STADSMÄSSIGHET

Nätverket YIMBY har redan redogjort för den täta blandstaden, jag försöker således med att reda ut begreppet ”stadsmässighet” – dess innebörd och dagens tydliga problematik att implementera en sådan i planeringen – med fritt raljerande. Subjektiva kommentarer är givetvis införlivade i redogörelsen – men sådan är uppfattningen om staden och städer – i regel objektiv på ytan, men subjektiv när det kommer till dess essens och funktion. Stadsmässighet är inget imaginärt sinnestillstånd – utan en verklighet värd att uppnå.
Vad menas egentligen med stadsmässighet och vad är egentligen en stad? Meningarna om vad som egentligen är en stad är åtskilliga. Med godtyckligheten i antågande har politiker, fastighetsmagnater etc pratat sig varma om den urbana och hållbara staden, om ”attraktiva” nyproducerade områden med ”spännande” arkitektur och med eviga flöden av människor, kultur, varor och tjänster. Samma institutioner som lovar runt och håller NOLL när det kommer till infriade löften om spännande och attraktiva städer. En stad är ingen stad, trots stadsmässiga byggnader, utan kan enbart definieras som en stad om dess rumsliga offentlighet har vitaliserats av människor i rörelse med eller utan mål. En stad kan således se ut som en stad med imaginära fasader– utan att på något sätt fungera som en sådan. Likt kulisser och ett spel för galleriet – för ett spel för galleriet är precis vad det är i Sverige. Ett land utan saknar en tydlig politik för staden – en stadspolitik. Nu när finanskrisen och lågkonjunkturen ligger över landet är det dock dags att få tid att tänka över hur vi egentligen vill ha det, starta om, tänka till, göra om, göra rätt – en reell stadspolitik är det som verkligen behövs.

Byggbolagen marknadsför sina nyproducerade lägenheter med att man satsar på ”insidan” och det är ju förvisso poetiskt vackert, men undrar hur det vore om man inte enbart satsade på sönderstylade lägenheter utan satsade på att skapa estetik och rörelse kring husen och de närliggande kvarteren istället. Det där med ”ännu-mer-påkostat-nu-kan-du-visa-för-polarna-hur-flashig-du-är-tjatet” börjar ju bli en aning, ja tjatigt. Husens arkitektur är inte temporära konsumtionsvaror utan permanenta konstnärliga och tekniska utryck som ska leva ett par år. Detta är även där Sverige är ställd i kontrast med större delen av Västeuropa där devisen fint- och- levande-på-utsidan-skabbigt-på-insidan är gällande gentemot mediokert-på-utsidan-fint-och-påkostat-på-insidan. Är det svenskens bekvämhet i att sitta och beundra sitt nya trägolv än att ut att röra på sig till den lokala biografen eller restaurangen/ baren ? Givetvis har det klimatet att göra, men: hur lyckas exempelvis britterna, holländarna och danskarna skapa urbana stadsmiljöer? Alltså: Sverige - kanske en smula bakåt ibland? Tack – då var det bekräftat!

Världsstäder såsom New York, London, Tokyo har olika förutsättningar och strukturer liksom Barcelona, Rotterdam och Bristol. Men i dessa städer återfinns ett antal kapital av varierande slag som gör dem stadsmässiga exempelvis de stora kontrasterna, variationerna och mångfalden, inte enfalden, osäkerheten och fegheten i idérikedom. Dessa städer har strukturerats via nya synvinklar, idéer och organiserade principer som skapat kvalitéerna i stadsdynamiken. Blandningen, utbudet, kulturen, livet, pulsen i storstaden, är det oftast det som uppskattas och kan ses som huvudanledningarna varför människor flyttar till större städer. Naturligtvis är det enbart inte rikedomen på upplevelser i staden utan arbete, familj, relationer etc som spelar in – men det ”stadsmässiga” i staden är oftast det som lockar. Tycker man inte om ”städer” bor man inte i en stad – en devis som är applicerbar på det mesta. Man konsumerar alltså inte saker, som man inte tycker om eller uppskattar.
Det ska alltså finnas ett antal kapital i staden – socialt kapital, kulturellt kapital, humankapital etc samt ett realkapital som manifesterar sig i fabricerade former såsom infrastruktur, bostäder, handel och kontor. Nedan kommer ett par allmängiltiga och väl vedertagna kritierier som kan appliceras på hur stadsmässighet kan förklaras:

