tisdag 13 oktober 2009

Urbanism som en form av turism

För ett par veckor sedan skrevs det i VLT om projektet ”Gå-City” som ska syfta till att fräscha upp och främja rörligheten kring Hantverkargatan och Sigmatorget ( som inte är ett torg – en mötesplats, utan snarare en passage man gärna undviker) som idag är trasiga och missanpassade miljöer. Ärligt talat, så var ingen av de tre arkitektförslagen från Temagruppen, White arkitekter och Aros Arkitekter särskilt vassa och urbana. Givetvis är alla tre förslagen en förbättring, men som i många fall då Västerås är involverad i stadsutveckling är det halvdant och oinspirerat utfört - liksom de tre förslagen , halvdant och oinspirerat präglat av restriktioner. Det minst ”släta” eller mest urbana hur man nu ser det var i särklass Aros Arkitekters förslag. En passage behöver nödvändigtvis inte vara icke-urban företeelse utan kan lika gärna vara hur sprudlande som helst om det ges rätt förutsättningar att göra det. Ett sällsamt bra exempel är St.Christophers Place i London, en sådan passage skulle jag vilja se längs Karlsgatan från Centralstationen och uppåt och även inåt Mimerkvarteret med dess industriellt pittoreska prång. Nu är ju inte ”Gå-City” särskilt färska nyheter egentligen – men det behövs nämnas åter och åter det måste göras helhjärtat. Nåväl, vi får hoppas att fastighetsägarna skjuter till rejält med pengar till den kommunala budgeten för projektet.

Sigmatorget - Västerås

En viktig punkt är att det inte bara behöver ändras om på markplan. De slitna betongfasaderna måste bytas ut butikernas entréer måste göras attraktiva och inbjudande och varför står den gamla gedigna Royal-biografen tom? Lokalerna är utmärkta för en skön klubb, men det skulle säkerligen inte de närboende grannarna tycka. Man brukar skämta om att vissa Stockholmare vill bo i en röd stuga med vita knutar på Stureplan. Samma sak, gäller väl för Västeråsarna egentligen, man vill bo centralt med dess olika upplevelser och förnödenheter men inte ta konsekvenserna av det ( även om jämförelsen inte direkt är särskilt rättvis) Men tydligen så går det bra att gnälla om folks vanor och ovanor när man bor i centrumet av Sveriges femte största tätort likväl. Tycker man inte om staden i sig eller begreppet ”stad” – bor man inte i en stad. Så enkelt är det.


St. Christophers Place - London


Påbyggnader i form av stadsradhus ovanför alla fastigheter kring Sigmatorget och Hantverkargatan-Vasagatan-Stora Gatan skulle också vara en hållbar och stadsmässig lösning på fortsatt social och ekonomisk dynamik i City. Kan man bygga hus-i-park, går det säkerligen lika bra att bygga hus-på-tak också även om de tekniska lösningarna är lite komplexare. Därtill kan man påvisa att mesta möjliga kvalitéer på minst möjliga yta bör vara ledordet – stadsmässig och god Cityförnyelse. Med tanke på att Scenen får gärna plockas bort - den är i vägen, feldimensionerad, oestetisk, förortsanpassad och dessutom fallfärdig – kanske hör hemma i ett ABC-centrum. Eller på något annat mindre centralt ställe, varför inte vid ett Speakers Corner” i Vasaparken? Hoppas involverade fastighetsägare ånyo förstår vikten av att uppgradera fastigheternas attraktivitet eftersom det trots allt är en frekventerad del av Västerås City.
Läs om de olika förslagen här ( dock kunde man se flera bilder från de olika kontoren tidigare, vilka nu är borttagna och nu visas enbart Hantverkargatan öster om Vasagatan som faktiskt är någorlunda okej idag jämfört med den trasiga västra – på vars fokus projektet huvudsakligen borde ligga. )


Herkulesgatan - Klarakvarteren - Stockholm


Faktum är ju att vissa människor en splittrad syn på staden som företeelse. Personligen är jag av den åsikten att antingen så älskar man staden/städer eller så skyr man den likt pesten. Det går inte att romantisera över stadens skönhet och vidunderlighet med ”WowBarcelonavilkenvackerochgaletsköntstaddetär” eller ”NewYorkaprecissomsexandthecityasså” för att sedan komma hem till Sverige och villamattan och för att sedan gnälla om parkeringsavgifter, ljud på gatan utanför efter kl 19.00 och ”dendärförtätningshysterinsomsveperöverSverige”. Stadsliv är tydligen attraktivtför de flesta – men för vissa bara när det passar som en form av ”urban turism” eller ”helgeskapism”
Attraktivitet är även ledordet när byggbolagen lanserar kommande nyproduktion, där begreppet attraktivitet ibland betyder det rakt motsatta än den vedertagna tolkningen av ordet i sig.


