi 1: Bostadsplaneringen verkar för en blandad bebyggelse i syfte att främja integration och öka möjligheten för positiva möten. Vid nybyggnation eftersträvas en successivt förbättrad blandning av upplåtelseformer och lägenhetsstorlekar inom stadsdelar, bostadsområden och kvarter.

Strategi 2 : Bostadsplaneringen bidrar till att stadsdelarna får en blandning av verksamheter, handel, kultur och bostäder. Bostadsplaneringen inriktas på att möjliggöra verksamhetslokaler i bottenplan.

Strategi 3. Nya bostadsområden planeras i nära anslutning till befintliga eller planerade stråk för gång, cykel och kollektivtrafik. Tillämpningen av Strategi 3 redovisas i samband med respektive planprojekt.

Strategi 4: Planeringen inriktas på en tät bebyggelse som medför ett kort och hållbart resande samt en trygg och attraktiv miljö. Av tillskottet av bostäder ( nybyggnation och ombyggnation) utgörs en övervägande del av kompletteringsbebyggelse av tätort med över 1000 invånare, inga styckebyggen på landet alltså.

Strategi 5: Västerås står i framkant avseende hållbart och smart bostadsbyggande. Med hållbart bostadsbyggande avses bostadsbyggande som uppfyller såväl ekologisk hållbarhet som social –och ekonomisk hållbarhet. Alla hus som byggs i staden på kommunal mark är lågenergihus och det eftersträvas att alla hus som byggs på privat mark är lågenergihus. Planeringen i staden visar genom goda exempel vägen för ett hållbart och smart byggande.

Strategi 6: Planeringen sker i samverkan mellan stadens olika förvaltningar och berörda marknadsaktörer. Västerås Stad ska ha nöjda byggherrar/fastighetsägare beträffande hantering av exploateringsprocessen, personlig service samt inflytande och ha en positiv utveckling gällande Nöjd Kund-Index.

Strategi 7: Västerås Stad är en aktiv part på marknaden och stimulerar genom god markpolitik ett hållbart bostadsbyggande och låga boendekostnader.

Dessa Strategier bör vara föreskrivna i varenda kommande detaljplan. Ser man inte till att strategierna efterlevs vinner man inga markanvisningar. Byggs det inte urbant, funktionsintegrerat och med tydlig miljöprofil ska man inte tänka tanken på att bygga eller gestalta något av stadens projekt heller som branschverksam - inga konstigheter! Förutsättningen för detta att förtroendevalda, Stadsbyggnadskontoret och övriga kommunala tjänstemän har lite känsla och ryggrad under processen. I Uppsala vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet skaffa fram en Arkitekturpolicy för att öka variationen i gestaltningen, man har tydligen tröttnat på nyfunkisens likriktning med mera. Något för Västerås Byggnadsnämnd att ta efter!

Ett tillägg till dessa strategier bör vara Varierande och nyskapande Arkitektur. Kanozi Arkitekter, Vera Arkitekter och Utopia Arkitekter är samtliga unga och innovativa arkitekter och står som framtidens samhällsbyggare, inte trötta, modernistiskt skolade byggnadsingenjörer med pensionen i kommande.

Det talas i Strategi 6 om Nöjd Kund-index, bra så. Vad som är viktigare är Nöjd Stad-Index, att stadens faktiska invånare och brukare är nöjda och stolta över sin stad. Senaste mätningen hamnade Västerås på en blygsam tjugonde plats. Ska man bli Sveriges framgångsrikaste bostadsmarknad bör man ligga i topp, även där.

Glädjande att Ängsgärdet-Kungsängen, blir nästa förnyelseområde efter Öster Mälarstrand-Lillåudden-Östra Hamnen och den sista pusselbiten jämte Kopparlunden att slutföra visionen om Centrala Mälarstranden. Därmed är det viktigt att det viktigt att det verkligen byggs en tät, funktionsblandad stadsdel, gärna i sluten kvartersform med offentliga bottenvåningar och varierande arkitektur, likt delar av den traditionella stenstaden innanför Cityringen som den nya stadsdelen bör sammanlänka med. Området passar sig dessutom för högre bebyggelse. Inspirationen från Arkitektkontoret Scheiwiller Svensson måste ha varit det mest odugliga jag sett på riktigt länge. Det var inte år 1971 och Bjurhovda var en mönsterstadsdel senast jag kollade. Skulle Västerås gå vidare med ett sådant värdelöst anti-urbant förslag i detaljplaneringen skulle jag förmodligen hoppas på en överklagan för första och sista gången. Jag tror inte att arkitektkontoret riktigt förstått att Kungsängen-Ängsgärdet är omgivet dels av Europavägen E18 och Malmabergsgatan-Björnövägen som definitivt är stadens hårdast trafikerade leder, att då planera för öppna gaturum och stadsvillor, när bullernivån förmodligen skulle bli outhärdlig. Mycket märklig notering då ovannämnda kontor presterat en del bra gestaltningar tidigare. Det finns en utmärkt forskningsrapport från Chalmers som påvisar varför slutna kvarter blandat med slingrande växtlighet är bättre ur bullersynpunkt än öppna gaturum med splittrade kvarter. I ”inspirationen” från samma arkitektkontor har man integrerat ett parkområde väster om Malmabergsgatan. Jaha, och med tanke på det frekventa mänskliga flanerandet mellan ett industriområde tillika arktektonisk slagpåse och järnvägen ska det alltså finnas ett grönområde. Den skulle säkert vara välbesökt och anses som trygg efter mörkrets inbrott…eller inte. Fler parkområden är alltid välkommet, men de måste finnas i sin urbana kontext. Köpladan och den arkitektoniska fettsäcken Coop Extra som tar löjligt mycket plats får flytta på sig alternativt agera bottenplan i en högre kvartersbebyggelse på just den platsen vid Pilgatans fortsättning.

En förutsättning för att Kungsängen-Ängsgärdet ska bli lyckat är dels att man i stort sett jämnar 50 % av all befintlig bebyggelse med marken samt att man bjuder in Arkitektkontor med Stadsbyggnad som huvudsaklig inriktning som exempelvis Spacescape eller Gehl Arkitekter och inte ett gäng klåpare.

Om Kungängen-Ängsgärdet ska innehålla 1200 bostäder fram tills 2026 duger det definitivt inte att strössla ut några lamellhus och punkthus. Det måste byggas tät, funktionsintegrerad STAD som håller fram tills 2050. Med dagens Stationsområde friskt i minnet bör man se över hur man redan från början gör det rätt istället för att 15 år senare undrar hur det kunde gå så fel som det bara kunde gå. Dessutom måste reningsverket vid Kungsängen-Lillåudden flyttas snarast inte innan 2050, har Mälarenergi råd med att bygga en förbränningsanläggning för 3(!) Miljarder, har man råd att flytta ett reningsverk annorstädes nu, nyss, typ helst igår eftersom det är ganska duktigt i vägen för övrig utveckling söder om Kungsängsgatan där Lillåudden tar sin början, hjärtat av den Centrala Mälarstranden.

Kungsängen-Ängsgärdet borde vara en av de sista närcentrala utvecklingsområdena ( för inte kommer man bebygga Lögarängen, Rocklundaskogen eller Svartådalen för den delen i framtiden?) så varför inte satsa på ett tight och högre skyskrapekluster blandat med traditionell kvartersstad som kan inrymma bostäder, kultur, kommersiell service samtkontor och huvudkontor för stadens företag i direkt anslutning till den nya Centralstationen.

”Ett karaktäritiskt drag vid utbyggnaden av Västerås det senaste århundradet har varit öppenhet och lyhördhet inför nya stadsbyggnads – och arkitekturideal. Planeringen ska ge förutsättningar för en god vardagssarkitektur i Västerås” Okej, eller så har det mesta varit standardiserad, kompromissad mellanmjölks-funkis med några få undantag, det är väl bara att kolla sig runt omkring. Det är bättre nu, men ett sådant påstående är fullt felaktigt. För att kompensera Västeråsarna med att man plockat in högst mediokra arkitektkontor får man bjuda på lite Champagne och således få in Zaha Hadid med riktigt feta ritningsarvoden för nästa prestigeprojekt. Skämt åsido, något sådant skulle bara vara bortkastade pengar med tanke på det arkitekturklimat vi har i Sverige. Nu när planerna för Slussen i Stockholm ska klubbats innan årsskiftet, har 350 miljoner tilldelats Sir Norman Foster i ritningsarvoden är numera löjeväckande nerbantat samt hotat politiskt på grund av att gitarrspelande yrkesdemonstranter aka Kulturetablissemanget aka Mahjongmaffian i sista sekunden drog igång en politisk storm av grova lögner och felaktigheter, tack och lov vek inte Stockholms politiker ner sig denna gång utan detaljplanen klubbades, men den kommer definitivt bli överklagad en handfull gånger innan den vinner laga kraft.

Det där med progressivitet var nog ett ord de inte riktigt förstod sig på under 1970-talet och framåt.

Västerås som stad har alla förutsättningar att bli en fantastisk, attraktiv och dynamisk stad med hjälp från politiker, tjänstemän och medborgare så skicka in dina synpunkter senast den 15:e Januari!

Tills dess räcker det med följande enkla tumregler:
Slutna och mindre kvarter, höga byggnader, täthet, inga lägenheter i bottenplanet utan verksamhetslokaler istället, sovrum mot innergården, geometriskt och arkitektoniskt varierande samt ljudabsorberande fasader.

Detaljplan för Kv. Isolatorn.

2011-04-14T21:36:00.004+02:00

Då har detaljplanen för Kvarteret Isolatorn varit ute på samråd. Eftersom jag inte hade några egentliga förhoppningar om att det skulle kunna vara något spännande och banbrytande utan förmodligen utströsslade punkthus och lamellhus om vartannat i en separerad enklav, fanns det inga anledningar att skaka på huvudet på förhand. Sedan insåg jag man faktiskt lagt ned någon tanke på att eventuellt skapa något kvalitativt. Det är då man undrar varför det alltid ska vara så svårt att göra någonting solitt och helhjärtat någon gång. Ett avtryck, en kontrast, någonting annat än halvvägs hela tiden. Däremot är det skönt att den där parkeringsplatsen med stulna och sedermera övergivna bilar blir bebyggd någon gång. Blev full i skratt när någon jävla fåne på VLT: s debattsida ville sätta igång ett överklagande på grund av de planterade popplarna inom planområdet hade mistlar. I planhandlingen gällande bebyggelsens placering och gestaltning kan man läsa följande:

”Ambitionen med kvarteret är att den nya bebyggelsen ska komplettera och berika den befintliga bebyggelsen i Gideonsberg.”

Så långt är det fullt okej. I nästa stycke står det däremot:

”Bebyggelsen ska kännetecknas av spännande arkitektur och gårdarna av ett grönt intryck”

Spännande arkitektur alltså. Vad mina ögon kan urskilja så är arkitekturen, rent subjektivt givetvis, inte särskilt spännande alls. Funkislådorna har vi sett åtskilliga gånger tidigare, liksom de sterila punkthusen. Behållningen är väl att fasaderna utåt gatan, med stor variation, är kulörta. I övrigt väldigt karaktärslöst och noll identitetsskapande.

Inte särskilt spännande alltså. Jag undrar varför SWECO gör bra ifrån sig internationellt, men inte på hemmamarknaden. Är det på grund av det rådande klimatet kring arkitektur eller är det fokuset på ingenjörskonsten snarare än den fria, konstnärliga gestaltningen.

Märkligt är det dock om Västerås Stad föreskriver spännande arkitektur i planhandlingarna och så blir det ytterst medioker gestaltning. Är man rädd för gentrifiering? Har Gideonsbergs 40/50-tals-touche någon form av djupt affektionsvärde att ingenting får sticka ut? Har inte staden planmonopol, varför då trots alla duktiga medarbetare på SBK konsekvent lägga över det på extern konsult?

En ljusglimt i planhandlingen:

”Detaljplanen ger möjlighet att inrymma lokaler för stadsdelsservice i bottenplan av bebyggelsen längs med Långmårtensgatan”

Det står alltså att det eventuellt ska vara någon form av stadsdelsservice, vilket är bra, dock står det inte detaljerat vad den skulle bestå av.

