Detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp 3

Detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp 3 har nu varit ute på samråd. Jag saxar in Yimby Västerås yttrande som jag varit med och författat. 

Yimby Västerås ser positivt på den fortsatta utvecklingen av Öster Mälarstrand. Den låga exploateringsgraden och de omotiverat uppbrutna kvarteren ser vi framför allt som planförslagets klandervärda delar. Vi ser däremot kvarterens storlek och husens gestaltning med bland annat sadeltak och tillåtna takfönster och takkupor som planförslagets förtjänstfullhet.

STADSBYGGNAD

Vi anser att stadsplanen och det finmaskiga gatu/rutnätet är förhållandevis bra. En stabil struktur som håller när kommande etapper ska kopplas samman. Det är verkligen bra med mindre kvarter som även underlättar att mindre byggherrar kan få markanvisningar av dem som Västerås Stad aviserar

Vad som däremot inte håller är de uppbrutna kvarteren. Vi är ytterst tveksamma till att  kvarteren planeras med halvprivata innergårdar.   

Det bör finnas en klar tydlighet om vad som är privat och vad som är offentligt, öppna gårdslösningar ger varken den önskade effekten av privathet för de boende eller trivsamt gatuliv för allmänheten. Vi föreskriver alltså att kvarteren sluts i största möjliga mån, i synnerhet i det kvarter som den planerade förskolan ska husera i samt mot Kajpromenaden. Slutna kvarter fungerar även som bra bullerskydd mot Öster Mälarstrands allé, dessutom vore det här lämpligt med en tyst sida. Det får ses som en arkitektonisk utmaning att solmaximera utan att stadsmässigheten och de boendes integritet på innergårdarna faller bort. Slut kvarteren helt alternativt bättre optimerat. Upphöjda innergårdar, som beskrivs på sidan 12, med mur skulle fungera på Kajhusen i mitten, dock betydligt högre än 1 meter utan snarare 2 meter. Upphöjda innergårdar är dock ingen lösning för Kajhusen utmed själva kajen. Där måste Kajhuskvarteren således slutas betydligt mer. Vi anser att ett fungerande stadsrum är viktigare än en utsikt mot en hamnbassäng. Ett alternativ skulle faktiskt vara att stegvis höja bebyggelsen successivt.

Exploateringen är dessvärre för låg, hushöjderna bör ligga på 6-8 våningar. Västerås centrala och sjönära markkapital är inte överflödigt, därför måste marken utnyttjas mer effektivt. 

Efterfrågan på bostäder vid Öster Mälarstrand har dessutom visat sig stark. Är det dessutom politiskt förankrat att bygga cirka 1000 bostäder per år fortsättningsvis skulle planförslaget med lätthet kunna växla upp till 900-1000 bostäder istället för 700. Detta enbart genom att lägga på de önskvärda extra 2-3 våningarna per kvarter.

Dessutom är det märkligt att denna etapp som är den mest centrala etappen då den angränsar till både Lillåudden och Stationsområdet samt attraktionen Kokpunkten, är lägre än exempelvis de tidigare etapperna av Öster Mälarstrand. Kokpunktens fortsatta attraktivitet ligger ju även i att ett lokalt underlag och anknytning finns.

Dessutom bör kajkanten ha generellt högre byggnader att den kan skapa förutsättningar för verksamhetslokalernas bärkraft gällande hela den nordvästra delen av Öster Mälarstrand mot Kokpunkten. Det finns så mycket potential och yta att skapa något verkligt urbant och unikt för Västerås här. I synnerhet i denna detaljplaneetapp.

 Tillgänglighetsfrågan längs Kajpromenaden är även viktig att beakta. Det bör vara hårdgjord yta/beläggning från torget vid Kokpunkten ända fram till piren vid Notudden. Kajens ska vara tillgänglig för alla.

Det är välkommet med gröna stadsrum, men en del överflödig grönska då Öster Mälarstrand med dess omnejd egentligen är ett stort grönområde.  Hur är trygghetsaspekten tillgodosedd längs parkstråket om ingen ser om något försiggår? Parkstråket behöver naturliga målpunkter i form av verksamheter så att fler människor rör sig genom stråket under dygnets alla timmar. I sådana stråk där det inte planeras för lokalytor - men där det finns anledning att anta att behovet kan öka i framtiden bör så kallade bokaler användas. Det möjliggör en framtida omvandling om/när behoven av lokaler ökar och det ger således en trevligare och attraktivare gatumiljö och ett tryggare stråk.