Traditionellt fysisk stadskaraktär och god arkitektur
Gatunät med traditionell rutnätsstruktur och slutna kvarter med öppna fasader och sockelvåningar med integrerade funktioner och markerade portingångar. Husens proportioner ska, likt den traditionella stenstaden, vara inbjudande och trivsamma samt i rytm med övrig bebyggelse med några få undantag. Rörelse och underlättnad till möten är här även ett signum för att skapa lokala mötesplatser

Offentligt liv och mångfald
Genomströmmning av människor är ledande, inte nödvändigtvis ett konstant flöde av människor, men likväl under dygnets olika timmar. En gata är en förbifart – ett ställe för förbipasserande och möten samt en naturlig spelplan för möten. Gatan och trottoaren är därmed stadens mest vitala delar och att ”trottoarbekanta” sig är en del av det sociala spelet i staden som senare skapar goda nätverk, förtroende och socialt kapital. Det kan även ses som ett fritidsnöje och rekreation att se på de människor som flanerar förbi. Mångfald i all dess former och kulörer ger staden en god balans mellan olika yttringar, kultur – och subkulturer, kontraster och sociala intresseväckare. Således utvecklas gatulivet likt det klassiskt integrerade stadslivet – på gatan, trottoaren eller i närliggande lokaler – men med moderna yttringar som kontrasterar med det gamla. Distingerade gentlemän möter stencilistisk gatukonst som möter lattemödrar som möter globala dansbeats. Det finns alltså ingen offentligt liv utan genomströmmning av människor – lokala förmågor eller förbipasserande flanörer.

Offentliga rum
Det offentliga rummet är en arena och spelplan för social interaktion. Det kan röra sig om olika platser i staden där invånarna föredrar att mötas – parisare i parken, cockneys i gatuhörnen, berlinarna på torgen. Det måste även finnas platser där man inte vill mötas eller där man bara vill ha rum för tete-a-tete likt avskärmande innergårdar, gränder, prång och andra lokala revir för ensamhet och avkoppling.

Funktionsintegrering
En blandning av funktioner är ytterst viktig för en vital och fungerande stadsmiljö. Med integrerade funktioner avses att bostäder, kontor, butiker, restauranger samt kultur och andra institutioner ryms inom samma kvarter eller i direkt närhet till det, likt den klassiskt integrerade staden. Funktionsintegreringen syftar att ge kvarteret närhet till alla former av lokal service samt att människor rör sig i kvarteret under de flesta timmarna av dygnet. Dramatiken, rörelsen, pulsen och den brokiga blandningen av människor är vad många definierar som stad och är en aspekt av stadens attraherbarhet. Varför intentionerna med funktionsintegreringen ALDRIG implementeras fullt ut beror oftast på intressetvister mellan bostadsrättsföreningarna, byggherrarna och de inblandade nämnderna hur kommersiell service ska se ut i vid nyproduktion exempelvis. Man nöjer sig till slut, analyserar inte varför andra länder och städer lyckas med att skapa nya funktioner och dynamik och har till syvende och sist inget samvete för falsk marknadsföring. Sådant verkar bara hända i Sverige om mina intryck inte misstar mig – för det har inte hänt och händer inte systematiskt i England, Frankrike eller Spanien. Hur klarar de sig utan den naturliga och lokala mötesplatsen det villa säga puben, bistron/caféet eller tapasbaren? Englands gatudynamik beror på bland annat på undermålig standard i lägenheterna varav folket är ute och rör på sig på gatorna istället. Så ska det ju inte heller vara, men det finns olika balanser att upprätthålla. Varför Sverige misslyckas är av bekvämlighet och behovet av ”lugn och ro”, skulle jag gissa.