Vidare kan man läsa till sig att:

”Byggnaderna ska dock inte vara sammanbyggda som i den täta kvartersstaden utan friliggande med visst utrymme mellan för att ge en öppenhet och kontakt med kringliggande grönområden och bebyggelsemönster. ”

Om 15-20 år har förhoppningsvis Innerstaden hittat sig ut över barriärer såsom E18 och järnvägsspår mot Gideonsberg, Hemdal, Viksäng med flera. Så varför inte redan nu börja planera för att dessa stadsdelar kan bli den Yttre Innerstaden, alla har ju liksom inte råd att bo på bo på Östra Hamnen-Lillåudden-Öster Mälarstrand även om det är där den huvudsakliga stadsutvecklingen bör och kommer ske framöver, vid vattnet.

Med tanke på att planområdet endast är en 10-15 minuters gångpromenad från City borde det vara en mer stadsmässig framtoning vid byggnationen, en tätare blandstad.

Sedan stötte jag på att Västerås Stadsarkitekt i VLTs bostadsbilaga för några veckor sedan hävdar:

”Västerås är väldigt funktionalistiskt. Man raderar ut hela den klassiska kvartersstaden och fyller den med stora varuhuskomplex. Det är något enastående i vår historia”

Jag hoppas att Stadsarkitekten slarvat med ordvalet, för i min bok betyder det inte att det är något fantastiskt med kultur – och arkitektursanering av den centrala staden, vilket skedde utan 1960-talet och framåt. Om inte, är det inte särskilt underligt att uppfyllandet av stadens stadsbyggnadsmål via Översiktsplaner både för tätort och centrum, det vill säga stadsarkitektens uppgift, att bygga funktionsintegrerad blandstad enligt föreskrivande mål har havererat och majoriteten av som byggts de senaste 10 åren ( eller de senaste 70 åren för den delen) varit funktionsseparerad nyfunktionalism.

Det är som sagt positivt att planområdet äntligen planeras att bebyggas och jag vill egentligen inte såga förslaget alls, men med några enkla modifikationer av högre arkitektonisk ambitionsnivå och urbanare planering samt ett stänk identitet, skulle detta kunna bli riktigt bra. Planområdet har alla förutsättningar att kunna bidra till en ökad stadsdelsdynamik – om viljan finns det vill säga. Kanske dags att avisera att kravet på markanvisning innebär att bygga blandstad, på riktigt alltså. Partnering kan vara bra, men även en fälla. På tal om arkitektonisk likriktning, är denna länkade artikel av Tomas Lauri från tidskriften Arkitektur

Likaså denna, gällande stadsbyggnadsmässiga typologiska trauman, från Johannes på YIMBY GBG

Östra Hamntornet

2011-02-07T20:51:00.006+01:00

Härom veckan var det byggstart för 18-våningshuset Kvarteret Magasinet eller Östra Hamntornet som NCC döpt om det till. I skrivande stund är de flesta lägenheterna redan sålda, vilket är glädjande och en fingervisning om att det finns en stor utvecklingspotential och marknad för centrala och höga hus i staden. Så stadens tangentkrigande Villaägareföreningar samt andra gnällspikar likt Rune Karlsson kan ju dra igen för denna gång gällande vad folk efterfrågar för typ av bostäder. Finns det en efterfrågan på en högre och tätare stad, ja då bygger man ju givetvis efter dessa preferenser. Nu är det inget självändamål att bygga högt under premissen ”bara för att”, men vill man ha kundunderlag för lokala butiker och verksamheter, skydda annan mark från exploatering samt ge förutsättningar för ett gott och trivsamt stadsliv är den täta och funktionsintegrerade staden det enda alternativet. Personligen tycker jag byggnaden kunde vara högre, men något smalare .

Det tråkiga med denna byggnation är att man, NCC ( eller tidigare planarkitekten), valt att inte integrera lokaler i bottenvåningen för exempelvis kommersiellt bruk utan istället ett parkeringsdäck med en extra hög parkeringsnorm. Fortsätter man att inte planera för stadsliv och urbant integrera flera funktioner i området riskerar Östra Hamnen/Lillåudden bli en betydelselös, isolerad bostadsenklav som endast de boende, i regel, utnyttjar. På sikt kanske en del bottenvåningar i området kan konverteras till lokaler för olika ändamål.
Ett naturligt flanörstråk är dessutom obefintligt, förutom den som går längs kajkanten. Den fyller dock ingen större funktion, förutom att det ”går” att använda den, alltså icke-fungerande och inget nämnvärt mervärde än så länge.

Detta är tyvärr inte vad den lokala stadsplaneringsdebatten handlar om, det vill säga sociala och estetiska gestaltningskrav och hur Östra Hamnen/Lillåudden ska knytas till Innerstaden så Västerås slutligen kan titulera sig som Mälarstaden med rätta, utan det är * trumvirvel * hushöjder som fullkomligt sammanfattar den lokala diskursen. Den Gynt-Luttroppska idén om Västerås som ”Tornens Stad” är intressant ur flera urbana perspektiv, men det förutsätter att de inte står som solitärer på långt avstånd från varandra utan snarare i kluster samt att markvåningarna är integrerade primära funktioner med en strikt stadsmässig gestaltning. För i slutändan är det livet mellan husen som gör skillnaden.

Projektet planeras för inflyttning till sommaren 2012.

Stadens delar - Stadsdelar med dynamik och identitet

2010-07-17T14:23:00.005+02:00

Det finns stadsdelar med identitet och lokalförankring värd namnet. Ur ett rent social - och urbangeografiskt perspektiv lever de ofta i skuggan av min vanliga mantran optimal stadsplanering, tät blandsstad, hållbarhet, nyurbanism och så vidare. Däremot har de andra starka värden och subkulturer och framför allt sociala kapital ( och ibland dess brist på det) som lekfullt står oberoende av det etablerade samhället och dess normer, här tar man sig som utomstående inga som helst friheter.

Dessa områden, som jag valt att framföra, går knappast under "det goda boendet" utan är ibland rent livsfarliga och säkert, dessvärre, rent vedervärdiga i mångas ögon. Däremot i Sverige - Trygghetsnarkomanernas land - där de flesta former av subkulturer motarbetas eller slutligen kommersialiseras, finns det ytterst lite stadsdelar eller exempelvis etniska kluster med en renodlad egen identitet. Är man en trygghetsnarkoman gör man självklart ett besök till Hammarby Sjöstad med stadsjeepen och dricker latte och låtsas vara miljömedveten.
Nog för att Hammarby Sjöstad är ett välkommet tillskott av mer områden med stadskaraktär och gatuliv i huvudstaden, men det finns väldigt lite som påminner om "real life", människans egentliga vardag och tillvaro, till skillnad från verkligheten på Södermalm vid andra sidan av hamnbassängen. Går det ens att ramla omkull och få skrubbsår eller är tanken att det ska vara så idylliskt som om inget elände någonsin existerat? Förutom eländet att behöva ta bilen, båten, cykeln eller Tvärbana för att köpa en flaska vin till den urbana picknicken. Eller skulle det betyda, Gudbevars skulle Trygghetsnarkomanen säga, att man skulle behöva stöta på någon som är mindre lyckligt lottad i livet?

Som patologiskt lagd anglofil blir valen av stadsdelar en enkel match.

Brixton, London - Hjärtat av "Black Britain". I synnerhet landets stora och tongivande Jamaikanska befolkning. Här har Rastas, Rude Boys, Junglists, Dubsteppers och mindre smickrande Yardies sin egen plats på trottoarerna bland fruktstånden och diverse soundsystems, där Cockney och Patois blandas friskt. Brixton är skildrat i många låttexter från Linton Kwesi Johnson till The Clash

The Shankill, Belfast - Hjärtat av Belfasts protestantiska och paramilitära grupper, lojalisterna. Varenda gatustump är färgad i Union Jack's kulörer. Även om konflikten på Nordirland i stort sett är obefintlig numera, trots denna veckas upplopp, är konfliktens historia alltid påmind om vad som skett och vad som kanske blossar upp igen genom de åtskilliga väggmålningar "murals" som täcker gavlarna på de flesta husen och även ibland kommersiella fastigheter som på bilden ovan.
Bermondsey, London - Till skillnad från det mer namnkunniga East End norr om Themsen är inte Bermondsey söndergentrifierat av hipsters och mediabranschen. Däremot finns det en risk att Bermondsey förändras radikalt när London Shard står färdigt. Här fanns ökända Jacobs Island som porträtteras av Charles Dickens i Oliver Twist, i hamnkvarterens dockor. Blandat hamnmagasinskvarter, tegelradhus och council estates, det vill säga modernistiska hyresblock, med få undantag, brutalistisk arkitektur, dock funktionsintegrerade med fish shops, greasy spoons och sunkpubar för bästa möjliga lokala möte i ett (mardröms)landskap och betongbrutalism och rött viktorianskt tegel.

Men framför allt är den lokala identiteten förankrad genom ligistkulturen kring fotbollslaget Millwall FC, vars framfart och mentalitet illusterar "the english disease" väldigt väl. Vilket kanske sammanfattar att Bermondsey i sydostlig riktning nedåt South Bermondsey ( där lagets arena The New "Den" ) och New Cross ( lagets gamla arena The "Den") ligger, egentligen inte är ett särskilt gästvänligt ställe.

Givetvis har områdena ingen god levnadsstandard, men en stor stolthet över sin lokalt präglade kultur och däri ligger förtjänstfullt dess dynamik. Trots deprivation och repression finns det " a sense of community" och "genius loci". En lokal identitet - positiv som negativ - kan inte främjas och kultiveras om det inte finns naturliga och lokala mötesplatser som borgar för ett gott socialt kapital.

Öster Mälarstrand Etapp II

2010-02-11T20:37:00.006+01:00

Nu har detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp II varit ute på samråd. Synpunkter kring planen är inskickade och nu ska det bli intressant vilka positiva ändringar som eventuellt samrådstiden föranlett.
Det är väldigt trevligt att se Öster Mälarstrand växa till sig och den aktuella detaljplanen bjuder både på positiva och negativa överraskningar jämnt fördelat.

Bild: Aros Arkitekter

Det negativa är att denna detaljplan blir ett avbräck från den rutnätsstruktur som präglat den första stadsbyggnadsidén/detaljplanen ( Archus). Västerås har en brist på tät blandstad, att då i ett stort stadsutvecklingsområde planera för uppsplittrade och förortsliknande lamellhuskvarter är i inte särskilt optimalt och inte heller i fas med Översiktsplanen för Västerås Tätort ( ÖP54) – där ”staden ska växa inåt”. I mitt tycke blir inte området fullt så ”attraktivt” då Västerås som nämnt – saknar mycket integrerad kvartersstad och har istället flertalet funktionsseparerade funkisområden. Vad som då borde vara attraktivt - den stora bristvaran – borde istället vara slutna, stadsmässiga kvarter med generösa innergårdar och öppet gatunät. Här har man bra mycket yta att leka med, men tar inte vara på potentialen.

Bild: Aros Arkitekter

Parkeringsnormen på 1.3 skulle definitivt kunna sänkas till 1.0, med 5 minuters cykelavstånd till Centralstationen och City ter sig den planerade p-normen lite i överkant, så varför inte försöka integrera en bilpool till området. Busstrafik bör även kunna ledas till området på sikt. För att sänka bullernivån skulle en ”tyst” sida skulle kunna tillämpas om man sluter de två kvarteren längs Öster Mälarstrands Allé och integrerar dessa med kontorslokaler med framsida och entréer mot Öster Mälarstrands Allé

De kommande detaljplanerna närmast det gamla ångkraftverket i de sista byggetapperna bör därmed vara planlagt i den tätare rutnätsstruktur som var ämnat för hela området.

Bild: Aros Arkitekter

Det positiva är att man höjt exploateringsnivån ett snäpp i synnerhet det 16 våningars ”Profilhuset” samt att, i alla fall vad det verkar, satsar hårt på att integrera diverse verksamhetslokaler – dels nere vid kajkanten och dels utspritt längs dem tilltänka stråken genom stadsdelen i synnerhet då Öster Mälarstrands Allé. Profilhuset – format som ett segel ger positiva om stadsdelen och säkerligen en attraktionskraft för dem som planerat att flytta till området efter byggnationen av etapp två. Gällande funktionsintegreringen som bör bli lyckad om man verkligen har den ambitionen, kan skapa levande gaturum en bra bit in på kvällen även under vinterhalvåret och inte enbart på den torgbildning som går under ”Lasse Färnlöfs Plats” utan även spritt till närliggande kvarter. Båtsäsongen ger per automatik stora mängder flanörer under sommarhalvåret, så kan det ges förutsättningar även för vintern vore även det önskvärt – och med dess direkta läge mot Mälaren kanske restaurangerna kan erbjuda vad sjön kan inbringa för i matväg. Så kallade ”bokaler” som lätt kan konverteras om från bostad till verksamhetslokal eller vice versa vore också en tanke för att säkerställa en god tillgång till vad marknaden nu efterfrågar ett par år efter färdigställande. Dock är en dagligvarubutik näst intill nödvändig, så att boende kan slippa ta sig till exempelvis Viksängs Centrum för enklare ärenden. Dagligvarubutik, restauranger, kontorslokaler och mindre affärsytor bör definitivt ha bärkraft för ett område planerat för 2400-2800 bostäder, 600 bostäder i den aktuella etappen.

