Stadens delar - Stadsdelar med dynamik och identitet

Det finns stadsdelar med identitet och lokalförankring värd namnet. Ur ett rent social - och urbangeografiskt perspektiv lever de ofta i skuggan av min vanliga mantran optimal stadsplanering, tät blandsstad, hållbarhet, nyurbanism och så vidare. Däremot har de andra starka värden och subkulturer och framför allt sociala kapital ( och ibland dess brist på det) som lekfullt står oberoende av det etablerade samhället och dess normer, här tar man sig som utomstående inga som helst friheter.

Dessa områden, som jag valt att framföra, går knappast under "det goda boendet" utan är ibland rent livsfarliga och säkert, dessvärre, rent vedervärdiga i mångas ögon. Däremot i Sverige - Trygghetsnarkomanernas land - där de flesta former av subkulturer motarbetas eller slutligen kommersialiseras, finns det ytterst lite stadsdelar eller exempelvis etniska kluster med en renodlad egen identitet. Är man en trygghetsnarkoman gör man självklart ett besök till Hammarby Sjöstad med stadsjeepen och dricker latte och låtsas vara miljömedveten.
Nog för att Hammarby Sjöstad är ett välkommet tillskott av mer områden med stadskaraktär och gatuliv i huvudstaden, men det finns väldigt lite som påminner om "real life", människans egentliga vardag och tillvaro, till skillnad från verkligheten på Södermalm vid andra sidan av hamnbassängen. Går det ens att ramla omkull och få skrubbsår eller är tanken att det ska vara så idylliskt som om inget elände någonsin existerat? Förutom eländet att behöva ta bilen, båten, cykeln eller Tvärbana för att köpa en flaska vin till den urbana picknicken. Eller skulle det betyda, Gudbevars skulle Trygghetsnarkomanen säga, att man skulle behöva stöta på någon som är mindre lyckligt lottad i livet?

Som patologiskt lagd anglofil blir valen av stadsdelar en enkel match.



Brixton, London - Hjärtat av "Black Britain". I synnerhet landets stora och tongivande Jamaikanska befolkning. Här har Rastas, Rude Boys, Junglists, Dubsteppers och mindre smickrande Yardies sin egen plats på trottoarerna bland fruktstånden och diverse soundsystems, där Cockney och Patois blandas friskt. Brixton är skildrat i många låttexter från Linton Kwesi Johnson till The Clash

The Shankill, Belfast - Hjärtat av Belfasts protestantiska och paramilitära grupper, lojalisterna. Varenda gatustump är färgad i Union Jack's kulörer. Även om konflikten på Nordirland i stort sett är obefintlig numera, trots denna veckas upplopp, är konfliktens historia alltid påmind om vad som skett och vad som kanske blossar upp igen genom de åtskilliga väggmålningar "murals" som täcker gavlarna på de flesta husen och även ibland kommersiella fastigheter som på bilden ovan.
Bermondsey, London - Till skillnad från det mer namnkunniga East End norr om Themsen är inte Bermondsey söndergentrifierat av hipsters och mediabranschen. Däremot finns det en risk att Bermondsey förändras radikalt när London Shard står färdigt. Här fanns ökända Jacobs Island som porträtteras av Charles Dickens i Oliver Twist, i hamnkvarterens dockor. Blandat hamnmagasinskvarter, tegelradhus och council estates, det vill säga modernistiska hyresblock, med få undantag, brutalistisk arkitektur, dock funktionsintegrerade med fish shops, greasy spoons och sunkpubar för bästa möjliga lokala möte i ett (mardröms)landskap och betongbrutalism och rött viktorianskt tegel.

Men framför allt är den lokala identiteten förankrad genom ligistkulturen kring fotbollslaget Millwall FC, vars framfart och mentalitet illusterar "the english disease" väldigt väl. Vilket kanske sammanfattar att Bermondsey i sydostlig riktning nedåt South Bermondsey ( där lagets arena The New "Den" ) och New Cross ( lagets gamla arena The "Den") ligger, egentligen inte är ett särskilt gästvänligt ställe.

Givetvis har områdena ingen god levnadsstandard, men en stor stolthet över sin lokalt präglade kultur och däri ligger förtjänstfullt dess dynamik. Trots deprivation och repression finns det " a sense of community" och "genius loci". En lokal identitet - positiv som negativ - kan inte främjas och kultiveras om det inte finns naturliga och lokala mötesplatser som borgar för ett gott socialt kapital.

Stadens Träd -Träd med Dynamik.

1. Alm - Den trädsort som orsakat en av de största dynamiksituationerna i Sverige vilket skedde i maj 1971 i Kungsträdgården till följd av arrogant planering av det offentliga rummet.

2. Ek - Stadsparkernas träd och stadsparker är bra spelplaner för situationer. Även virke som används till vin- och spritlagring.

3. Asp - Så vild, så stark. Varje blad lever ett eget kaotiskt liv och helheten formar ett större kaos bland lövverket än något annat träd.