Täthet och tillgänglighet
Stadens täthet och exploateringsgrad avslöjar även dess reella dynamik. En tät stad har alla förutsättningar att vara då densitet ger ett X antal människor i rörelse och möjligheter att kunna etablera de verksamheter som är konkurrenskraftiga och skapar områdets essens och genius loci.
Tillgänglighet är naturligtvis en viktig ingrediens för att stadens invånare enkelt ska vilja röra på sig. Gatusystem med väldefinierade trottoarer har större inbjuder till ett lättare flöde av människor och annan trafik. Välbalanserad densitet eller någorlunda hög befolkningstäthet och nyttjandegrad är viktig för att kunna hålla stadens andra funktioner i balans

Identitet och läge
Vi människor har ett behov av att känna samhörighet med varandra, vara stolta över det som specifikt karaktäriserar de kvarter vi växt upp i eller bor i oavsett om det rör sig mondäna överklassenklaver, dynamiska och depriverade arbetarkvarter eller det designade medelklassghettot med tillhörande lattemorsor och designade bokhandlar. Vår livsstil och givetvis vår socio-ekonomiska status kan i mångt och mycket förklaras var vi väljer att bosätta oss. Stadsdelens särdrag kan alltså ofta spegla invånarnas drömmar och även desillusion – som formar människorna efter staden och staden som formas av människorna – stadens morphogenesis. Det vi skapats av och skapat vill givetvis försvara och konservera som våra revir - på gott och ont.

Västerås Stad hade tidigare en utredning varför delar av stadens ungdomar flyttade från Västerås? Ja, varför flyttar ungdomar ifrån Västerås? Varför vallfärdar ungdomar till London, Barcelona etc? PGA av att man vill uppleva en stad med allt vad den har att erbjuda. Ska jag välja förföriska Malmaberg eller Covent Garden, eller stod det nu mellan Vetterslund eller Camden-Primrose Hill-Clerkenwell-Islington? . Lägg ner utredningen, här har ni facit. Ungdomar flyttar till London, Barcelona, Paris etc för att uppleva den totala stadsupplevelsen. Även i Sverige – det är oftast ungdomarna och yngre vuxna som står för kreativiteten ( och destruktiviteten, undantaget miljöförstöringen och föroreningarna ) i städerna – ja, det är inte den lokala bridgeklubben som står för stadens ”dynamik” Man vill uppleva en urban livsstil, konsumera kultur och rörelse. Det är inte konstigt att stadens ungdomar väljer att bosätta sig i landets huvudstad eller i utlandet. Studier spelar visst roll, Skulle Mälardalens Högskola ha ett par kreativa utbildningar av rang, ja varför inte fysisk planering och urban design – skulle inte det skada utvecklingen – även om det finns duktiga och lokala arkitekter med verksamhet i staden.

Staden i staden

En stad ska även ha levande stadsdelar i perifirin av stadens innerstad – en stad inom staden enligt Krierskt resonemang med en polycentrisk struktur – det vill säga självständiga små kvarter och stadsdelar med gångavstånd mellan varandra, delar i ett större flerkärnigt nät av gator och promenadstråk . Kvarteret ska vara självständigt i den mån att den är självförsörjande med essentiella vardagsfunktioner samt att den har vissa estetiska kvalitéer som kan skilja kvarterna emellan. Stadens offentliga rum löper som en röd tråd i Krierskt resonemang – där estetiska kvalitéer och social styrka är frukten av civilisation som i sin tur resulterar i ett kvarter som är beboeligt, överrenskommande, vackert, elegant och med solid lokalförankring av stadsdelens invånare. Staden – där folk i regel bor och vill bo - dikterar villkoren över sin egen utveckling, ekonomi och framtida gestaltning

( Bild från Ängsgärdet ur Anders Lifs Arkiv )