Jag har också förstått det så att mindre med förgårdsmark än vanligt vid nyproduktion. Förgårdsmark ger inte per automatik ingen särskild trevnad utan tar bara upp den mark som istället kan användas till Cykelparkeringar eller till aktivare entréer för verksamhetslokaler i bottenvåningarna.

Bild: Tema Landskapsarkitekter

Jag hittade nyligen en pusselbit från arkitektförslagen till Nya Centralstationen och övriga stationsområdet där Tema Arkitekter hjälpt Wingårdhs arkitektkontor. Slutna och urbana kvarter – tät blandstad – rakt igenom utan några konstigheter. Skulle en blandning av Wingårdhs Super-version med Tovatts förslag bli verklighet för Stationsområdet ser utsikterna för Öster Mälarstrand väldigt goda ut, urbant sett med en sammanhängande röd tråd ända bort till Framnäs skulle då vara klart möjlig. Så skulle i alla fall jag tolka begreppet ”Mälarstaden”.

Öster Mälarstrand kan bli exakt hur bra som helst och det är viktigt att vid färdigställandet att stadsdelen har goda flöden och naturligt länkat till innerstaden och resterande Centrala Mälarstranden och därmed inte en separerad bostadsenklav. Som sagt, kommande detaljplaneläggning bör gå efter den ursprungliga stadsbyggnadsidén - det vill säga i rutnätsstruktur med nästan uteslutande slutna kvarter eller halvslutna med förhöjd innergård.

På så sett kan Västerås resa sig ur de skuggor som kastades över staden 1950-talet och framåt – som en modern och dynamisk stad, men utan Modernism.

Inför 2010

2010-01-01T17:11:00.006+01:00

På spaning efter den tid som flytt…eller på spaning efter den skit som blivit…eller på spaning efter den skit som kan utvecklas till någonting verkligen positivt.
Då och då brukar jag kika in på Anders Lif's blogg och med skräck blandat med förtjusning beundra och betrakta de fina Västeråsbilderna han nostalgiskt lägger upp. Mindre trevligt är det när man för vilken gång i ordningen(?) får det verifierat att mycket av sekelskiftesarkitekturen, de urbana kvarteren och det mänskliga flödet har ersatts med modernistiska betongkuber och parkeringshus med brutalistiskt snitt. Likt typen ”När Domus kom till stan”, en dokumentär om KF’s rivningar på sextiotalet som jag för övrigt varmt rekommenderar att ses. Titta noga på bilderna hur det såg ut innan Modernismen och Fordismen för gott förstörde gamla pittoreska stadskärnor, både estetiskt och funktionellt. Tänk till, tänk urbant, tänk 2010.

Urbana hål II

2009-12-07T21:05:00.018+01:00

Tidigare har jag fokuserat på urbana hål innan för Cityringen, men det finns en hel del tomma ytor strax utanför Cityringen som skulle tänkas förtätas med god omsorg och urban arkitektur. Läsaren får ursäkta om styckeindelningen längre ner är en aning kompakt, verkar vara något problem med Blogger för närvarande.

Nu när kommunen bestämt sig för att lägga ned Gideonsbergsskolan kan man givetvis se till att en ombyggnad till lägenheter kan ske i skolan gamla lokaler. Viktigare är dock att man bör göra något av den dåligt utnyttjade grusplanen i hörnet Smalbäcksgatan-Gideonsbergsgatan. Där finns det god potential att upprätta exempelvis ett slutet eller semi-slutet kvarter med verksamheter i bottenvåningen. Finner man att skolans gymnastiksal inte kan anpassas till bostäder eller andra verksamheter kan göra ett storgårdskvarter över hela tomten alternativ stycka in det i mindre slutna kvarter.

Blåsboplanerna var på tapeten för några år sedan, men försvann från Kommunala Bostadsstrategiska Programmet ( KBP) . Här skulle man kunna dra ett hästskoformat kvarter med en helsida som täcker sidan mot Vasagatan, men inte hela ”baksidan” sida längs Apalbyvägen. En skala på 2-3 våningar borde kunna räcka. Optimalast vore ett slutet storgårdskvarter med lokalytor i gatuplan som vetter åt Vasagatan och Solbergagatan. Gräsplanerna kan man bevara för att skapa en lummig innergård. Ett annat alternativ vore att stycka upp det i två-tre slutna kvarter med ”tysta” lokalgator mellan Vasagatan och Apalbyvägen. Ett gammalt förslag från Igloo Arkitekter finns att tillgå här. Kanske inte särskilt stadsmässigt – men i gladare kulörer än normen av dagens nyproduktion. Vill minnas att PEAB erbjöd Västerås Stad att uppföra fotbollsarenan vid Arosvallen om de fick bygga på Blåsboplanerna som senare via kommunens refuserande sköts ut i sank. Nu är alltså ”fotbollsarenan” redan färdigställd men då på Rocklunda och då skulle VSK’s träningsplaner även kunna förläggas till Rocklunda utan problem varav en förtätning av gräsplanerna är klart genomförbara.

Kopparbergsvägen är stadens första ögonblick om man svänger av från E18 in till City.

Mellan Tegnérhuset och ”1994-huset” vid Johanneshöjden finns ett hål som verkligen förstärker gatan och infartens tomhet och brist på identitet och karaktär. Ett enkelt lamellhus, hur otroligt det än låter, skulle säkerligen göra underverk. Dock så skulle då den nuvarande infartsgatan behöva omlokaliseras, enklast då via Nygårdsgatan. Ett annat och optimalare sätt att ”rama” in västra delen av Kopparbergsvägen vore att bygga ihop Tegnérhuset och 1994-huset om det går att skapa någorlunda bra utrymme för aktiva ingångar då cykeltrafiken är väl frekventerad i Kopparbergsvägens nerförsbacke. Övre Kopparbergsvägen skulle kunna bli ett riktigt urbant stråk om överdäckningen av E18 skulle realiseras inom en översiktlig framtid.

Intentionen har väl alltid varit att Karlsdal ska behålla sin lugna miljö, men området är någorlunda centralt och förtjänar bättre inramning än så. I korsningen Nygårdsgatan-Lovisebergsvägen ligger en parkering som till synes inte fyller någon funktion förutom just parkering. Här finns stor potential att sluta kvarteret och etablera lokaler på gatunivå eftersom Lovisebergsvägen är den naturliga gång – eller cykelsträckan med mest ”flow” om man ska vidare mot Kristiansborg eller Gideonsberg via Krutkällarbacken där Västerås ”förortsstruktur” börjar. Går det inte att sluta kvarteret helt och hållet kan man åtminstone anlägga ett L-format hus så sånär ”ramar in kvarteret.

Sist har vi Sundemans backe. Tanken med detta förtätningtips är inte att exploatera grönskan vid Sundemans backe, utan snarare ta till vara på den lilla centrala mark som där ”Gammalt-gatukök-som-förvandlats-till-pizzeria-med-stor-tillhörande-parkering” idag huserar dvs en redan exploaterad mark som tidigare huserat bensinstationer, grillkiosker etc. Detta skulle kunna vara en möjlighet när stormen kring detaljplanen för Slottsträdgården lagt sig, som jag här på bloggen redan för ett år sedan nämnde att den skulle generalknasa i form av rena lögner och nu inte särskilt stringenta resonemang som FN’s barnkonvention, mänskliga rättigheter och ytterligare bibbel-babbel som inte hör till saken, trots att kommunen reviderat planen så att byggtrafiken inte går mellan Skepparbacksskolan och Fryxellska skolan. Det finns dessvärre åtskilliga saker som strider mot FN’s barnkonvention i samhället, denna nimbyism tillhör inte det sammanhanget. Snacka om att lägga fokus på fel saker. På platsen, om än liten, skulle kunna tillföra god bebyggelse som ger gatan ett välkomnande intryck och gatuköket och kanske ytterligare någon form av restaurangverksamhet integrerat i fastigheten.

Att gå ett steg längre vore att dra ett kvarter mellan Västmannagatan och Valhallagatan vid backens direkta sluttning vid busshållplatsen , men ett sådant ”tilltag” skulle säkerligen inte vara allmängiltigt förankrat än så länge, men i framtiden skulle ett par miljöskadade björkar behöva bli entledigade från sin koldioxidförgiftning för gott. Urbana Brownstone-radhus är ett oprövat kort i Sverige, kanske dessa skulle kunna integreras i den övriga stadsmiljön kring Västermalm/Oxbacken/Vasastaden? Kanske ett omöjligt förslag – kanske inte.

De stora ”drakarna” i byggbranschen Byggbolagen vet att ”stad” är att attraktivt. Därför tenderar man att marknadsföra sina nyproducerade lägenheter med ”äkta stadskänsla” och pepprar det med ”myllrande” etc för att i sin tur bygga regelrätta bostadsområden utan någon naturlig sammanhållning med uppluckrade funkislådor utan kommersiell eller annan verksamhet i själva området. Sist tar man ut höga insatser för att man vet att man marknadsfört det som Times Square, Boulevard Haussmann eller whatever kan man, med en enkel sale-pitch, dessutom få folk att betala för ett sådant läge i tron att man kommer bo hur urbant som helst. Jag väntar bara på dagen någon lanserar Östra Hamnen/Lillåudden som ”New Urbanism”. Det är mycket trevligt att se Östra Hamnen/Lillåudden växa till sig från månad till månad, men flerfunktionsmässigt och stadsmässigt är det fortfarande inte särskilt imponerande. Idag verkar det som det är de mindre och diskretare aktörerna på marknaden som istället står för nytänkandet och urbant byggande än de större byggbolagen som har resurser, men knappast använder dem utan fokuserar på det som endast rör lönsamheten. Önskvärt i Västerås är alltså större mångfald gällande byggherrarna. Konkurrensen skulle det dels bli sundare och inte lika ”nepotisk” som den varit tidigare samt att husens variation i arkitektur, höjd, funktion etc skulle göra en märkbar skillnad i ett större projekt med flera involverade aktörer. Om det dessutom nu är ofrånkomligt att bygga ”livsstilsboenden” anpassat för golfare, seniorer, boule - och båtentusiaster och inte mixen av dem allihopa, finns det en stor grupp unga vuxna med gott kapital som efterfrågar bostäder med en mer urban ”livsstil” med närhet till nöjes – och restaurangutbud, kultur och shopping samt till parker för möten och rekreation. Varför byggs inte det som en stor och växande del av marknaden efterfrågar kan man fråga sig i all oändlighet.
Är det någon som ser något sammanhang i att en hyresrättslägenhet innanför Cityringen har 300 sökande (Mimer) varav flera hyresrätter på Väster endast har 5 sökande? Inget fel i sig att bo i förort, men det talar ganska bra om vad som egentligen efterfrågas – även på hyresrättssidan. Nu är detta två extremfall hur det ser ut allmängiltigt sett, men det är en klar skillnad i attraktivitet mellan stad respektive förortsbebyggelse i stadens periferi. Inget nytt alltså.

Bland Sveriges största städer är ordet ”Stadsutveckling” ett påfallande och ofta använt ord i projektprocessen. Bland Västerås projekt är det till synes obefintligt. Varken politiker eller representanter från staden yppar ordet särskilt ofta och när det väl yppas är retoriken hundra gånger vassare än själva praktiken. Att bryta det modernistiska zoneringstänket kanske kräver en ändring i Plan –och Bygglagen, för att på riktigt möta den efterfrågan på hållbara städer som krävs i framtiden. Ska man börja benchmarka andra städer i samma storlek bör man lyfta fram Helsingborg. Helsingborgs H +-projekt är synnerligen ambitiöst och stadsmässigt. Kommersiella verksamheter blandas med avantgardearkitektur på bostäderna. Däremot är man dessvärre lika duktig på att dränera innerstaden på kommersiell verksamhet som Västerås i form av externa köpcentrum, Väla i Helsingborgs fall.
En liten ljusglimt är dock intervjun med Stadsbyggnadsdirektören Lotta Lindstam i VLTs lördagsbilaga ”Latte” för två helger sedan som ej finns på internet att ta del av. Jag citerar rakt av: ”Vi ska få den täta stadens kvaliteter och skapa olika publika anläggningar med höga kvaliteter. Naturrum, ett operahus, en kreativ scen, en teaterfabrik och en mer innovativ filmstad”

Vågar man hoppas på att ”Tät blandstad” som är en grundförutsättning för den levande stad de flesta av oss eftersuktar, både retoriskt och praktiskt är 2010 års stadsbyggnadsbegrepp (och för en lång tid framöver för den delen ) i Västerås?