Bra med flexibla byggrätter.

Den stora ytan framför Kokpunkten bör bebyggas i framtiden med någon form av verksamhet.

Fråga: Vad är den beräknade befolkningsdensiteten för denna etapp?

ARKITEKTUR/GESTALTNING

Det uppskattas att man här frångår platta tak som är standard för detaljplanettapp I och II och planbestämmer sadeltak och assymmetriska sadeltak. Det är varmt välkommet med takfönster och takkupor som är uppskattade och tidlösa detaljer.  Alla tak behöver ju dock inte nödvändigtvis vara sadeltak utan snarare att variation förnöjer och ger ett brokigare intryck.

Återigen bör 6-8 våningar som grundstruktur vara standard.

De högre husen bör vara integrerade som tornbyggnader i kvartersstrukturen, inte som solitärer. Dessutom bör de vara högre en endast 8 våningar, snarare 10 till 12 våningar

Vi ser gärna färgkodade verksamhetslokaler i varma kulörer. Bra att dem är placerade i hörn, men ett par längs Kajpromenaden skulle gott kunna täcka en hel bottenvåning. Ett fullgott exempel är Mimers Kvarteret Råseglet i Öster Mälarstrands etapp II, där hela fyra verksamhetslokaler finns på kvarterets framsida mot Mälaren.

Torgen är väldefinierade, vilket givetvis är bra. Återigen är platsbildandet, behov av en tätare miljö, varav den låga exploateringen återigen är aktuellt att poängtera. Det planerade ”Sirentorget” behöver således en relativt högre bebyggelse och fler verksamhetslokaler. 

IDENTITET/FUNKTION

Eftersom detaljplanen i dess nuvarande form inte ger förutsättningar att bygga stadsbebyggelse utan snarare låga förortslameller i ett än så länge, renodlat bostadsområde snarare än en stadsdel, finner vi begreppet ”Kajstaden” ganska missvisande. Eftersom riktig ”stad” är attraktivt är det inget annat än mäklarlingo att försköna verkligheten. Ge förutsättningar och strukturer att bygga en stadsdel som långsiktigt håller socialt, ekologiskt och ekonomiskt istället, inte en kuliss.

Verksamhetslokalerna bör som nämnt vara fler än de som angetts i planens nuvarande form. Vi ser det positivt att vissa blir mindre längs själva kajen samt en uteservering på piren, dessa fungerar dock mest under båtsäsongen på sommaren och Kajpromenaden måste även fungera under vinterhalvåret i och den grå vardagen.

Troligtvis kommer ett nationellt energiforskningscentrum ( Energy Arena ) placeras vid Kokpunkten kommer behovet av restaurangverksamheter definitivt öka åtminstone under kontorstid, varav fler verksamhetslokaler måste komma till.

De platsbildningar som uppstår på andra platser än Kajpromenaden och Sirentorget är det således viktigt att inte enbart förskolan och bilpoolskontoret blir naturliga mötesplatser. Utan även längs parkstråket som tidigare nämnt.

TRAFIK

Kollektivtrafik är en nödvändighet när hela Öster Mälarstrand står klart.  Parkeringsnormen bör understiga 1.0

Öster Mälarstrands Allé bör ha en rakare och tydligare koppling till Björnövägen. Tänk Hammarby Allé i Hammarby Sjöstad här, ett lyckat urbant stråk som går genom hela stadsdelen. Önskvärt alltså att Öster Mälarstrands blir boulevardiserad och inte en död genomfartsgata.

Bra med gångfartsgata längs Kajpromenaden och att den är möblerad så trafikmönstret styrs. Det vore även bra med en tydlig och färgmarkerad cykelfil.

Det är ett utmärkt initiativ att MUAB förklarat sig villig att utöka antalet cyklar utöver normen och att medverka i bilpool samt bilpoolskontor. 