”Stadsdelarna” utanför Västerås centrumkärna OXBACKEN-KARLSDAL-KOPPARLUNDEN-ÄNGSGÄRDET – är i regel ansedda som monofunktionella bostadsområden (Oxbacken/Västermalm, Karlsdal ) eller en tillväxtpark (Kopparlunden) samt avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse ( Ängsgärdet ) utanför Cityringen som skulle kunna fungera som en stad inom staden. Oxbacken/Västermalm och Ängsgärdet har varit levande stadsdelar för ungefär ett sekel sedan innan industrin och tyngre motortrafiksleder likt E18 och Cityringen och modernismens intåg i staden skapat barriärer och funktionsseparerade bostadsområden utan naturliga och spontana mötesplatser. I Kopparlunden skulle den så kallade ”Teknikbyn” utvecklas till ”Teknikstaden” vid lite smartare agglomerationstänk – det vill säga behålla teknikkonceptet till fullo men att utveckla den historiskt industriella miljön med nya blandade verksamheter, täppa igen ”urbana hål” längs Östra Ringvägen och även där skapa naturliga och spontana mötesplatser.

( Bild från Oxbacken-Västermalm ur Anders Lifs Arkiv )

Västerås har bra intentioner när det gäller förtätning, dock görs saker ibland halvhjärtat, ibland glömmer man att urban utglesning och ökad bilism och affärslador inte leder till dynamiska miljöer och exempelvis städer-inom-staden. Nu när finanskrisen ligger som ett töcken över nya investeringar kanske det är tid för att åter kontemplatera hur staden ska formas i framtiden. Den vanliga ursäktande retoriken om att funktionsintegrering kostar en slant – jaha och? – det gör väl allt, inte minst nya vägdragningar till nya externa ”shopping malls” som fortfarande ploppar upp som små svampar i stadens utkanter och utarmar Cityhandeln. Dessutom nu under den pågående lågkonjunkturen bör även de kommunala och allmännyttiga bostadsbolagen skrida till verket med nybyggnationer då priserna faller på just byggnation och även prutandet på byggmaterial kan underlättas. Staten och allmännyttan har resurser att lösa stagnationen av bostadsproduktionen – om de bara vill. Västerås kommunala bostadsbolag Mimer har ett par hyresprojekt i startgroparna – Lillåudden, Skiljebo etc – men fler centrala objekt likt precis påbörjade Kleopatra önskas och då gärna med en hint av stadsmässighet – det vill säga av majoriteten av de kriterium som nämnts i förbigående.

Nya Stationsområdet

Igår presenterades visionerna framtaget för det nya stationsområdet i Västerås inför kommunstyrelsen med flera. Arkitektkontoren Tovatt och Bystrup presenterade varsitt förslag och Wingårdh klämde till med två förslag – ett lättare och ett dyrare alternativ med nedgrävning av spåret som resultat. Det dyrare alternativet finns dock inte med i dagens VLT som kan läsas i sin helhet här.

Bystrup tar inte vara på den attraktiva mark som erbjuds utan spejsar till det för mycket och separerar de nya byggnaderna och sammanbinder inte heller med de befintliga. Man erbjuder därmed noll urbana kvaliteter och ingen hänsyn tas till distinktionen mellan det industriella arvet ifrån Sigurdområdet och den modernare arkitekturen i Östra Hamnen/Lillåudden. Man gör även ingenting av de döda ytor som Sigurdområdet tillhandahåller och de så kallade parkerna ser ut som överväxta cannabisodlingar. Flummigt, spektakulärt och någorlunda nytänkande men knappast av den kapacitet som är användbar och genomförbar.


Wingårdhs förslag ger, i alla fall med blotta ögat, ett bra intryck av att av att tillfoga konkreta och täta gaturum med slutna kvarter kring stationen. Dock är ett rese – och shoppingcentrum ovanpå spåren en ensidig produkt och löser inte barriärproblematiken. Det ska dock kreddas för att Sigurdområdet på öster om dagens Centralstation får en integrering av bostäder, kontor och kommersiella lokaler samt att Östra Hamnen och Lillåudden knyts ihop med ett tätt gaturum längs Kungsängsgatan samt även på andra sidan spåret på Södra Ringvägen. Som redan nämnt så är ännu inte den påkostade varianten av Wingårdhs förslag tillgängligt varav denna text kan komma att editeras.

