Radiation ruling the nation

I fredagens vlt kunde man läsa om att ett visionsarbete för Västerås Centralstation börjar ta form. De tre arkitektkontoren Wingårdh, Bystrup och Tovatt har fått uppdraget att ta fram en vision om hur området ska gestaltas, estetifieras. funktionaliseras and all that jazz.

Detta är inte Sheffield, Stoke-on-Trent eller Burnley 1977. Detta är Västerås anno domine 2008, med ett dynamiskt skitigt, postindustriellt wasteland bland dess centralaste delar. Ett paradis för människor med fabläss för urban exploration och några enstaka graffare, men idag ett allmängiltigt praktexempel på dåligt markutnyttjande. Glädjande är det dock att bostäder, verksamheter, handel och kultur ska integreras i området och att tågspåren ska överdäckas alternativt grävas ned under jord. Förvisso gillar jag miljöer likt detta, det påminner lite om den Viktorianska slumdynamik som hittas i södra delen av Londons East End nära Themsens hamndockor eller norra Englands industristäder. Men det finns ingen anledning alls att bevara ett övergivet och nedgånget område när staden suktar efter central mark att explotera och urbanifiera till den goda offentliga rumsnyttan. Dessutom är det snyggt att blanda industriarkitektur med exempelvis futuristiska drag.

Västerås Centralstation är idag ett hån mot alla pendlare och övriga resenärer sedan ombyggnationen sent nittiotal, som dessvärre blev en kortsiktig budgetlösning. Det där med anpassning, tillgänglighet, känsla av reslust och ventilation värd namnet verkade inte falla de dåvarande tjänstemännen i smaken. Nåväl, snart bör de sista pusselbitarna falla på plats hur området ska kunna utvecklas och barriären mellan Mälaren och City överbryggas. Med tunga namn som Wingårdh, Bystrup och Tovatt ser det väldigt intressant ut. Arkitektkontoren ska presentera sina visioner vid årets slut.

Läs hela artikeln här: http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=818186