ÖVRIGT

Vi ser gärna sopsug alternativt smart avfallshantering och egenproducerad el integrerade i denna etapp som hållbarhetsfaktorer. En modern och hållbar stadsdel bör bli utrustad med alternativa energikällor såsom solpaneler och mindre vindkraftverk.

En bättre hemsida än www.muab.nu att marknadsföra Öster Mälarstrand vore önskvärt. Öster Mälarstrands attraktivitet kan således marknadsföras bättre mot kommande byggherrar, arkitekter, verksamhetsinnehavare och framför allt de intressenter som vill bo i stadsdelen.

Planprogrammet för Kopparlunden

Planprogrammet för Kopparlunden har nu varit ute på samråd.

http://www.vasteras.se/bobygga/vasterasbygger/kopparlunden/Sidor/kopparlunden.aspx

Kopparlunden är cirka ¼  så stor som staden innanför Cityringen. Potentialen är därmed stor att på sikt ge förutsättningar för en innerstadskaraktär i Kopparlunden och ett utökat Centrum i Västerås.

Kopparlundens stora och monumentala byggnader samt avsaknaden av tydliga strukturer i Planprogrammet, ger dock hittills en hel annan fingervisning. Jag saxar in YIMBY VÄSTERÅS yttrande som jag har varit med och författat.

STADSBYGGNAD

Ska det vara ”en del av Västerås där det myllrar av inspirerande stadsliv” som det heter i visionen,  bör det finnas en vision om tydlig struktur och framför allt en ännu tydligare stadsstruktur. Det saknas vilken typ av stadsbyggnad och bebyggelsestruktur som ska råda över stadsdelen och här föreskriver vi givetvis kvartersstaden i största möjliga mån. 

Vi förstår svårigheterna att skapa ett rutnät och en axialitet nu när Kopparlunden består av stora monumentala byggnader med höga kulturvärden som inte kan förvanskas för att ge plats åt en flexiblare struktur, det behövs dock en tydlig idé hur den nya bebyggelsen ska smälta in i den befintliga kontexten på ett urbant sätt. Att ostrukturerat pyttsla ut ett par nya byggnader här och var utgör ingen framtida och levande stadsdel.  En isolerad enklav utgör inte heller någon levande stadsdel, därför måste fler gatunät kopplas samman tydligare.

Vad kommer vara den beräknade befolkningstätheten jämfört med resterande Västerås tätort?

Man bör även öppna upp området mer mot norra delen av Kopparbergsvägen, idag är Kopparlunden avskilt från den delen av Kopparbergsvägen med ett högt stängsel. Det är viktigt att få en känsla av att stadsdelen är tillgänglig, och inte bara är något man passerar förbi.

Den urbana väven måste verkligen vara strukturerad och tydlig. Annars riskerar Kopparlunden, liksom som många andra stadsbyggnadsprojekt i Västerås, bli isolerade enklaver och stadskulisser.

Det är väldigt bra med målet 1500 bostäder. Västerås med sin relativt lilla innerstad behöver definitivt utvidgning av innerstaden innanför Cityringen tillsammans med kommande stadsdelar i Stationsområdet och Ängsgärdet. Dessa kommande stadsdelar bör givetvis i i största möjliga mån, trots barriärerna,  integreras sömlöst med varandra.  Därför tycker vi att det är av stor vikt att den föreslagna nya GC-passagen under Mälarbanan mellan Kopparlunden och Ängsgärdet verkligen blir av. Vi får dock poängtera att det är minst lika viktigt att även Karlsdal och Gideonsberg/Tegnérlunden integreras norrut i strukturen.

Överdäckningen mot just Gideonsberg/Tegnérlunden är därför ett välkommet första steg att överdäcka E18 i centrumnära lägen.

Vi saknar även lite mer benchmarking som inspiration för kommande planering och gestaltning. Knäppingsborg i Norrköping, Manufaktura i  Lodz (Polen) är bra kända exempel.

ARKITEKTUR/GESTALTNING

Vi ser det som positivt att det man vill gestalta husens exteriörer med tegel och ser mer än gärna eventuella landmärken och ikonbyggnader uppförda i tegel.  Klassiska former blandat med industriarkitektur och mer ”vågade” gestaltningar, dock med respekt för kulturmiljön, är varmt välkommet.