Tovatt prickar tveklöst in alla rätt. Arkitekturen är urban och stadsmässig som inger en känsla av att rulla in till en station av internationell stil och klass.
Man har dessutom expanderat sina visioner till att inkorporera det pågående Östermalm med dess urbana hål som ännu inte detaljplanelagts i korsningen Stora Gatan-Södra Ringvägen i projektet, Lillåudden och Östra Hamnen får även kanalliknade utformning som ger de nya stadsdelarna ännu mer vatten att spegla sig i. Dessutom breddas Svartån för ge plats åt en ö där Västerås nya konstmuseum skulle kunna inhysas samt att Vasaparken inhägnas på den södra sidan som ger intryck av att vara just en park. Järnvägen lyfts upp och ger klara passager under den – vilket är en del av konceptet för att underlätta rörelsen mellan City och de nya stadsdelarna vid vattnet, där dagens järnvägsbarriär endast ger två möjligheter att korsa spåren. Dessutom underlättas trafiksituationen om fordonstrafikanter kan åka under spåren på flera ställen. Ett överskådligt helhetsintryck med dynamiska spelplaner för rörelse – här står arkitektkontoret Tovatt som goda ambassadörer för stadsmässighet, estetik och viljan till Västeråsarens mobilitet.

Stadens Träd -Träd med Dynamik.

1. Alm - Den trädsort som orsakat en av de största dynamiksituationerna i Sverige vilket skedde i maj 1971 i Kungsträdgården till följd av arrogant planering av det offentliga rummet.

2. Ek - Stadsparkernas träd och stadsparker är bra spelplaner för situationer. Även virke som används till vin- och spritlagring.

3. Asp - Så vild, så stark. Varje blad lever ett eget kaotiskt liv och helheten formar ett större kaos bland lövverket än något annat träd.

Västerås Bostadsförsörjningsprogram 2009-2011

Efter att ha "tallat" lite på programet kan jag bikta mig här och nu och deklarera att jag är relativt nöjd med vad som planeras att byggas i de kommande åren. Med relativt nöjd menar jag att det är snäppet över mina förväntningar utifrån dom förutsättningar som ges för en stad av Västerås storlek. Däremot: Varför planerar man småhusområden utanför tätorten när behovet av dessa kan integrereras inom tätorten? Varför är sprawlande mer frapperande än tät blandstad? Varför åker man till vänorten Ålesund för inspiration när man kan åka till Rotterdam, Valencia eller Bristol? Många frågor, få svar. Självklart styr efterfrågan - var folk egentligen vill bo, men att uppmuntra till sprawl och fortsätta bygga satelitstäder tycker jag är fel och inte i linje med Översiktsplanen för Västerås tätort. Visst är Nordanby Äng och Lillhamra bra, men staden skulle ju byggas INÅT eller hur var det nu?

Dom riktigt intressanta projekt som utgått från tidigare är Bryggargården och Trumslagarbacken. Trumslagarbacken på grund av en bullerutreredning och Bryggargården ersattes av förmodligen av Kvarteret Slottsträdgården som kan ses som ett bra förtätningsprojekt, förvisso ett av dessa hus-i-park, men ett relativt centralt projekt som inte kan bli så mycket annat än just hus-i-park förrän spårfrågan är löst. Utsikten lär bli fenomenal och parken kan ses som ett "tryggt" ställe. Känner jag dock Stallhagsmaffian/NIMBY Västerås rätt, skulle jag inte utan en skugga av tvivel anta ett detaljplanen kommer bli sågad och överklagad snabbare än kvickt. Den som lever får se..

Bryggargården bör snarast återuppstå som objekt inför kommande bostadsförsörjningsprogram. Det är viktigt att man drar en distinktion mellan staden innanför Cityringen och den utanför. Givetvis bör urbana kvalitéer skapas överallt och ytterstaden ska likna innerstaden, men Västerås näst intill cirkelformade innerstad bör på något sett bevaras fram tills vissa frågor är lösta framtiden, spåröverdäckning, mälardalen et cetera. Till saken: Cityringen bör i intensifieras med byggnation så att dom urbana hål - övergivna parkeringsplatser, fula parkeringsplatser, parkeringsplatser utan funktion, parkeringsplatser till förmån för människor som gillar ödetomter, parkeringsplatser till förmån för människor som inte vet hur man använder sina ben etc täpps till och blir en del av stadslandskapet. Jag ska återkomma till dom senare under hösten.