Urbanism som en form av turism

2009-10-13T21:40:00.007+02:00

För ett par veckor sedan skrevs det i VLT om projektet ”Gå-City” som ska syfta till att fräscha upp och främja rörligheten kring Hantverkargatan och Sigmatorget ( som inte är ett torg – en mötesplats, utan snarare en passage man gärna undviker) som idag är trasiga och missanpassade miljöer. Ärligt talat, så var ingen av de tre arkitektförslagen från Temagruppen, White arkitekter och Aros Arkitekter särskilt vassa och urbana. Givetvis är alla tre förslagen en förbättring, men som i många fall då Västerås är involverad i stadsutveckling är det halvdant och oinspirerat utfört - liksom de tre förslagen , halvdant och oinspirerat präglat av restriktioner. Det minst ”släta” eller mest urbana hur man nu ser det var i särklass Aros Arkitekters förslag. En passage behöver nödvändigtvis inte vara icke-urban företeelse utan kan lika gärna vara hur sprudlande som helst om det ges rätt förutsättningar att göra det. Ett sällsamt bra exempel är St.Christophers Place i London, en sådan passage skulle jag vilja se längs Karlsgatan från Centralstationen och uppåt och även inåt Mimerkvarteret med dess industriellt pittoreska prång. Nu är ju inte ”Gå-City” särskilt färska nyheter egentligen – men det behövs nämnas åter och åter det måste göras helhjärtat. Nåväl, vi får hoppas att fastighetsägarna skjuter till rejält med pengar till den kommunala budgeten för projektet.

Sigmatorget - Västerås

En viktig punkt är att det inte bara behöver ändras om på markplan. De slitna betongfasaderna måste bytas ut butikernas entréer måste göras attraktiva och inbjudande och varför står den gamla gedigna Royal-biografen tom? Lokalerna är utmärkta för en skön klubb, men det skulle säkerligen inte de närboende grannarna tycka. Man brukar skämta om att vissa Stockholmare vill bo i en röd stuga med vita knutar på Stureplan. Samma sak, gäller väl för Västeråsarna egentligen, man vill bo centralt med dess olika upplevelser och förnödenheter men inte ta konsekvenserna av det ( även om jämförelsen inte direkt är särskilt rättvis) Men tydligen så går det bra att gnälla om folks vanor och ovanor när man bor i centrumet av Sveriges femte största tätort likväl. Tycker man inte om staden i sig eller begreppet ”stad” – bor man inte i en stad. Så enkelt är det.

St. Christophers Place - London

Påbyggnader i form av stadsradhus ovanför alla fastigheter kring Sigmatorget och Hantverkargatan-Vasagatan-Stora Gatan skulle också vara en hållbar och stadsmässig lösning på fortsatt social och ekonomisk dynamik i City. Kan man bygga hus-i-park, går det säkerligen lika bra att bygga hus-på-tak också även om de tekniska lösningarna är lite komplexare. Därtill kan man påvisa att mesta möjliga kvalitéer på minst möjliga yta bör vara ledordet – stadsmässig och god Cityförnyelse. Med tanke på att Scenen får gärna plockas bort - den är i vägen, feldimensionerad, oestetisk, förortsanpassad och dessutom fallfärdig – kanske hör hemma i ett ABC-centrum. Eller på något annat mindre centralt ställe, varför inte vid ett ”Speakers Corner” i Vasaparken? Hoppas involverade fastighetsägare ånyo förstår vikten av att uppgradera fastigheternas attraktivitet eftersom det trots allt är en frekventerad del av Västerås City.
Läs om de olika förslagen här ( dock kunde man se flera bilder från de olika kontoren tidigare, vilka nu är borttagna och nu visas enbart Hantverkargatan öster om Vasagatan som faktiskt är någorlunda okej idag jämfört med den trasiga västra – på vars fokus projektet huvudsakligen borde ligga. )

Herkulesgatan - Klarakvarteren - Stockholm

Faktum är ju att vissa människor en splittrad syn på staden som företeelse. Personligen är jag av den åsikten att antingen så älskar man staden/städer eller så skyr man den likt pesten. Det går inte att romantisera över stadens skönhet och vidunderlighet med ”WowBarcelonavilkenvackerochgaletsköntstaddetär” eller ”NewYorkaprecissomsexandthecityasså” för att sedan komma hem till Sverige och villamattan och för att sedan gnälla om parkeringsavgifter, ljud på gatan utanför efter kl 19.00 och ”dendärförtätningshysterinsomsveperöverSverige”. Stadsliv är tydligen attraktivtför de flesta – men för vissa bara när det passar som en form av ”urban turism” eller ”helgeskapism”
Attraktivitet är även ledordet när byggbolagen lanserar kommande nyproduktion, där begreppet attraktivitet ibland betyder det rakt motsatta än den vedertagna tolkningen av ordet i sig.

Skulle JM, PEAB, NCC et cetera bygga urbanare som i klassiskt integrerad stad skulle de kunna ta ännu mer betalt för sina bostadsrätter då stadsstruktur/tät blandstad alltid kommer förbli attraktivt och efterfrågat. De skulle i alla fall kunna lätta samvetet att deras kunder i alla fall får det som efterfrågas – STAD -istället för att köparna får betala löjliga summor för nyfunktionalistiska, standardiserade( nästan pre-fabricerade ) huslimpor i off-white ( som blir smutsigt efter 1 år ) utan kommersiellt utbud, men med det där super-duper-extra-allt-flash-köket. Inget fel i ett funktionellt och väldesignat kök, men för livskvalitetens skull så bör det finnas fokus på andra saker – helheten exempelvis. För slät nyfunkis – varken glädjer eller upprör någon människa för den delen.

Trots att vi lever i en tid av ”retail therapy” är oftast det lokala utbudet i exempelvis Västerås närförorter av mindre butikslokaler begränsat – byggda under Modernismens tid av funktionsseparering, då som nu tillhandahålls inga butikslokaler eller andra offentliga lokaler till den lokala befolkningens nytta , möjligtvis i diskret placerade i anonyma källarlokaler. Ville man då inte att folk skulle hitta dit eller? Hur kul känns det att smyga ner i en källarlokal som om man smått borde skämmas för sitt ärende. Som om man var på väg ned i sunkig porrbiograf eller liknande. Lokaler, verksamhetsanpassade som kommersiella, är nödvändiga för att säkerställa en trygghet, ett bra lokalt utbud och de mänskliga kontakterna – även utanför innerstaden. Snart kommer en detaljplan för Kv. Isolatorn på Gideonsberg skickas ut på samråd vilket är glädjande. Jag förutsätter att man tar vara på potentialen att kunna förvandla en öde parkeringsyta till ett kvarter med lite stadsfeeling med en mix av funktioner och lokaler för social interaktion och rekreation. Ett mera monofunktionellt Gideonsberg är det sista stadsdelen behöver trots dess variation av olika hustyper och upplåtelseformer.
Ett privat hem kan ha en monofunktionell rumsindelning – du lagar mat och äter i köket, du tvättar i tvättstugan, du duschar/badar på toaletten etc. Funktionsuppdelning är naturlig i hemmets trygga vrå, där du i regel inte lagar mat och sover i badrummet, men i det offentliga rummet går det inte att separera dessa funktioner. För att få en funktionsintegrerad och levande stad ska man i regel kunna bo, arbeta, äta, dricka, konsumera nöjen och kultur och livsmedel inom en radie av en kvadratkilometer för att vara krass. Inte särskilt knepigt jämfört med den klassiska dikotomin privat-offentligt .

Jag tror det var Jerker Söderlind som myntade begreppet ”marknadsurbanism” - att vi bör bygga det som egentligen efterfrågas - oftast då tät blandstad eller friliggande villor. Sen att vi inte bygger ett utbud efter principen att möta bostadsmarknadens efterfrågan vet vi ju redan – dels utformningen kring våra (bo)-städer och dess kvantitativa efterfrågan på bostäder. Sen finns det ju en efterfrågan på levande städer av dom flesta men här blir det givetvis komplexare eftersom planinstrumenten kan vara otillräckliga på grund av en Plan – och Bygglag som inte ger legitimitet åt en tät och funktionsblandad stad samt att – i alla fall gällande Västerås – att man vill ha en levande och dynamisk stad, men att man i flertalet fall inte är villig att ta ärendet till sin spets hur det nu vill komma sig – varken på politiskt eller på medborgarnivå. Kanske är ”turistande” i ett genuint stadsliv någon annanstans gott och bekvämt nog.

Vill stadens tjänstemän och involverade politiker bli inspirerade hur man förvandlar döda miljöer till levande miljöer bör man kika in denna länk: http://www.urban-advantage.com/

BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS!

2009-07-13T15:01:00.007+02:00

För ett par veckor sedan, strax innan midsommarhelgen inlämnades ett visionsdokument ”BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS”
Bakom detta stod en trio bestående av före detta oppositionsrådet tillika Mimers styrelseordförande Lars Luttropp samt arkitekterna Olov Gynt och Mark Schultz från Olov Gynt Arkitektkontor respektive Residens Arkitektkontor . PEAB figurerar även som initiativtagare bakom idévisionen. Läs dokumentet här

När den politiska viljan att bygga stad eller debattera stadsplanering har slocknat – är det välkommet med privata initiativ som förhoppningsvis rör om lite i grytan framöver. Att initiera en överdäckning av E18 kunde inte komma lägligare nu när planeringen för att knyta den pågående och kommande bebyggelsen av Centrala Mälarstranden ihop med Västerås innerstad. Ett av koncepten har formulerats som sådant:

”På så sätt skapas ny exploateringsmark som kan medverka till att förtäta tätorten och utveckla en mer hållbar tätort. Detta innebär också en transporteffektiv och energibesparande bebyggelse samtidigt som motsvarande yta värdefull naturmark kan fredas mot exploatering”.

Alla rätt hittills. Däremot finns det en del modifikationer att sätta i begrundande.

E18-BARRIÄREN
Konceptet med överdäckningen borde inte enbart vara att förenkla rörligheten utan även då man fått fram attraktiv mark att bygga på och då alltså bygga stadens förlängning med urbana stråk längs exempelvis Kopparbergsvägen, Pilgatan samt Malmabergsgatan och inte punkthusbebyggelse med tillhörande parkeringsplatser av typen hus-i-parkeringsplats som YIMBY tidigare skojat till det om. På bild 1 ser man i stort sett bara ett par spridda punkthus och sedan resten park på de delar av E18 som överdäckas. Här kan man i sådana fall tala om dåligt markutnyttjande. Jag antar att en investering likt denna skulle gå för en relativt saftig summa, så varför då göra någon halvmesyr av det?

Varför överdäcka E18 in nästan 1 km för att bygga närförort med ett par punkthus separerade från varandra eftersom överdäckningen i sådana fall sker med stora investeringspengar? Om konceptet är att få chansen att bygga bort barriärer bör man definitivt inte bygga med närförortstruktur som i sig håller barriären intakt och inte optimalt förenklar rörligheten mellan de separerande delarna det vill säga norr och söder om E18. Optimalt är alltså om den tätbebyggda staden succecivt slutar vid E18s norra del som gränsar mot Sandgärdet, Gideonsberg och Skallberget samt vid Hemdal och Klockartorp. Kopparlunden kan således öppnas och bli frekventerat som en stad-inom-staden. En gentrifierad stadsdel som behåller sitt industrikulturella arv men med lite flera olika verksamheter som skulle lappa ihop City med Kopparlunden.

Senare kan man läsa: ”Emausmotet som är det centrala E18 motet i tätorten kan via Kopparbergsvägens anslutning till Cityringen med relativt enkla medel ges en vackrare utformning som idéskissen i bild 2 visar”

Givetvis skulle en trädallé göra sträckan trevligare. Det finns dock andra vinklar att inkorporera i problematiken. Det urbana hållet mellan Tegnérhuset och 1994-huset måste täppas igen med bebyggelse samt man måste göra korsningen Östra Ringvägen-Kopparbergsvägen mer attraktivt än vad det är idag. PEAB har planer att bygga bostäder i Kopparhuset, men varför inte dra ett slutet kvarter utan förgårdsmark längs Östra Ringvägen för att på så sätt göra Östra Ringvägen mer stadsmässig och intim?