Funktionsintegrering VS Funktionsseparering

Med funktionsintegrerade stadsmiljöer menas att bostäder, företag och kommersiell service utgör en funktion inom exempelvis ett bostadskvarter och med funktionsseparerade stadsmiljöer avser den rumsliga separeringen av funktioner. Bostaden är givetvis en central funktion eftersom den bebos av människor och konceptet med att förena funktioner är att skapa det spontana mötet mellan människor, inte enbart i tvättstugan eller i trapphuset utan snarare på lite utspridda delar av ett kvarter. Spontana möten som i sig skapar någon form av puls, någon form av rörelse.

Västerås City är i mångt och mycket funktionsseparerat. Detaljhandeln och nöjeslivet är koncentrerat till ett par få gator och torg, vilket i sig inte är fel eftersom det i sig skapar dynamik. I och med byggnationen av Östermalm gavs en ypperlig chans att låta kvartersstadens ideal med butiker i bottenvåningen och bostäder vara ledorden. Dock blev det inte så, förvisso planerades det lokaler med olika ändamål som finns vid det ”torg” som ligger mitt emot Mimerporten men det blev ensidiga verksamheter och som inte skapar särskilt mycket spontana möten. Nu är förvisso Östermalm långt från färdigbyggt och det ska finnas lokaler i hörnet Stora Gatan-Östra Ringvägen när Kvarteret Ludolf står klart till våren 2009 och jag hoppas Mimer gör något vettigt av dom lokalerna eftersom man valt att funktionsseparera en annan nybyggnation i Kvarteret Kleopatra på andra sidan Ringvägen. Något man dessutom kallar för * trumvirvel* - Cityliv. Huset i sig är det väl inget fel på alls, ganska avantgarde för att vara Västerås faktiskt, men så mycket Cityliv än så lär det nog inte bli såvida man inte öppnar för fler former av verksamhet i kvarteret.

Västerås präglas således fortfarande av den funktionalistiska stadsbyggnadsdoktrinen som är ett signum för gamla industristäder som Västerås där regleringen av marken har definitiva och uppdelade ändamål oavsett om det rör sig om bostäder, rekreation eller kollektiva nyttigheter. . De borgerliga politikerna borde ju uppskatta att småföretagandet integreras i planeringen samtidigt stora skatteinkomster i utökningen i externa handelsområden. Det handlar inte alltid om effektivisering och ekonomisering, det handlar primärt om sociala fördelar och trygghet som uppskattas i regel av gemene man, inte alltid av mig då jag även tycker att skitiga och depriverade områden har sin egen dynamik rent visuellt. Jag hoppas dock att många kommer till insikt att det är bäst att gynna småföretagare centralt och inte enbart storföretagare i externa handelsområden.

I Västerås Översiktsplan för utveckling av Västerås från 2004 tätort lyder det:

”Att blanda bostäder och arbetsplatser skapar förutsättningar för en stad som är rik på upplevelser trygg att vistas i och där det är nära till allt.
Förutsättningarna för närhet är större i den blandade staden där olika målpunkter
finns sida vid sida i stället för åtskilda som i den funktionsuppdelade
staden med var sak på sin plats. Synliga människor ”dygnet runt” ger tryggare
miljöer. En blandning av olika boendeformer, hustyper och upplåtelseformer
ökar möten mellan människor med olika ålder och bakgrund. ”

Samt i översiktsplanen för Västerås Centrum från 2000 står det följande:

"Det är ett mål att varje byggnad om möjligt skall ha flera användningssätt. Den önskade blandningen av bostäder och olika verksamheter får man i ”Stadens hus” . Stadens hus ska ha tre funktioner: i bottenvåningen butiker, vån 1 tr. kontor och övriga våningar bostäder. Genom att successivt bygga stadens hus får stadens centrum en mångsidig användning och därmed en levande och pulserande stadskärna."

Sweet, dom har ju hajjat det här!, tänkte jag i min förtjusning. Jag måste dock höja varningens finger för att detta ger ett sken av att vara välimplementerat och alla är nöjda och glada, men så ser det ju inte riktigt ut i verkligheten. Majoriteten av den nyproduktion som skett innanför Cityringen de senaste tio åren har varit funktionsseparerade, det som man kan glädjas med att att det är officiellt att man tänker i rätt banor huruvida det implementeras tål en noggrannare undersökning varför så inte är fallet.

Mitt uppdrag är att sprida Jane Jacobs evangelium till Västerås, hennes trottoarvision, där människor spontant möter varandra kontinuerligt som skapar trygghet, rörese och ett stänk dynamik. Inte de karaktärslösa och hjärndöda externshoppingcentras och de sömniga villastäder som man själv växt upp i. Jag ställer mig frågan dagligen, med ett visst litet tvivel: Går det att planera in dynamik, puls och trygghet med stadsmässigt byggande utan att planera sönder ett kvarter?

Självfallet, ni ser det överallt i världen men inte i Sverige, men det går alltså, utan att romantisera, att plocka fram via smart urban design och känsla för stadsmässighet utifrån dom förutsättningar som ges. Bostäder stimulerar tillväxten av butiker, restauranger och kulturliv så länge man inte funktionsseparerar dessa utan ser det som en helhet. Så kom ihåg: det måste byggas tätt och dynamiskt och framför allt med en känsla av stadsmässighet