De intressantaste objektena i programmet är ingen hemlighet direkt, nämligen de stora och pågående prestigeprojekten Östra Hamnen-Lillåudden, Östermalm-Mimer-Lekandria och Öster Mälarstrand. Ur stadsmässighetsperspektiv är Kv. Magasinet i Östra Hamnen det mest frapperande. Givetvis, kan man tycka att ett hus på arton våningar inte är så mycket att göra väsen av - så nej det ingen urban käftsmäll direkt, dock är det en klar ändring i stadens siluett vilket även dessa räknas i de här sammanhangen. Ett högt hus eller en skyskrapa är givetvis ingen garant för stadsmässighet men det borgar för ett bra socialt kapital som är själva dynamiken i att förtäta med hög exploateringsnivå. Förhoppningsvis är detta ett steg i ledet att avveckla och omplacera den enormt malplacerade betongsilon som skulle kunna ersättas av ett väldigt högt hus som juvelen i kronan när man sammanflätat den Centrala Mälarstranden med City. En fullvärdig symbol för Västerås Mälarstaden som ska ha implementerats innan 2013. När Östermalm-Mimerområdet står klart bör i alla fall lite mer pulserande verksamheter ha införlivats i området det vill säga med en del butiker av sällanköpskaraktär, ett hotell och ett par restauranger och kanske en internationell foodcourt. Sista etappen, det vill säga Östra Ringvägens stora urbana hål, påbörjas 2010. Ett område som föddes ur industrin, avbefolkades och kontorifierades och slutligen, förhoppningsvis, en blandad och fullt integrerad stadsdel med många spännande inslag.

Andra intressanta objekt som inte ingår i programmet, utan finns till som någon form av back-up som " möjligt bostadsbyggande på lång sikt" är Kvarteret Isolatorn på Gideonsberg. Det vill säga ödetomten och parkeringsplatsen bakom Corporate Research som skulle ge Gideonsberg en skön dynamik om det exempelvis skulle byggas med hög exploateringsnivå eller ett kvarter som agerar mötesplats med kanske ett bibliotek eller ett lokalhak. Gideonsberg saknar dessutom en central mötesplats trots dess befolkningstäthet. MJP Bygg hade planer att exploatera tomten, men efter deras totalknas...äh....totalentreprenad av Östermalm och sedermera konkurs får vi se hur planerna på området utvecklas. Påbyggnaden av Kvarteret Kol är även ett intressant projekt, personligen anser jag att detta är någonting att satsa på överallt inom Cityringen i synnerhet i korsningen Vasagatan-Stora Gatan. Jag har för mig att att stadsradhus var aktuella för samtliga fastigheter i korsningen förutom Punktvaruhuset för ett par år sedan. Fastighetsägarna tyckte dock att VVS-biten skulle blivit för krånglig(!) att lösa varav idén skrotades snabbt om jag inte missminner mig. Hur som haver, påbyggnad är definitivt att satsa på i framtiden dels av förtätningen och dels av att gamla arkitektoniska olägenheter från 1960/1970-talet skulle få uppleva en väl eftersatt facelift. Kvarteret Sälgen på Malmaberg ska även ses som intressant, jag vet inte hur optimalt detta är ur ett planeringsperspektiv, däremot ur ett arkitektoniskt som kan skapa sköna kontraster till den gamla bunkerarkitekturen som väl kännetecknar 1950-talets ideal och få liv i ett anonymt och identitetslöst område som är gällande på ömse sidor av Lugna Gatan.

En annan slutsats av programmet är att efterfrågan på hyreslägenheter är fortsatt stor och nu ännu större under den rådande och fortsättande finansiella instabiliteten. Lösningar måste levereras och det stoppade investeringsbidraget för nyproduktion av hyreslägenheter bör åter ses över med hållbara alternativ som resultat. Bostadsförsörjningsprogrammet är gediget och väl utfört och inom parentes det ska sägas att inte bostäder är någon garant för en pulserande dynamik, men naturligtvis en viktig ingrediens. Staden måste själv vilja frodas och låtas leva. Till sist är det bara att vänta på dagen då Elisabeth Unell & Co sticker ut hakorna och likt sina Stockholmskollegor, deklararar:

- NU ÄR DET DAGS ATT BYGGA KLASSISKT INTEGRERAD STAD.