TORNENS STAD OCH NY SYN PÅ ARKITEKTUR
Vidare bygger idévisionen om att bygga mer på höjden vilket välkomnas varmt. Följande resonemang delges läsaren ” Höga tornhus är också ett sätt att optimera det horisontella kommunikationsnätet med det vertikala . En hiss i ett högt hus är i praktiken en form av spårtaxi med nolltaxa” . Sådana resonemang vill man höra då det annars inte pratas om de ekologiska fördelarna av att bygga just på höjden.

Det är mycket välkommet att man vill bygga på höjden, i detta fall att man vill placera fem antal ”torn” längs med E18. De hör, enligt min åsikt, bättre ihop med varandra i ett kluster och då skulle Ängsgärdet passa bra att exploatera på grund av dess närhet till den centrala staden och dels på grund av att den delen av staden tidigare har spelat ut sin roll genom frimärkesplanering av diverse lätt industri samt handel och annat som inte gynnat staden på något väldigt särskilt sätt – här ser man tydligt att staden inte haft något som helst affektionsvärde för tidigare stadsplanerare. Jag är inte något större fan av varken rivningar eller saneringar men i Ängsgärdets fall får man gärna riva hela området med marken, med undantag för kråkslottet på Pilgatan, och bygga en tät och hög stadsdel då det kommer bli svårt med förtätningar innanför Cityringen i framtiden. De tiotal urbana hål som finns kvar innanför Cityringen måste givetvis förtätas inom loppet av 10-20 år. Sedan finns det säkert möjligheter för påbyggnad av de mest centrala fastigheterna – om viljan finns det vill säga. Kvarteret Sigurd, enligt dokumentet, verkar bra som plats för åtminstone ett torn – gärna fler i kluster. Dock tror jag Ängsgärdet är optimalast med tanke på att Kvarteret Sigurd behöver marken för en kommande järnvägsstation samt bostäder, handel och kontor i kvartersstruktur. Där silon ligger i hamnen idag borde det också finnas potential för ett högre torn samt att det är föreslaget i visionen om torn placerade vid Emausmotet samt vid Svartåns mynning vilket är väl valda strategiska placeringar.

Kopparhuset eller ”Fusion” som arkitekten själv kallar det enligt hemsidan. Skulle också vara en skön kontrast till den förvisso enkelt vackra, men ganska likartade, bebyggelsen i Östra hamnen. Ett snyggt och modernt tillskott till den växande bebyggelsen söder om tågspåren. Riktigt ambitiöst och annorlunda med Västerås mått mätt. Förhoppningsvis får vi även se Schultz ”Bistro Sundin” i Stadsparken framöver.

Likaså gäller kontorshuset vid Korsängsmotet – ett snyggt och kaxigt tillskott till Sandgärdet/Hemdal som trots relativt blandad bebyggelse skulle må bra av lite mer dynamik och arkitektonisk mångfald. Alpinarenan har jag ingen riktig åsikt om. Finns det en marknad och ekonomiskt underlag för det så varför inte? Riktigt skön idé för övrigt, dock skulle jag helst av allt se bostäder med bra utsikt över staden vid Mälaren från Vedbobacken. Mälartornet ute på Östra Holmen skulle nog vara snyggt - frågan är hur medborgerligt förankrat det skulle vara att bygga ett torn där? Fast å andra sidan kan ju den fysiska formen i Västerås skärgård se helt annorlunda ut om 50 år än vad det gör idag.

Man brukar tala om ”Bilbao-effekten” och på så sätt illuminera vikten av att hel stad har fått ett rejält ekonomiskt och kulturellt uppsving på grund av en enstaka byggnad – i detta fall Guggenheimmuseet i Bilbao. Detta kan vara tänkvärt i samband med Västerås utveckling – att intressant arkitektur faktiskt kan göra underverk både ekonomiskt och kulturellt.

JÄRNVÄGSBARRIÄREN
Gällande järnvägsbarriären resonerar man på följande sätt: ”Den ultimata lösningen är naturligtvis att gräva ner järnvägsspåren. Men samtidigt gräver man då ner det stora och oersättliga reklamvärde som Mälarstaden Västerås – Västra Aros – Västra åmynningen representerar”

Här har jag det extremt svårt att hitta något konkret reklamvärde än så länge. Sitter man på tåget från Stockholm och rullar in mot Västerås Centralstation ser man Ängsgärdet på vänster sida – en avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse, inte så mycket reklamvärde där inte. Vad ser man mer? En grå betongsilo och där bakom skymtar Mälaren med Östra Hamnen/Lillåudden i bakgrunden, inte vidare smickrande än så länge i alla fall. Kommer man med tåget är det inte särskilt pittoreskt det heller med oljecisterner och gasklockor ända fram till Lögarängen. Däremot när bebyggelsen vid Centrala Mälarstranden är färdig och silon borta ur bilden samt ett sanerat Ängsgärdet – då hade jag förstått resonemanget och köpt bilden av att man inte vill låta tågresenärerna gå miste om uppenbarelsen Mälarstaden. Fast järnvägens barriärproblematik handlar inte primärt om en vykortsbild av Västerås Mälarstaden, det handlar om att det är svårt att ta sig över eller under spåren oavsett tillvägagångssätt och det retarderar Västerås centrala utveckling. Jag har tidigare vurmat för Tovatt Architects and Planners förslag om att elevera spåren och gör det fortfarande. Gräva ned spåren är klart optimalast på grund av att man då självklart optimerar störst markyta och bryter barriären helt, å andra sidan kan det vara klokt att redan nu börja investera i framtidens teknik i upphöjt spår.

Framtiden heter höghastighetståg. Förr eller senare måste man då se över en alternativ lokalisering av spåren. Tågspåren måste antingen grävas ned eller eleveras på räls och då finns det ett flertal alternativ, men Maglev ser väldigt intressant ut. Ett alternativ som skulle föra Västerås närmare kontinenten och Europa med cirka 1-2 timmars restid eller varför inte huvudstaden Stockholm på cirka 20 minuter. Ett självklart alternativ om man vill ha en ha en fortsatt utvecklad och dynamisk Stockholm-Mälarregion. För en stad med tradition av både tåg och elektromagnetism skulle det vara intressant och se hur det skulle kunna utvecklas.

Fler skulle då även välja Västerås som bostadsort om det finns tillförlitlig och kostnadseffektiv infrastruktur. Dessutom kan man anlägga kommersiell service i gatuplan på de delar som inte är menade att passeras under de upphöjda spåren.. Järnväg med lokaler i gatuplan används friskt i London, Berlin, Madrid et cetera. På så sätt skulle stadsdelarna Gideonsberg och Haga integreras ihop med bättre och gemensam kommersiell service.

Dagens Sverige och dess stadsplaneringsdebatt kan vid en kroppslig inkarnation liknas med Muhammed Said Al-Sharaf mera känd som ”Bagdad Bob” som alltid kommenterade kritiska lägen under Irakkriget med: ”Allt är under kontroll”. Den politiska stilen börjar bli mer och mer påtaglig i Sverige – det vill säga mer och mer verklighetsfrämmande. Man vägrar inse att Sverige exempelvis tillhör de mest bilberoende nationerna i världen, man har tidigare skrattat åt de forna öststaternas betongblocks-arkitektur som idag kan visa upp mer framstående och nyskapande arkitektur än vad Sverige kan. Vi slår oss för bröstet för att vi gör smarta klimatinvesteringar, men skjuter oss i foten då det satsas extremt lite på hållbar infrastruktur i form av nya järnvägar, spårvägar et cetera, med några få undantag. Där har många länder som svenskar skämtsamt kallat för U-länder gått om Sverige infrastrukturmässigt för länge sedan. Sist, men inte minst så är vi extremt duktiga på att utarma centrala stadskärnor till förmån för externa köpcentrum.

Det är glädjande med privata initiativ som accentuerar långsiktighet i stadsplaneringen - all heder till initiativtagarna bakom idévisionen som visat att staden Västerås har ett affektionsvärde att både bevara och utveckla. Det måste återigen börja byggas stad och med täta gaturum och täta förbindelser, barriärbrytningar och förtätningar – inte att man exploaterar värdefull naturmark. Det behövs också politiker med lite guts som kan sätta ner foten när utvecklingen inte går i en hållbar riktning. Den här idévisionen med ett par modifikationer är ett viktigt dokument för Västerås utveckling och det lär behövas flera stående idévisioner i framtiden. Hoppas på fler ”idekreatörer” under kommande år som gärna tar sig an UTVECKLANDET av Västerås och inte AVVECKLANDET av Västerås centrala delar. Detta är, som redan nämnt men kan nämnas flera gånger, förhoppningsvis ett av flera kommande visionsdokument gällande den barriärproblematik som inom nära framtid måste lösas för utvecklandet och utbredningen av VÄSTERÅS INNERSTAD.

I historiens tidigare skeden tävlade städerna om att bygga de största och vackraste katedralerna för att symbolisera civilisationens framväxt, man anlade universitet för att belysa utvecklingen från medeltidens mörker. Vidare under industrialismens framväxt tävlade man om den mondänaste järnvägstationen för att visa att man var en del av den nya optimistiska tiden av fria utbyten av idéer, enklare och snabbare kommunikationer, internationella relationer et cetera. Idag har vår framstegsoptimism retarderats efter 1000 år av utveckling – vi anlägger enorma billighetstempel i form av externa köplador längs motorvägarna vid Hälla och Erikslund som ett bevis att vi låter oss indoktrineras att konsumtion och bilåkning är livets fulländning.

Så, hur vill vi ha Västerås i framtiden? En attraktiv, dynamisk och urban stad med tät bebyggelse av stadsmässig arkitektur och goda kommunikationer eller en söndermotoriserad, utglesad, amerikaniserad och traditionslös jättehamburgare?

Urbana hål

2009-03-23T21:29:00.008+01:00

Västerås har ett par urbana hål där marken agerar som bortglömda platser - där gruset på marken är det mest levande man kan hitta. Oftast ett sönderrivet stadslandskap där parkering av bilar endast utgör den enda funktionen. Monofunktionella parkeringsplatser i centralt läge ger inga stadsmässiga kvalitéer utan snarare tomrum, övergivenhet ( som i en spökstad i ett fiktivt vilda västern ) Ett bra exempel på ett särdeles dåligt markutnyttjande är den tomma grusparkeringen öster om Södra Ringvägen och norr om Pilgatan, det vill säga öster om Västerås stora och pågående stadsbyggnadsprojekt Östermalm-Mimerområdet. Området, som ej ännu är detaljplanelagt kommer givetvis förtätas inom en en framtid - men det krävs då också större mått av urban design för att det ska bli dynamiskt och i samklang med den stadsförnyelsen som sker och kommer ske på andra sidan vägen. Arkitektkontorets Tovatt Architect and Planners förslag till till det kommande centralstationsområdet som, som jag tidigare har haussat till skyarna med all rätt, inkorporerar även här en skön dynamik till denna döda yta med ett semi-slutet kvarter och ett högre punkthus (vad det verkar som ) i lagom höjd. Det med blandade funktioner skulle flytta innerstaden en bit utåt - eller att staden växer inåt hur man nu än vill formulera det. Förslaget kan ses med bilder i sin helhet här. Det inringade området överst på bilden är även det ett urbant irritationsmoment - som mycket väl skulle kunna förtätas - ett hinder är givetvis då Metallverksgatan, men denna gata har väldigt lite funktion och skulle kunna överbyggas med någon form av valvportal som fungerar som port för eventuell biltrafik. Det kan låta en aning luddigt och odefinierat, men som jag ser det så fyller man de gamla industrilokalerna med fler verksamheter eller så förtätar man med bostäder. Simple.