Exemplet i bilden är ifrån 151 East 78th Street New York och ritat av arkitekten Peter Pennoyer.  Det visar klart att man i modern tid kan gestalta hus med klassiska former och gedigna material utan att blir alltför pastischigt.

Kvarteren eller åtminstone bottenvåningar bör vara helt slutna. Slutna kvarter är bullerdämpande och med tanke på att Kopparlunden ligger inkilat mellan E18, Mälarbanan och Östra Ringvägen kommer en del lågfrekvent buller uppstå varav funktionsblandad, sluten kvartersstad är en av de bullerdämpande lösningar för att säkerställa en god boendemiljö.

Då vi ser mycket positivt på att Kopparlunden kommer bli relativt tät med högre byggnadsdensitet bör det finnas en god belysningsstrategi. Kopparlunden ska vara en trygg, inspirerande och trivsam plats oavsett årstid och klockslag.

Färgkodade butiksfasader i varma färger samt att dessa sockelvåningar har en högre takhöjd.

Mälarbanans banvallar kan stabiliseras och anläggas om till verksamhetslokaler som ger GC-tunnlarna både trygga och levande miljöer. GC-tunnlarna bör i sin tur vara generöst dimensionerade.

Exempel på trevlig och färgkodad butiksfasad  - Östra Rönneholmsvägen, Malmö.Tack till Jon Cederberg från YIMBY MALMÖ för bilden.

Mälarbanans banvallar kan stabiliseras och anläggas om till verksamhetslokaler som ger GC-tunnlarna både trygga och levande miljöer. GC-tunnlarna bör i sin tur vara generöst dimensionerade och väl upplysta. Exemplet här är från Maltby Street, London.

IDENTITET/FUNKTION

Samtidigt som det är väldigt viktigt att stadsdelen Kopparlunden behåller identiteten i sitt industrihistoriska arv är det viktigt att nya verksamheter och funktioner skapar den balanserade mix som utgör en riktigt urban stadsdel.

I Kopparlunden vill vi även se kreativa näringar, kulturinstitutioner samt krog – och nöjesindustrin, inte enbart teknikklustret Västerås Science Park.

En majoritet av de kommersiella lokalerna i bottenvåningarna får gärna utgöras av mindre lokaler för att uppmuntra fler småskaliga och lokala näringsidkare att etablera sig i stadsdelen.

Vi ser även äldreboenden och förskolor som en del av mixen av verksamheter. Eftersom fler barnfamiljer väljer att bo i centrala Västerås, är det viktig att stadsdelens närmiljöer utformas med ett barnperspektiv.

TRAFIK

Vi ser gärna shared space och en genomfartstrafik 30km/h genom hela Kopparlunden.

Gator får gärna beläggas med gatsten, då det är en naturlig hastighetsdämpande åtgärd, hellre än till exempel fartgupp och avsmalningar.

Fler gator som kopplas samman med övriga staden.  Det måste finnas bra tryck på flödena genom hela stadsdelen.

Låga parkeringstal. Fastigheterna inom Kopparlunden är A-fastigheter, det bör inte fördyras ytterligare för kommande boende med parkeringsnormer som fördyrar byggnationen och     fastighetsutvecklingen för byggherrarna och i sin tur kommande boende.

Vi ser hellre en hög täthetsnorm och parknorm än just en hög parkeringsnorm.  Kopparlunden är ett viktigt arv från industriella Västerås och för att det ska bli en attraktiv stadsdel krävs en väl genomtänkt plan för områdets grönstruktur. En parknorm är alltså mer önskvärt en än parkeringsnorm, hur differentierad den än må vara.

Markparkeringar ska helst endast utgöras av kantstensparkeringar.
 

Eventuellt kan ett centralt mindre parkeringsgarage accepteras, där boende och lokala företag kan hyra p-platser. I så fall är det viktigt att det finns flera alternativa in- och utfarter till garaget, då detta gör att trafiken kan spridas ut över stadsdelen och strila mellan bebyggelsen istället för att koncentreras till en huvudgata.

Man bör även ta bort benämningarna ”huvudgata” och ”lokalgata” och helt enkelt benämna alla gator för enbart ”gata” eller ”stadsgata” för att påvisa att alla gatorna inom stadsdelen är jämlika.