Radiation ruling the nation

I fredagens vlt kunde man läsa om att ett visionsarbete för Västerås Centralstation börjar ta form. De tre arkitektkontoren Wingårdh, Bystrup och Tovatt har fått uppdraget att ta fram en vision om hur området ska gestaltas, estetifieras. funktionaliseras and all that jazz.

Detta är inte Sheffield, Stoke-on-Trent eller Burnley 1977. Detta är Västerås anno domine 2008, med ett dynamiskt skitigt, postindustriellt wasteland bland dess centralaste delar. Ett paradis för människor med fabläss för urban exploration och några enstaka graffare, men idag ett allmängiltigt praktexempel på dåligt markutnyttjande. Glädjande är det dock att bostäder, verksamheter, handel och kultur ska integreras i området och att tågspåren ska överdäckas alternativt grävas ned under jord. Förvisso gillar jag miljöer likt detta, det påminner lite om den Viktorianska slumdynamik som hittas i södra delen av Londons East End nära Themsens hamndockor eller norra Englands industristäder. Men det finns ingen anledning alls att bevara ett övergivet och nedgånget område när staden suktar efter central mark att explotera och urbanifiera till den goda offentliga rumsnyttan. Dessutom är det snyggt att blanda industriarkitektur med exempelvis futuristiska drag.

Västerås Centralstation är idag ett hån mot alla pendlare och övriga resenärer sedan ombyggnationen sent nittiotal, som dessvärre blev en kortsiktig budgetlösning. Det där med anpassning, tillgänglighet, känsla av reslust och ventilation värd namnet verkade inte falla de dåvarande tjänstemännen i smaken. Nåväl, snart bör de sista pusselbitarna falla på plats hur området ska kunna utvecklas och barriären mellan Mälaren och City överbryggas. Med tunga namn som Wingårdh, Bystrup och Tovatt ser det väldigt intressant ut. Arkitektkontoren ska presentera sina visioner vid årets slut.

Läs hela artikeln här: http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=818186

Funktionsintegrering VS Funktionsseparering

Med funktionsintegrerade stadsmiljöer menas att bostäder, företag och kommersiell service utgör en funktion inom exempelvis ett bostadskvarter och med funktionsseparerade stadsmiljöer avser den rumsliga separeringen av funktioner. Bostaden är givetvis en central funktion eftersom den bebos av människor och konceptet med att förena funktioner är att skapa det spontana mötet mellan människor, inte enbart i tvättstugan eller i trapphuset utan snarare på lite utspridda delar av ett kvarter. Spontana möten som i sig skapar någon form av puls, någon form av rörelse.

Västerås City är i mångt och mycket funktionsseparerat. Detaljhandeln och nöjeslivet är koncentrerat till ett par få gator och torg, vilket i sig inte är fel eftersom det i sig skapar dynamik. I och med byggnationen av Östermalm gavs en ypperlig chans att låta kvartersstadens ideal med butiker i bottenvåningen och bostäder vara ledorden. Dock blev det inte så, förvisso planerades det lokaler med olika ändamål som finns vid det ”torg” som ligger mitt emot Mimerporten men det blev ensidiga verksamheter och som inte skapar särskilt mycket spontana möten. Nu är förvisso Östermalm långt från färdigbyggt och det ska finnas lokaler i hörnet Stora Gatan-Östra Ringvägen när Kvarteret Ludolf står klart till våren 2009 och jag hoppas Mimer gör något vettigt av dom lokalerna eftersom man valt att funktionsseparera en annan nybyggnation i Kvarteret Kleopatra på andra sidan Ringvägen. Något man dessutom kallar för * trumvirvel* - Cityliv. Huset i sig är det väl inget fel på alls, ganska avantgarde för att vara Västerås faktiskt, men så mycket Cityliv än så lär det nog inte bli såvida man inte öppnar för fler former av verksamhet i kvarteret.