Kopparbergsvägen är en lustig gata, den skär igenom innanför Cityringen och är väl frekventerad av både biltrafikanter, cyklister och gångtrafikanter. Den fyller dessvärre bara en funktion som genomfartsled fram tills den korsar Domkyrkoesplanaden eller möjligtvis Smedjegatan då den börjar bli kantad av butiker, restauranger, kontor etc. I norr har Östra Kyrkogården på högra sidan på bilden, agerar som en barriär för gatans rörelse, vilket innebär att högra sidan av vägen( om man kommer söderifrån) inte är anpassad för gångtrafikanter och på andra sidan vägen finns en sömnig och dåligt utnyttjad parkeringsplats (inringat på bilden ). Där skulle det alltså finnas möjlighet för en skön förtätning och samt att trottoaren på höger sida byggs ut för att bli mer promenadvänlig då Östra Kyrkogården gör ett stort kvarter ogenomträngligt och och osmidigt. Ett område som är fysiskt ogenomträngligt kan inte sy och lappa ihop olika kvarter och stadsdelar som fungerar som allmän mark och särskild mark. Låt vara den funktionella uppdelningen, men de ska sitta ihop och leda till respektive utan några som helst problem – varken rörelsemässigt eller säkerhetsmässigt

Där Norra Allégatan möter Norra Ringvägen finns en liten fastighet som inrymmer lite stadsvärde, men är dock ett väl frekventerat ställe av olika anledningar. En dåligt använd och gruserad parkeringsplats på höger sida Norra Allégatan bredvid en kvartersbutik samt en "ett-gammalt-gatukök-som-förvandlats-till-en-pizzeria" som tar upp en alltför stor del av stadsrummet på den vänstra sidan. Här finns alltså ett ypperligt tillfälle för en förtätning och de funktioner som existerar kan inkorporeras i nya byggnader med bostäder ovanpå. En enkel match - om man nu har bestämt sig för att staden skall byggas inåt - och det har man i alla fall på pappret. Men i liksom många andra avseenden talar handling högre än ord. Cityringen är barriärskapande men har mycket potential eftersom det är en väl frekventerad av alla sortens trafikanter - men kan innebära bättre och fördjupade funktioner än enbart trafik och ensidiga verksamheter utspritt här och var.

Sedan har vi den gamla bryggeritomten som tidigare verkar ha varit ett funktionellt moment 22, men kan bättre om viljan finns. Den känsliga kulturmiljön längs Svartån ska givetvis inte förringas eller äventyras för den delen, men den tomma parkeringen vid Bryggargården bör på nägot sätt ansluta till Västra Ringvägen med någon form av godartad exploatering. Förmodligen en av de mest natursköna platserna i Västerås innerstad med Svartån som sakta ringlar sig igenom staden. Däremot är den vackra åpromenaden vid sidan ingen plats som många människor gärna frekventerar, i synnerhet inte nattetid. Marken kring Skarpskyttebron ( eller King Beat som den också kallas ) och söderut fram till Biskopsbron kunde alltså göras trevligare och mera tillgängligt. När bropartiet hade som sidofunktion att vara ett konstnärligt "hall of fame" på åttio - och nittiotalet kunde de förbipasserande uttrycka sin irritation eller fascination över de individer som tyckte den tråkiga betongbron behövde lite färg, swing och rörelse. Idag är marken kring bron mest grå, full av slam och skräp, dåligt belyst och således ingen plats man promenerar förbi om man inte måste. Det finns ett gestaltningsförslag som täcker hela Svartån genom centrala Västerås som kan läsas här. Hur det kan komma att implementeras får framtiden utvisa, men saker och ting verkar vara på gång i alla fall.
Kontentan är i alla fall att parkeringen självfallet bör förtätas med blandade funktioner så att denna del av innerstaden frekventeras oftare för ett exempelvis öka trivseln och tryggheten och samt täppa igen den döda ytan som vätter mot Västra Ringvägen.

Sist har vi den väl använda parkeringsplatsen som i folkmun kallas "Klippans parkering" som ligger naturskönt i stadens äldsta kulturkvarter - självfallet skulle det rivas upp under modernismens intåg i Västerås. Trots detta attraktiva läge och ett sidosprång från en av stadens huvudgator- Stora Gatan- är Norra Källgatan särdeles dåligt frekventerat förutom helger efter midnatt. Nu är ju det som nämnt att parkeringsplatsen inte en gruserad och död yta, men den kunde verkligen användas bättre med fler funktioner såsom bostäder, kontor, kultur och handel. Skulle Norra Källgatan vara flanörvänligt skulle bebyggelsen längs Svartån vara mer attraktivt att besöka så dess små specialbutiker på exempelvis Badhusgatan kan fortleva utan problem. Eftersom parkeringen redan har ett underjordiskt plan under marknivå kan detta fördjupas och inhysa den rådande parkeringsnorm som redan finns för fastigheten - mer eller mindre. Parkeringsproblematik är ett ofog, men ju mer bilar parkeras under marknivå och i anslutning till de boende - desto bättre och mer stadsmässigt.

Något som är glädjande är även att Byggnadsnämnden i Västerås Stad håller seminarier i hållbart stadsbyggande och stadsutveckling under deras sammanträden. Hoppas att handboken av Erland Ullstad som illuminerar vikten av mångfald i arkitektur, funktionsintegrering, täthet et cetera faller dem i smaken och låter sig bli inspireras av - spontant, men ej påtvingat.
Kan man även hoppas på att det blir högläsning ur Jane Jacobs "Den amerikanska storstadens liv och förfall" på seminarierna i framtiden?
I gårdagens Dagens Nyheter kunde man läsa ytterligare om om det Stockholmska försöket att skapa en form av promenadstad -en satsning som även bör kunna implementeras i Västerås om man vill förtäta de urbana hål och andra trasiga partier som finns utanför Västerås Cityring, det vill säga Karlsdal-Loviseberg, Kopparlunden, Ängsgärdet med flera.

En enkel match - om viljan finns det vill säga.

STADSMÄSSIGHET

2009-02-01T21:45:00.012+01:00

Nätverket YIMBY har redan redogjort för den täta blandstaden, jag försöker således med att reda ut begreppet ”stadsmässighet” – dess innebörd och dagens tydliga problematik att implementera en sådan i planeringen – med fritt raljerande. Subjektiva kommentarer är givetvis införlivade i redogörelsen – men sådan är uppfattningen om staden och städer – i regel objektiv på ytan, men subjektiv när det kommer till dess essens och funktion. Stadsmässighet är inget imaginärt sinnestillstånd – utan en verklighet värd att uppnå.
Vad menas egentligen med stadsmässighet och vad är egentligen en stad? Meningarna om vad som egentligen är en stad är åtskilliga. Med godtyckligheten i antågande har politiker, fastighetsmagnater etc pratat sig varma om den urbana och hållbara staden, om ”attraktiva” nyproducerade områden med ”spännande” arkitektur och med eviga flöden av människor, kultur, varor och tjänster. Samma institutioner som lovar runt och håller NOLL när det kommer till infriade löften om spännande och attraktiva städer. En stad är ingen stad, trots stadsmässiga byggnader, utan kan enbart definieras som en stad om dess rumsliga offentlighet har vitaliserats av människor i rörelse med eller utan mål. En stad kan således se ut som en stad med imaginära fasader– utan att på något sätt fungera som en sådan. Likt kulisser och ett spel för galleriet – för ett spel för galleriet är precis vad det är i Sverige. Ett land utan saknar en tydlig politik för staden – en stadspolitik. Nu när finanskrisen och lågkonjunkturen ligger över landet är det dock dags att få tid att tänka över hur vi egentligen vill ha det, starta om, tänka till, göra om, göra rätt – en reell stadspolitik är det som verkligen behövs.

Byggbolagen marknadsför sina nyproducerade lägenheter med att man satsar på ”insidan” och det är ju förvisso poetiskt vackert, men undrar hur det vore om man inte enbart satsade på sönderstylade lägenheter utan satsade på att skapa estetik och rörelse kring husen och de närliggande kvarteren istället. Det där med ”ännu-mer-påkostat-nu-kan-du-visa-för-polarna-hur-flashig-du-är-tjatet” börjar ju bli en aning, ja tjatigt. Husens arkitektur är inte temporära konsumtionsvaror utan permanenta konstnärliga och tekniska utryck som ska leva ett par år. Detta är även där Sverige är ställd i kontrast med större delen av Västeuropa där devisen fint- och- levande-på-utsidan-skabbigt-på-insidan är gällande gentemot mediokert-på-utsidan-fint-och-påkostat-på-insidan. Är det svenskens bekvämhet i att sitta och beundra sitt nya trägolv än att ut att röra på sig till den lokala biografen eller restaurangen/ baren ? Givetvis har det klimatet att göra, men: hur lyckas exempelvis britterna, holländarna och danskarna skapa urbana stadsmiljöer? Alltså: Sverige - kanske en smula bakåt ibland? Tack – då var det bekräftat!

Världsstäder såsom New York, London, Tokyo har olika förutsättningar och strukturer liksom Barcelona, Rotterdam och Bristol. Men i dessa städer återfinns ett antal kapital av varierande slag som gör dem stadsmässiga exempelvis de stora kontrasterna, variationerna och mångfalden, inte enfalden, osäkerheten och fegheten i idérikedom. Dessa städer har strukturerats via nya synvinklar, idéer och organiserade principer som skapat kvalitéerna i stadsdynamiken. Blandningen, utbudet, kulturen, livet, pulsen i storstaden, är det oftast det som uppskattas och kan ses som huvudanledningarna varför människor flyttar till större städer. Naturligtvis är det enbart inte rikedomen på upplevelser i staden utan arbete, familj, relationer etc som spelar in – men det ”stadsmässiga” i staden är oftast det som lockar. Tycker man inte om ”städer” bor man inte i en stad – en devis som är applicerbar på det mesta. Man konsumerar alltså inte saker, som man inte tycker om eller uppskattar.
Det ska alltså finnas ett antal kapital i staden – socialt kapital, kulturellt kapital, humankapital etc samt ett realkapital som manifesterar sig i fabricerade former såsom infrastruktur, bostäder, handel och kontor. Nedan kommer ett par allmängiltiga och väl vedertagna kritierier som kan appliceras på hur stadsmässighet kan förklaras:

Traditionellt fysisk stadskaraktär och god arkitektur
Gatunät med traditionell rutnätsstruktur och slutna kvarter med öppna fasader och sockelvåningar med integrerade funktioner och markerade portingångar. Husens proportioner ska, likt den traditionella stenstaden, vara inbjudande och trivsamma samt i rytm med övrig bebyggelse med några få undantag. Rörelse och underlättnad till möten är här även ett signum för att skapa lokala mötesplatser

Offentligt liv och mångfald
Genomströmmning av människor är ledande, inte nödvändigtvis ett konstant flöde av människor, men likväl under dygnets olika timmar. En gata är en förbifart – ett ställe för förbipasserande och möten samt en naturlig spelplan för möten. Gatan och trottoaren är därmed stadens mest vitala delar och att ”trottoarbekanta” sig är en del av det sociala spelet i staden som senare skapar goda nätverk, förtroende och socialt kapital. Det kan även ses som ett fritidsnöje och rekreation att se på de människor som flanerar förbi. Mångfald i all dess former och kulörer ger staden en god balans mellan olika yttringar, kultur – och subkulturer, kontraster och sociala intresseväckare. Således utvecklas gatulivet likt det klassiskt integrerade stadslivet – på gatan, trottoaren eller i närliggande lokaler – men med moderna yttringar som kontrasterar med det gamla. Distingerade gentlemän möter stencilistisk gatukonst som möter lattemödrar som möter globala dansbeats. Det finns alltså ingen offentligt liv utan genomströmmning av människor – lokala förmågor eller förbipasserande flanörer.

Offentliga rum
Det offentliga rummet är en arena och spelplan för social interaktion. Det kan röra sig om olika platser i staden där invånarna föredrar att mötas – parisare i parken, cockneys i gatuhörnen, berlinarna på torgen. Det måste även finnas platser där man inte vill mötas eller där man bara vill ha rum för tete-a-tete likt avskärmande innergårdar, gränder, prång och andra lokala revir för ensamhet och avkoppling.

Funktionsintegrering
En blandning av funktioner är ytterst viktig för en vital och fungerande stadsmiljö. Med integrerade funktioner avses att bostäder, kontor, butiker, restauranger samt kultur och andra institutioner ryms inom samma kvarter eller i direkt närhet till det, likt den klassiskt integrerade staden. Funktionsintegreringen syftar att ge kvarteret närhet till alla former av lokal service samt att människor rör sig i kvarteret under de flesta timmarna av dygnet. Dramatiken, rörelsen, pulsen och den brokiga blandningen av människor är vad många definierar som stad och är en aspekt av stadens attraherbarhet. Varför intentionerna med funktionsintegreringen ALDRIG implementeras fullt ut beror oftast på intressetvister mellan bostadsrättsföreningarna, byggherrarna och de inblandade nämnderna hur kommersiell service ska se ut i vid nyproduktion exempelvis. Man nöjer sig till slut, analyserar inte varför andra länder och städer lyckas med att skapa nya funktioner och dynamik och har till syvende och sist inget samvete för falsk marknadsföring. Sådant verkar bara hända i Sverige om mina intryck inte misstar mig – för det har inte hänt och händer inte systematiskt i England, Frankrike eller Spanien. Hur klarar de sig utan den naturliga och lokala mötesplatsen det villa säga puben, bistron/caféet eller tapasbaren? Englands gatudynamik beror på bland annat på undermålig standard i lägenheterna varav folket är ute och rör på sig på gatorna istället. Så ska det ju inte heller vara, men det finns olika balanser att upprätthålla. Varför Sverige misslyckas är av bekvämlighet och behovet av ”lugn och ro”, skulle jag gissa.