Jag tror och hoppas att Kopparlunden inom en 20-årsperiod kommer vara en dynamisk och levande del av Västerås innerstad, men det kommer krävas att politiker, tjänstemän, planerare och arkitekter dels prioriterar Kopparlunden, men viktigaste av allt har mod att våga förändra och förädla till en strategisk viktig stadsdel för Västerås urbana utveckling.

Fördjupad Översiktsplan för Stationsområdet 3B

Då var den Fördjupade Översiktsplanen för Stationsområdet, även kallat 3B  ( Bygga bort barriärer), ute på samråd. Detta är tveklöst ett av de mest omfattande och framförallt – viktigaste stadsbyggnadsprojekten i modern tid i Västerås.

Av geotekniska och ekonomiska skäl, var det sagt, kommer inte spåren grävas ned i tunnel eller gå i högbana som tidigare förslagits av bland annat Tovatt Arkitekter och Wingårdh Arkitekter.  Att spåren kommer gå i markläge är bara att acceptera och gör det bästa av saken, även om kalkylen för tunnel kändes väldigt saltad så som jag mindes den för några år sedan.

Nåväl, Översiktsplanen har landat och det känns bra, initialt. Förtjänstfullheten ligger primärt att bryta barriären mellan City och Centrala Mälarstranden och skapa ordentliga urbana stadsrum – något som södra sidan av spåren ännu saknar. Givetvis är Stationsbyggnaden viktig för resenärernas komfort och för att den nuvarande är löjligt underdimensionerad för resenärernas behov när Citybanan i Stockholm och fyrspåren till Kallhäll är klart, men även för att en profilbyggnad behövs för att markera barriärbrytandet med något extraordinärt.

Projektgruppen från Stadsledningskontoret och Stadsbyggnadskontoret ska självklart ha en stor eloge för det genuina engagemang man lagt ut hittills med själva Översiktsplanen samt kommunikationen med intresserade Västeråsare.

Nu under samrådstiden har det seglat upp ett tredje alternativ från politiskt håll som innebär att passagen under spåren uteblir och att det endast blir en gångpassage över spåren. Vad är den exakta poängen i att bygga något som inte ersätter dagens felaktiga lösning. Man bygger ju inte bort barriären genom att glatt upprätthålla barriärerna. Man åstadkommer ingenting genom att begå samma misstag igen som man gjorde senast på nittiotalet när Stationen byggdes om. Det kan ju till och med en lobotomerad krukväxt räkna ut.

Moderaterna formulerar sig alltså som följande i VLT gällande gångtunneln:

”Den största skillnaden mellan förslagen är att vi inte vill ha ett nedsänkt torg fram till spåren från gång – och cykeltunneln under Södra Ringvägen. Ett nedsänkt torg som fortsätter i en lång tunnel under spåren fram till Kungsängsgatan och som gör det svårt för taxibilar och privatbilister att nå resecentrum.

Man hänvisar även till risken för översvämning i tunneln, men för det första: Vill man ha en tunnel eller vill man inte ha en tunnel?  Det är ju löjeväckande att man sätter privatbilister och taxi i första rummet när det kommer till Västeråsarens rörlighet från City ned till Mälaren och vice versa. Man kunde ju nästan tro att de vill att man ska kunna parkera bilen på perrongerna eller ta bilen med sig på tåget.  Skitnödigt och småstadsaktigt så det förslår när man dessutom inte vill blanda gående och cyklister under tunneln.

Jag är inte helt säker på att man förstått 3B-projektets syfte och ambitioner, nämligen att bryta barriärerna inte att upprätthålla dem.  Är det då inte viktigare att underlätta integrationen mellan Östra Hamnen och Lillåudden och den Centrala Staden.  Den ”Centrala” Mälarstrand man i Översiktsplaner efter Översiktsplaner eftersträvat?

Det ska finnas flera passager över och under spåren annars är projektet en bortkastad möjlighet som innebär att City aldrig kommer utvidgas ned mot Mälaren och att man måste bygga om Stationsområdet ytterligare en gång inom en överskådlig framtid.

Själva Stationsbyggnaden hoppas jag gestaltas annorlunda inför detaljplanestadiet.  Hoppas det kommande Gestaltningsprogrammet blir arkitektoniskt vassare, mer unikt och identitetsskapande. Förhoppningsvis sitter Stockholm- Mälardalens vassaste kontor vid ritbordet för tillfället.