Västerås präglas således fortfarande av den funktionalistiska stadsbyggnadsdoktrinen som är ett signum för gamla industristäder som Västerås där regleringen av marken har definitiva och uppdelade ändamål oavsett om det rör sig om bostäder, rekreation eller kollektiva nyttigheter. . De borgerliga politikerna borde ju uppskatta att småföretagandet integreras i planeringen samtidigt stora skatteinkomster i utökningen i externa handelsområden. Det handlar inte alltid om effektivisering och ekonomisering, det handlar primärt om sociala fördelar och trygghet som uppskattas i regel av gemene man, inte alltid av mig då jag även tycker att skitiga och depriverade områden har sin egen dynamik rent visuellt. Jag hoppas dock att många kommer till insikt att det är bäst att gynna småföretagare centralt och inte enbart storföretagare i externa handelsområden.

I Västerås Översiktsplan för utveckling av Västerås från 2004 tätort lyder det:

”Att blanda bostäder och arbetsplatser skapar förutsättningar för en stad som är rik på upplevelser trygg att vistas i och där det är nära till allt.
Förutsättningarna för närhet är större i den blandade staden där olika målpunkter
finns sida vid sida i stället för åtskilda som i den funktionsuppdelade
staden med var sak på sin plats. Synliga människor ”dygnet runt” ger tryggare
miljöer. En blandning av olika boendeformer, hustyper och upplåtelseformer
ökar möten mellan människor med olika ålder och bakgrund. ”

Samt i översiktsplanen för Västerås Centrum från 2000 står det följande:

"Det är ett mål att varje byggnad om möjligt skall ha flera användningssätt. Den önskade blandningen av bostäder och olika verksamheter får man i ”Stadens hus” . Stadens hus ska ha tre funktioner: i bottenvåningen butiker, vån 1 tr. kontor och övriga våningar bostäder. Genom att successivt bygga stadens hus får stadens centrum en mångsidig användning och därmed en levande och pulserande stadskärna."

Sweet, dom har ju hajjat det här!, tänkte jag i min förtjusning. Jag måste dock höja varningens finger för att detta ger ett sken av att vara välimplementerat och alla är nöjda och glada, men så ser det ju inte riktigt ut i verkligheten. Majoriteten av den nyproduktion som skett innanför Cityringen de senaste tio åren har varit funktionsseparerade, det som man kan glädjas med att att det är officiellt att man tänker i rätt banor huruvida det implementeras tål en noggrannare undersökning varför så inte är fallet.

Mitt uppdrag är att sprida Jane Jacobs evangelium till Västerås, hennes trottoarvision, där människor spontant möter varandra kontinuerligt som skapar trygghet, rörese och ett stänk dynamik. Inte de karaktärslösa och hjärndöda externshoppingcentras och de sömniga villastäder som man själv växt upp i. Jag ställer mig frågan dagligen, med ett visst litet tvivel: Går det att planera in dynamik, puls och trygghet med stadsmässigt byggande utan att planera sönder ett kvarter?

Självfallet, ni ser det överallt i världen men inte i Sverige, men det går alltså, utan att romantisera, att plocka fram via smart urban design och känsla för stadsmässighet utifrån dom förutsättningar som ges. Bostäder stimulerar tillväxten av butiker, restauranger och kulturliv så länge man inte funktionsseparerar dessa utan ser det som en helhet. Så kom ihåg: det måste byggas tätt och dynamiskt och framför allt med en känsla av stadsmässighet

Positively Inclined

Varmt välkomna till CHIEF ROCKA's blogg.
Jag kommer från och med nu debattera och raljera om stadsplanering, urbanitet, bostadspolitik och arkitektur främst i Västerås, men även på rikstäckande plan när så sker. Dagen till ära har det kommit till min kännedom att Regeringen beslutade den 4:e September
att avslå överklagandet kring detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp II. Kommunen bör således avisera att planen vunnit laga kraft inom en snar framtid.