Täthet och tillgänglighet
Stadens täthet och exploateringsgrad avslöjar även dess reella dynamik. En tät stad har alla förutsättningar att vara då densitet ger ett X antal människor i rörelse och möjligheter att kunna etablera de verksamheter som är konkurrenskraftiga och skapar områdets essens och genius loci.
Tillgänglighet är naturligtvis en viktig ingrediens för att stadens invånare enkelt ska vilja röra på sig. Gatusystem med väldefinierade trottoarer har större inbjuder till ett lättare flöde av människor och annan trafik. Välbalanserad densitet eller någorlunda hög befolkningstäthet och nyttjandegrad är viktig för att kunna hålla stadens andra funktioner i balans

Identitet och läge
Vi människor har ett behov av att känna samhörighet med varandra, vara stolta över det som specifikt karaktäriserar de kvarter vi växt upp i eller bor i oavsett om det rör sig mondäna överklassenklaver, dynamiska och depriverade arbetarkvarter eller det designade medelklassghettot med tillhörande lattemorsor och designade bokhandlar. Vår livsstil och givetvis vår socio-ekonomiska status kan i mångt och mycket förklaras var vi väljer att bosätta oss. Stadsdelens särdrag kan alltså ofta spegla invånarnas drömmar och även desillusion – som formar människorna efter staden och staden som formas av människorna – stadens morphogenesis. Det vi skapats av och skapat vill givetvis försvara och konservera som våra revir - på gott och ont.

Västerås Stad hade tidigare en utredning varför delar av stadens ungdomar flyttade från Västerås? Ja, varför flyttar ungdomar ifrån Västerås? Varför vallfärdar ungdomar till London, Barcelona etc? PGA av att man vill uppleva en stad med allt vad den har att erbjuda. Ska jag välja förföriska Malmaberg eller Covent Garden, eller stod det nu mellan Vetterslund eller Camden-Primrose Hill-Clerkenwell-Islington? . Lägg ner utredningen, här har ni facit. Ungdomar flyttar till London, Barcelona, Paris etc för att uppleva den totala stadsupplevelsen. Även i Sverige – det är oftast ungdomarna och yngre vuxna som står för kreativiteten ( och destruktiviteten, undantaget miljöförstöringen och föroreningarna ) i städerna – ja, det är inte den lokala bridgeklubben som står för stadens ”dynamik” Man vill uppleva en urban livsstil, konsumera kultur och rörelse. Det är inte konstigt att stadens ungdomar väljer att bosätta sig i landets huvudstad eller i utlandet. Studier spelar visst roll, Skulle Mälardalens Högskola ha ett par kreativa utbildningar av rang, ja varför inte fysisk planering och urban design – skulle inte det skada utvecklingen – även om det finns duktiga och lokala arkitekter med verksamhet i staden.

Staden i staden

En stad ska även ha levande stadsdelar i perifirin av stadens innerstad – en stad inom staden enligt Krierskt resonemang med en polycentrisk struktur – det vill säga självständiga små kvarter och stadsdelar med gångavstånd mellan varandra, delar i ett större flerkärnigt nät av gator och promenadstråk . Kvarteret ska vara självständigt i den mån att den är självförsörjande med essentiella vardagsfunktioner samt att den har vissa estetiska kvalitéer som kan skilja kvarterna emellan. Stadens offentliga rum löper som en röd tråd i Krierskt resonemang – där estetiska kvalitéer och social styrka är frukten av civilisation som i sin tur resulterar i ett kvarter som är beboeligt, överrenskommande, vackert, elegant och med solid lokalförankring av stadsdelens invånare. Staden – där folk i regel bor och vill bo - dikterar villkoren över sin egen utveckling, ekonomi och framtida gestaltning

( Bild från Ängsgärdet ur Anders Lifs Arkiv )

”Stadsdelarna” utanför Västerås centrumkärna OXBACKEN-KARLSDAL-KOPPARLUNDEN-ÄNGSGÄRDET – är i regel ansedda som monofunktionella bostadsområden (Oxbacken/Västermalm, Karlsdal ) eller en tillväxtpark (Kopparlunden) samt avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse ( Ängsgärdet ) utanför Cityringen som skulle kunna fungera som en stad inom staden. Oxbacken/Västermalm och Ängsgärdet har varit levande stadsdelar för ungefär ett sekel sedan innan industrin och tyngre motortrafiksleder likt E18 och Cityringen och modernismens intåg i staden skapat barriärer och funktionsseparerade bostadsområden utan naturliga och spontana mötesplatser. I Kopparlunden skulle den så kallade ”Teknikbyn” utvecklas till ”Teknikstaden” vid lite smartare agglomerationstänk – det vill säga behålla teknikkonceptet till fullo men att utveckla den historiskt industriella miljön med nya blandade verksamheter, täppa igen ”urbana hål” längs Östra Ringvägen och även där skapa naturliga och spontana mötesplatser.

( Bild från Oxbacken-Västermalm ur Anders Lifs Arkiv )

Västerås har bra intentioner när det gäller förtätning, dock görs saker ibland halvhjärtat, ibland glömmer man att urban utglesning och ökad bilism och affärslador inte leder till dynamiska miljöer och exempelvis städer-inom-staden. Nu när finanskrisen ligger som ett töcken över nya investeringar kanske det är tid för att åter kontemplatera hur staden ska formas i framtiden. Den vanliga ursäktande retoriken om att funktionsintegrering kostar en slant – jaha och? – det gör väl allt, inte minst nya vägdragningar till nya externa ”shopping malls” som fortfarande ploppar upp som små svampar i stadens utkanter och utarmar Cityhandeln. Dessutom nu under den pågående lågkonjunkturen bör även de kommunala och allmännyttiga bostadsbolagen skrida till verket med nybyggnationer då priserna faller på just byggnation och även prutandet på byggmaterial kan underlättas. Staten och allmännyttan har resurser att lösa stagnationen av bostadsproduktionen – om de bara vill. Västerås kommunala bostadsbolag Mimer har ett par hyresprojekt i startgroparna – Lillåudden, Skiljebo etc – men fler centrala objekt likt precis påbörjade Kleopatra önskas och då gärna med en hint av stadsmässighet – det vill säga av majoriteten av de kriterium som nämnts i förbigående.

Nya Stationsområdet

2009-01-20T21:05:00.006+01:00

Igår presenterades visionerna framtaget för det nya stationsområdet i Västerås inför kommunstyrelsen med flera. Arkitektkontoren Tovatt och Bystrup presenterade varsitt förslag och Wingårdh klämde till med två förslag – ett lättare och ett dyrare alternativ med nedgrävning av spåret som resultat. Det dyrare alternativet finns dock inte med i dagens VLT som kan läsas i sin helhet här.

Bystrup tar inte vara på den attraktiva mark som erbjuds utan spejsar till det för mycket och separerar de nya byggnaderna och sammanbinder inte heller med de befintliga. Man erbjuder därmed noll urbana kvaliteter och ingen hänsyn tas till distinktionen mellan det industriella arvet ifrån Sigurdområdet och den modernare arkitekturen i Östra Hamnen/Lillåudden. Man gör även ingenting av de döda ytor som Sigurdområdet tillhandahåller och de så kallade parkerna ser ut som överväxta cannabisodlingar. Flummigt, spektakulärt och någorlunda nytänkande men knappast av den kapacitet som är användbar och genomförbar.

Wingårdhs förslag ger, i alla fall med blotta ögat, ett bra intryck av att av att tillfoga konkreta och täta gaturum med slutna kvarter kring stationen. Dock är ett rese – och shoppingcentrum ovanpå spåren en ensidig produkt och löser inte barriärproblematiken. Det ska dock kreddas för att Sigurdområdet på öster om dagens Centralstation får en integrering av bostäder, kontor och kommersiella lokaler samt att Östra Hamnen och Lillåudden knyts ihop med ett tätt gaturum längs Kungsängsgatan samt även på andra sidan spåret på Södra Ringvägen. Som redan nämnt så är ännu inte den påkostade varianten av Wingårdhs förslag tillgängligt varav denna text kan komma att editeras.

Tovatt prickar tveklöst in alla rätt. Arkitekturen är urban och stadsmässig som inger en känsla av att rulla in till en station av internationell stil och klass.
Man har dessutom expanderat sina visioner till att inkorporera det pågående Östermalm med dess urbana hål som ännu inte detaljplanelagts i korsningen Stora Gatan-Södra Ringvägen i projektet, Lillåudden och Östra Hamnen får även kanalliknade utformning som ger de nya stadsdelarna ännu mer vatten att spegla sig i. Dessutom breddas Svartån för ge plats åt en ö där Västerås nya konstmuseum skulle kunna inhysas samt att Vasaparken inhägnas på den södra sidan som ger intryck av att vara just en park. Järnvägen lyfts upp och ger klara passager under den – vilket är en del av konceptet för att underlätta rörelsen mellan City och de nya stadsdelarna vid vattnet, där dagens järnvägsbarriär endast ger två möjligheter att korsa spåren. Dessutom underlättas trafiksituationen om fordonstrafikanter kan åka under spåren på flera ställen. Ett överskådligt helhetsintryck med dynamiska spelplaner för rörelse – här står arkitektkontoret Tovatt som goda ambassadörer för stadsmässighet, estetik och viljan till Västeråsarens mobilitet.

Stadens Träd -Träd med Dynamik.

2008-10-17T09:52:00.005+02:00

1. Alm - Den trädsort som orsakat en av de största dynamiksituationerna i Sverige vilket skedde i maj 1971 i Kungsträdgården till följd av arrogant planering av det offentliga rummet.

2. Ek - Stadsparkernas träd och stadsparker är bra spelplaner för situationer. Även virke som används till vin- och spritlagring.

3. Asp - Så vild, så stark. Varje blad lever ett eget kaotiskt liv och helheten formar ett större kaos bland lövverket än något annat träd.

Västerås Bostadsförsörjningsprogram 2009-2011

2008-10-09T20:31:00.006+02:00

Efter att ha "tallat" lite på programet kan jag bikta mig här och nu och deklarera att jag är relativt nöjd med vad som planeras att byggas i de kommande åren. Med relativt nöjd menar jag att det är snäppet över mina förväntningar utifrån dom förutsättningar som ges för en stad av Västerås storlek. Däremot: Varför planerar man småhusområden utanför tätorten när behovet av dessa kan integrereras inom tätorten? Varför är sprawlande mer frapperande än tät blandstad? Varför åker man till vänorten Ålesund för inspiration när man kan åka till Rotterdam, Valencia eller Bristol? Många frågor, få svar. Självklart styr efterfrågan - var folk egentligen vill bo, men att uppmuntra till sprawl och fortsätta bygga satelitstäder tycker jag är fel och inte i linje med Översiktsplanen för Västerås tätort. Visst är Nordanby Äng och Lillhamra bra, men staden skulle ju byggas INÅT eller hur var det nu?

Dom riktigt intressanta projekt som utgått från tidigare är Bryggargården och Trumslagarbacken. Trumslagarbacken på grund av en bullerutreredning och Bryggargården ersattes av förmodligen av Kvarteret Slottsträdgården som kan ses som ett bra förtätningsprojekt, förvisso ett av dessa hus-i-park, men ett relativt centralt projekt som inte kan bli så mycket annat än just hus-i-park förrän spårfrågan är löst. Utsikten lär bli fenomenal och parken kan ses som ett "tryggt" ställe. Känner jag dock Stallhagsmaffian/NIMBY Västerås rätt, skulle jag inte utan en skugga av tvivel anta ett detaljplanen kommer bli sågad och överklagad snabbare än kvickt. Den som lever får se..