Skulle JM, PEAB, NCC et cetera bygga urbanare som i klassiskt integrerad stad skulle de kunna ta ännu mer betalt för sina bostadsrätter då stadsstruktur/tät blandstad alltid kommer förbli attraktivt och efterfrågat. De skulle i alla fall kunna lätta samvetet att deras kunder i alla fall får det som efterfrågas – STAD -istället för att köparna får betala löjliga summor för nyfunktionalistiska, standardiserade( nästan pre-fabricerade ) huslimpor i off-white ( som blir smutsigt efter 1 år ) utan kommersiellt utbud, men med det där super-duper-extra-allt-flash-köket. Inget fel i ett funktionellt och väldesignat kök, men för livskvalitetens skull så bör det finnas fokus på andra saker – helheten exempelvis. För slät nyfunkis – varken glädjer eller upprör någon människa för den delen.

Trots att vi lever i en tid av ”retail therapy” är oftast det lokala utbudet i exempelvis Västerås närförorter av mindre butikslokaler begränsat – byggda under Modernismens tid av funktionsseparering, då som nu tillhandahålls inga butikslokaler eller andra offentliga lokaler till den lokala befolkningens nytta , möjligtvis i diskret placerade i anonyma källarlokaler. Ville man då inte att folk skulle hitta dit eller? Hur kul känns det att smyga ner i en källarlokal som om man smått borde skämmas för sitt ärende. Som om man var på väg ned i sunkig porrbiograf eller liknande. Lokaler, verksamhetsanpassade som kommersiella, är nödvändiga för att säkerställa en trygghet, ett bra lokalt utbud och de mänskliga kontakterna – även utanför innerstaden. Snart kommer en detaljplan för Kv. Isolatorn på Gideonsberg skickas ut på samråd vilket är glädjande. Jag förutsätter att man tar vara på potentialen att kunna förvandla en öde parkeringsyta till ett kvarter med lite stadsfeeling med en mix av funktioner och lokaler för social interaktion och rekreation. Ett mera monofunktionellt Gideonsberg är det sista stadsdelen behöver trots dess variation av olika hustyper och upplåtelseformer.
Ett privat hem kan ha en monofunktionell rumsindelning – du lagar mat och äter i köket, du tvättar i tvättstugan, du duschar/badar på toaletten etc. Funktionsuppdelning är naturlig i hemmets trygga vrå, där du i regel inte lagar mat och sover i badrummet, men i det offentliga rummet går det inte att separera dessa funktioner. För att få en funktionsintegrerad och levande stad ska man i regel kunna bo, arbeta, äta, dricka, konsumera nöjen och kultur och livsmedel inom en radie av en kvadratkilometer för att vara krass. Inte särskilt knepigt jämfört med den klassiska dikotomin privat-offentligt .

Jag tror det var Jerker Söderlind som myntade begreppet ”marknadsurbanism” - att vi bör bygga det som egentligen efterfrågas - oftast då tät blandstad eller friliggande villor. Sen att vi inte bygger ett utbud efter principen att möta bostadsmarknadens efterfrågan vet vi ju redan – dels utformningen kring våra (bo)-städer och dess kvantitativa efterfrågan på bostäder. Sen finns det ju en efterfrågan på levande städer av dom flesta men här blir det givetvis komplexare eftersom planinstrumenten kan vara otillräckliga på grund av en Plan – och Bygglag som inte ger legitimitet åt en tät och funktionsblandad stad samt att – i alla fall gällande Västerås – att man vill ha en levande och dynamisk stad, men att man i flertalet fall inte är villig att ta ärendet till sin spets hur det nu vill komma sig – varken på politiskt eller på medborgarnivå. Kanske är ”turistande” i ett genuint stadsliv någon annanstans gott och bekvämt nog.

Vill stadens tjänstemän och involverade politiker bli inspirerade hur man förvandlar döda miljöer till levande miljöer bör man kika in denna länk: http://www.urban-advantage.com/

2 kommentarer:

Carl Johan Hall sa...

Man kan väl visst turista i storstäder utan att för den skull vilja bo där? Omvänt åker man ju ut på landet ibland utan att för den skull delta i någon grön våg. Dock tycker jag precis som du att Västerås innerstad skulle må bra av lite förtätning.

Chief Rocka sa...

Hej Carl Johan!
Javisst kan man det - korrekt! Problematiken, som jag ser det iaf, är när man romantiserar över (stor)-staden, men klagar,gnäller och avfärdar allt "urbant" och "förtätning" som skulle kunna ske i sin egen närhet. Där har du den fundamentala skillnaden. Det håller inte att gapa storögt åt levande städer utomlands för att sedan motarbeta all form av urban förbättring lokalt.

Snap Shots

Get Free Shots from Snap.com