torsdag 14 april 2011

Detaljplan för Kv. Isolatorn.




Då har detaljplanen för Kvarteret Isolatorn varit ute på samråd. Eftersom jag inte hade några egentliga förhoppningar om att det skulle kunna vara något spännande och banbrytande utan förmodligen utströsslade punkthus och lamellhus om vartannat i en separerad enklav, fanns det inga anledningar att skaka på huvudet på förhand. Sedan insåg jag man faktiskt lagt ned någon tanke på att eventuellt skapa något kvalitativt. Det är då man undrar varför det alltid ska vara så svårt att göra någonting solitt och helhjärtat någon gång. Ett avtryck, en kontrast, någonting annat än halvvägs hela tiden. Däremot är det skönt att den där parkeringsplatsen med stulna och sedermera övergivna bilar blir bebyggd någon gång. Blev full i skratt när någon jävla fåne på VLT: s debattsida ville sätta igång ett överklagande på grund av de planterade popplarna inom planområdet hade mistlar. I planhandlingen gällande bebyggelsens placering och gestaltning kan man läsa följande:


”Ambitionen med kvarteret är att den nya bebyggelsen ska komplettera och berika den befintliga bebyggelsen i Gideonsberg.”

Så långt är det fullt okej. I nästa stycke står det däremot:


”Bebyggelsen ska kännetecknas av spännande arkitektur och gårdarna av ett grönt intryck”


Spännande arkitektur alltså. Vad mina ögon kan urskilja så är arkitekturen, rent subjektivt givetvis, inte särskilt spännande alls. Funkislådorna har vi sett åtskilliga gånger tidigare, liksom de sterila punkthusen. Behållningen är väl att fasaderna utåt gatan, med stor variation, är kulörta. I övrigt väldigt karaktärslöst och noll identitetsskapande.


Inte särskilt spännande alltså. Jag undrar varför SWECO gör bra ifrån sig internationellt, men inte på hemmamarknaden. Är det på grund av det rådande klimatet kring arkitektur eller är det fokuset på ingenjörskonsten snarare än den fria, konstnärliga gestaltningen.


Märkligt är det dock om Västerås Stad föreskriver spännande arkitektur i planhandlingarna och så blir det ytterst medioker gestaltning. Är man rädd för gentrifiering? Har Gideonsbergs 40/50-tals-touche någon form av djupt affektionsvärde att ingenting får sticka ut? Har inte staden planmonopol, varför då trots alla duktiga medarbetare på SBK konsekvent lägga över det på extern konsult?


En ljusglimt i planhandlingen:


”Detaljplanen ger möjlighet att inrymma lokaler för stadsdelsservice i bottenplan av bebyggelsen längs med Långmårtensgatan”

Det står alltså att det eventuellt ska vara någon form av stadsdelsservice, vilket är bra, dock står det inte detaljerat vad den skulle bestå av.


Vidare kan man läsa till sig att:


”Byggnaderna ska dock inte vara sammanbyggda som i den täta kvartersstaden utan friliggande med visst utrymme mellan för att ge en öppenhet och kontakt med kringliggande grönområden och bebyggelsemönster. ”


Om 15-20 år har förhoppningsvis Innerstaden hittat sig ut över barriärer såsom E18 och järnvägsspår mot Gideonsberg, Hemdal, Viksäng med flera. Så varför inte redan nu börja planera för att dessa stadsdelar kan bli den Yttre Innerstaden, alla har ju liksom inte råd att bo på bo på Östra Hamnen-Lillåudden-Öster Mälarstrand även om det är där den huvudsakliga stadsutvecklingen bör och kommer ske framöver, vid vattnet.

Med tanke på att planområdet endast är en 10-15 minuters gångpromenad från City borde det vara en mer stadsmässig framtoning vid byggnationen, en tätare blandstad.


Sedan stötte jag på att Västerås Stadsarkitekt i VLTs bostadsbilaga för några veckor sedan hävdar:

”Västerås är väldigt funktionalistiskt. Man raderar ut hela den klassiska kvartersstaden och fyller den med stora varuhuskomplex. Det är något enastående i vår historia”

Jag hoppas att Stadsarkitekten slarvat med ordvalet, för i min bok betyder det inte att det är något fantastiskt med kultur – och arkitektursanering av den centrala staden, vilket skedde utan 1960-talet och framåt. Om inte, är det inte särskilt underligt att uppfyllandet av stadens stadsbyggnadsmål via Översiktsplaner både för tätort och centrum, det vill säga stadsarkitektens uppgift, att bygga funktionsintegrerad blandstad enligt föreskrivande mål har havererat och majoriteten av som byggts de senaste 10 åren ( eller de senaste 70 åren för den delen) varit funktionsseparerad nyfunktionalism.

Det är som sagt positivt att planområdet äntligen planeras att bebyggas och jag vill egentligen inte såga förslaget alls, men med några enkla modifikationer av högre arkitektonisk ambitionsnivå och urbanare planering samt ett stänk identitet, skulle detta kunna bli riktigt bra. Planområdet har alla förutsättningar att kunna bidra till en ökad stadsdelsdynamik – om viljan finns det vill säga. Kanske dags att avisera att kravet på markanvisning innebär att bygga blandstad, på riktigt alltså. Partnering kan vara bra, men även en fälla. På tal om arkitektonisk likriktning, är denna länkade artikel av Tomas Lauri från tidskriften Arkitektur

Likaså denna, gällande stadsbyggnadsmässiga typologiska trauman, från Johannes på YIMBY GBG

2 kommentarer:

Anonym sa...

Detaljplanen är hemsk. Ingen, eller åtminstone väldigt få, vill bo i förortslägenhet. Antingen vill man bo i en stadsdel med urbana kvaliteter eller så vill man bo i villa eller radhus. Varför denna konstiga föreställning om att man inte får bygga kvarter utanför centrum?

Intressant är ju också att det i Västerås inte byggs slutna kvarter i centrum heller.

Död åt punkthusfunkisen!

/Andreas

CHIEF ROCKA sa...

Hej Andreas!
Så sant, vi får se om det framkommer några positiva ändringar innan detaljplanen ska antas.

Nej, det närmsta exemplet på kvartersstad i byggande är väl Östermalm/Lekandria. Även om kvarteren inte blir hundraprocentigt slutna, fyller de en funktionen av ett slutet kvarter. Optimalast hade givetvis varit ett helt slutet kvarter, inte tre mindre halvslutna, med en stor grönskande innergård.

Snap Shots

Get Free Shots from Snap.com