Bryggargården bör snarast återuppstå som objekt inför kommande bostadsförsörjningsprogram. Det är viktigt att man drar en distinktion mellan staden innanför Cityringen och den utanför. Givetvis bör urbana kvalitéer skapas överallt och ytterstaden ska likna innerstaden, men Västerås näst intill cirkelformade innerstad bör på något sett bevaras fram tills vissa frågor är lösta framtiden, spåröverdäckning, mälardalen et cetera. Till saken: Cityringen bör i intensifieras med byggnation så att dom urbana hål - övergivna parkeringsplatser, fula parkeringsplatser, parkeringsplatser utan funktion, parkeringsplatser till förmån för människor som gillar ödetomter, parkeringsplatser till förmån för människor som inte vet hur man använder sina ben etc täpps till och blir en del av stadslandskapet. Jag ska återkomma till dom senare under hösten.

De intressantaste objektena i programmet är ingen hemlighet direkt, nämligen de stora och pågående prestigeprojekten Östra Hamnen-Lillåudden, Östermalm-Mimer-Lekandria och Öster Mälarstrand. Ur stadsmässighetsperspektiv är Kv. Magasinet i Östra Hamnen det mest frapperande. Givetvis, kan man tycka att ett hus på arton våningar inte är så mycket att göra väsen av - så nej det ingen urban käftsmäll direkt, dock är det en klar ändring i stadens siluett vilket även dessa räknas i de här sammanhangen. Ett högt hus eller en skyskrapa är givetvis ingen garant för stadsmässighet men det borgar för ett bra socialt kapital som är själva dynamiken i att förtäta med hög exploateringsnivå. Förhoppningsvis är detta ett steg i ledet att avveckla och omplacera den enormt malplacerade betongsilon som skulle kunna ersättas av ett väldigt högt hus som juvelen i kronan när man sammanflätat den Centrala Mälarstranden med City. En fullvärdig symbol för Västerås Mälarstaden som ska ha implementerats innan 2013. När Östermalm-Mimerområdet står klart bör i alla fall lite mer pulserande verksamheter ha införlivats i området det vill säga med en del butiker av sällanköpskaraktär, ett hotell och ett par restauranger och kanske en internationell foodcourt. Sista etappen, det vill säga Östra Ringvägens stora urbana hål, påbörjas 2010. Ett område som föddes ur industrin, avbefolkades och kontorifierades och slutligen, förhoppningsvis, en blandad och fullt integrerad stadsdel med många spännande inslag.

Andra intressanta objekt som inte ingår i programmet, utan finns till som någon form av back-up som " möjligt bostadsbyggande på lång sikt" är Kvarteret Isolatorn på Gideonsberg. Det vill säga ödetomten och parkeringsplatsen bakom Corporate Research som skulle ge Gideonsberg en skön dynamik om det exempelvis skulle byggas med hög exploateringsnivå eller ett kvarter som agerar mötesplats med kanske ett bibliotek eller ett lokalhak. Gideonsberg saknar dessutom en central mötesplats trots dess befolkningstäthet. MJP Bygg hade planer att exploatera tomten, men efter deras totalknas...äh....totalentreprenad av Östermalm och sedermera konkurs får vi se hur planerna på området utvecklas. Påbyggnaden av Kvarteret Kol är även ett intressant projekt, personligen anser jag att detta är någonting att satsa på överallt inom Cityringen i synnerhet i korsningen Vasagatan-Stora Gatan. Jag har för mig att att stadsradhus var aktuella för samtliga fastigheter i korsningen förutom Punktvaruhuset för ett par år sedan. Fastighetsägarna tyckte dock att VVS-biten skulle blivit för krånglig(!) att lösa varav idén skrotades snabbt om jag inte missminner mig. Hur som haver, påbyggnad är definitivt att satsa på i framtiden dels av förtätningen och dels av att gamla arkitektoniska olägenheter från 1960/1970-talet skulle få uppleva en väl eftersatt facelift. Kvarteret Sälgen på Malmaberg ska även ses som intressant, jag vet inte hur optimalt detta är ur ett planeringsperspektiv, däremot ur ett arkitektoniskt som kan skapa sköna kontraster till den gamla bunkerarkitekturen som väl kännetecknar 1950-talets ideal och få liv i ett anonymt och identitetslöst område som är gällande på ömse sidor av Lugna Gatan.

En annan slutsats av programmet är att efterfrågan på hyreslägenheter är fortsatt stor och nu ännu större under den rådande och fortsättande finansiella instabiliteten. Lösningar måste levereras och det stoppade investeringsbidraget för nyproduktion av hyreslägenheter bör åter ses över med hållbara alternativ som resultat. Bostadsförsörjningsprogrammet är gediget och väl utfört och inom parentes det ska sägas att inte bostäder är någon garant för en pulserande dynamik, men naturligtvis en viktig ingrediens. Staden måste själv vilja frodas och låtas leva. Till sist är det bara att vänta på dagen då Elisabeth Unell & Co sticker ut hakorna och likt sina Stockholmskollegor, deklararar:

- NU ÄR DET DAGS ATT BYGGA KLASSISKT INTEGRERAD STAD.

Radiation ruling the nation

2008-10-04T11:30:00.001+02:00

I fredagens vlt kunde man läsa om att ett visionsarbete för Västerås Centralstation börjar ta form. De tre arkitektkontoren Wingårdh, Bystrup och Tovatt har fått uppdraget att ta fram en vision om hur området ska gestaltas, estetifieras. funktionaliseras and all that jazz.

Detta är inte Sheffield, Stoke-on-Trent eller Burnley 1977. Detta är Västerås anno domine 2008, med ett dynamiskt skitigt, postindustriellt wasteland bland dess centralaste delar. Ett paradis för människor med fabläss för urban exploration och några enstaka graffare, men idag ett allmängiltigt praktexempel på dåligt markutnyttjande. Glädjande är det dock att bostäder, verksamheter, handel och kultur ska integreras i området och att tågspåren ska överdäckas alternativt grävas ned under jord. Förvisso gillar jag miljöer likt detta, det påminner lite om den Viktorianska slumdynamik som hittas i södra delen av Londons East End nära Themsens hamndockor eller norra Englands industristäder. Men det finns ingen anledning alls att bevara ett övergivet och nedgånget område när staden suktar efter central mark att explotera och urbanifiera till den goda offentliga rumsnyttan. Dessutom är det snyggt att blanda industriarkitektur med exempelvis futuristiska drag.

Västerås Centralstation är idag ett hån mot alla pendlare och övriga resenärer sedan ombyggnationen sent nittiotal, som dessvärre blev en kortsiktig budgetlösning. Det där med anpassning, tillgänglighet, känsla av reslust och ventilation värd namnet verkade inte falla de dåvarande tjänstemännen i smaken. Nåväl, snart bör de sista pusselbitarna falla på plats hur området ska kunna utvecklas och barriären mellan Mälaren och City överbryggas. Med tunga namn som Wingårdh, Bystrup och Tovatt ser det väldigt intressant ut. Arkitektkontoren ska presentera sina visioner vid årets slut.

Läs hela artikeln här: http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=818186

Funktionsintegrering VS Funktionsseparering

2008-09-14T17:37:00.000+02:00

Med funktionsintegrerade stadsmiljöer menas att bostäder, företag och kommersiell service utgör en funktion inom exempelvis ett bostadskvarter och med funktionsseparerade stadsmiljöer avser den rumsliga separeringen av funktioner. Bostaden är givetvis en central funktion eftersom den bebos av människor och konceptet med att förena funktioner är att skapa det spontana mötet mellan människor, inte enbart i tvättstugan eller i trapphuset utan snarare på lite utspridda delar av ett kvarter. Spontana möten som i sig skapar någon form av puls, någon form av rörelse.

Västerås City är i mångt och mycket funktionsseparerat. Detaljhandeln och nöjeslivet är koncentrerat till ett par få gator och torg, vilket i sig inte är fel eftersom det i sig skapar dynamik. I och med byggnationen av Östermalm gavs en ypperlig chans att låta kvartersstadens ideal med butiker i bottenvåningen och bostäder vara ledorden. Dock blev det inte så, förvisso planerades det lokaler med olika ändamål som finns vid det ”torg” som ligger mitt emot Mimerporten men det blev ensidiga verksamheter och som inte skapar särskilt mycket spontana möten. Nu är förvisso Östermalm långt från färdigbyggt och det ska finnas lokaler i hörnet Stora Gatan-Östra Ringvägen när Kvarteret Ludolf står klart till våren 2009 och jag hoppas Mimer gör något vettigt av dom lokalerna eftersom man valt att funktionsseparera en annan nybyggnation i Kvarteret Kleopatra på andra sidan Ringvägen. Något man dessutom kallar för * trumvirvel* - Cityliv. Huset i sig är det väl inget fel på alls, ganska avantgarde för att vara Västerås faktiskt, men så mycket Cityliv än så lär det nog inte bli såvida man inte öppnar för fler former av verksamhet i kvarteret.

Västerås präglas således fortfarande av den funktionalistiska stadsbyggnadsdoktrinen som är ett signum för gamla industristäder som Västerås där regleringen av marken har definitiva och uppdelade ändamål oavsett om det rör sig om bostäder, rekreation eller kollektiva nyttigheter. . De borgerliga politikerna borde ju uppskatta att småföretagandet integreras i planeringen samtidigt stora skatteinkomster i utökningen i externa handelsområden. Det handlar inte alltid om effektivisering och ekonomisering, det handlar primärt om sociala fördelar och trygghet som uppskattas i regel av gemene man, inte alltid av mig då jag även tycker att skitiga och depriverade områden har sin egen dynamik rent visuellt. Jag hoppas dock att många kommer till insikt att det är bäst att gynna småföretagare centralt och inte enbart storföretagare i externa handelsområden.

I Västerås Översiktsplan för utveckling av Västerås från 2004 tätort lyder det:

”Att blanda bostäder och arbetsplatser skapar förutsättningar för en stad som är rik på upplevelser trygg att vistas i och där det är nära till allt.
Förutsättningarna för närhet är större i den blandade staden där olika målpunkter
finns sida vid sida i stället för åtskilda som i den funktionsuppdelade
staden med var sak på sin plats. Synliga människor ”dygnet runt” ger tryggare
miljöer. En blandning av olika boendeformer, hustyper och upplåtelseformer
ökar möten mellan människor med olika ålder och bakgrund. ”

Samt i översiktsplanen för Västerås Centrum från 2000 står det följande:

"Det är ett mål att varje byggnad om möjligt skall ha flera användningssätt. Den önskade blandningen av bostäder och olika verksamheter får man i ”Stadens hus” . Stadens hus ska ha tre funktioner: i bottenvåningen butiker, vån 1 tr. kontor och övriga våningar bostäder. Genom att successivt bygga stadens hus får stadens centrum en mångsidig användning och därmed en levande och pulserande stadskärna."

Sweet, dom har ju hajjat det här!, tänkte jag i min förtjusning. Jag måste dock höja varningens finger för att detta ger ett sken av att vara välimplementerat och alla är nöjda och glada, men så ser det ju inte riktigt ut i verkligheten. Majoriteten av den nyproduktion som skett innanför Cityringen de senaste tio åren har varit funktionsseparerade, det som man kan glädjas med att att det är officiellt att man tänker i rätt banor huruvida det implementeras tål en noggrannare undersökning varför så inte är fallet.

Mitt uppdrag är att sprida Jane Jacobs evangelium till Västerås, hennes trottoarvision, där människor spontant möter varandra kontinuerligt som skapar trygghet, rörese och ett stänk dynamik. Inte de karaktärslösa och hjärndöda externshoppingcentras och de sömniga villastäder som man själv växt upp i. Jag ställer mig frågan dagligen, med ett visst litet tvivel: Går det att planera in dynamik, puls och trygghet med stadsmässigt byggande utan att planera sönder ett kvarter?

Självfallet, ni ser det överallt i världen men inte i Sverige, men det går alltså, utan att romantisera, att plocka fram via smart urban design och känsla för stadsmässighet utifrån dom förutsättningar som ges. Bostäder stimulerar tillväxten av butiker, restauranger och kulturliv så länge man inte funktionsseparerar dessa utan ser det som en helhet. Så kom ihåg: det måste byggas tätt och dynamiskt och framför allt med en känsla av stadsmässighet

Positively Inclined

2008-09-11T11:16:00.000+02:00

Varmt välkomna till CHIEF ROCKA's blogg.
Jag kommer från och med nu debattera och raljera om stadsplanering, urbanitet, bostadspolitik och arkitektur främst i Västerås, men även på rikstäckande plan när så sker. Dagen till ära har det kommit till min kännedom att Regeringen beslutade den 4:e September
att avslå överklagandet kring detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp II. Kommunen bör således avisera att planen vunnit laga kraft inom en snar framtid.