Skärmtak eller takskydd saknas över perrongerna dessutom är gångpassagen över spåren nästan en replika av den befintliga stationslösningen.  Har man inte lärt sig något av tidigare misstag? Har man nu gjort det går det alldeles utmärkt att ta inspiration från Dresden eller Berlin när det kommer till plattformstaket  eller varför inte helt och hållet kopiera taket från Gare do Oriente i Lissabon.

I det inledande kapitlet.”Vision för Stationsområdet” kan man följdaktligen läsa: ”Under de senaste årtiondena har det i Västerås byggts många nya områden, förorter och enstaka byggnader men det har inte byggts någon urban och mångsidig stadsdel”  

Tack, då var även det bekräftat från officiellt kommunalt håll. Undrar varför man suttit tryckt på den uppenbara sanningen i alla år.

I nästa stycke läser man vidare att: ”Stationsområdet strävar efter att vara en stadsmässig, mångsidig och attraktiv stadsdel. Områdena mellan Södra Ringvägen och Kungsängsgatan utvecklas till funktionsblandade stadskvarter som sjuder av aktivitet och rörelse. En stadsdel där mångfalden av verksamheter kompletteras med nya bostäder, kontor, offentliga och kommersiella lokaler.

…och vidare.

”Stationsområdet ska ges formen aven tät kvartersstad. Byggnaderna placeras mot gata och dess bottenvåningar utgörs i hög grad av publika lokaler och verksamheter. I kvarterens inre finns privata och halvprivata innergårdar. Bebyggelsen ges en varierad skala, med tonvikt på fem till sex våningar. En högre bebyggelse kan prövas längs spårområdet samt vid stora stråk och nya platsbildningar i form av torg och parker. I kvarter och byggnader ges förutsättningar för en stor blandning av funktioner och verksamheter. Den blandade stadsbebyggelsen kan bestå av handel, service, kontor, bostäder, kultur idrott, torg, parker samt publika och icke-störande verksamheter.”

Ren och skär urbanism i min bok. En tät blandstad för Stationsområdet. Jag känner mig dock lite frågande inför ”halvprivata” innergårdar. Slutna kvarter med privata innergårdar bör vara normen, inte enbart för att det ger bättre förutsättningar för gatulivet utan även för att minimera bullret från järnvägen. Då återstå sist vad som är snack och vad som är verkstad. Det är givetvis en marknadsfråga, men man får inte glömma att kommunen har planmonopol och kan således bestämma hur man vill ha det.  Besvärligt nog så är Västerås Stad väldigt lite av fastighetsägare i området.  Jag tror dock majoriteten av fastighetsägarna förstår värdet av att maximera attraktiviteten av sina fastigheter. Ta Regioncity i Göteborg exempelvis. Där har Jernhusen affärsutvecklat mycket stadskapital  i Göteborgs Stationsområde, givetvis ska de göra det i Västerås också!

Stadsdelen som omger Stationsområdet är alltså däremot mer aptitretande - slutna och funktionsintegrerade kvarter med finmaskigt gatunät – stadsstruktur helt enkelt.  Östra delen mot Björnövägen är inte lika stadsmässig, där kan man hoppas på en ändring i samma kvartersstruktur som strax söder om spårområdet och kring Silområdet.  Ska Ängsgärdet, förhoppningsvis, länkas samman strukturellt med City och Stationsområdet bör det ju ske sömlöst utan några avbräck i kvartersstrukturen.

Det är således viktigt att ”stadsdelen” fungerar som en stadsdel rent funktionellt och inte blir ännu en stadskuliss som merparten av de projekt som lanserats och marknadsförts som ”stadsutveckling” bara för att det säljer ( självklart –  stad är ju alltid attraktivt!) även om många vill bo urbant men inte ta konsekvenserna av det.

 Fyra stycken parker kommer skapas därtill. Hoppas de blir av typen stadspark för rekreation i en positivt livlig stadsmiljö. Det bör alltså accentueras att det är en stadspark av det mindre snittet.

Kungsängen borde även göras om till en stadsgata och inte en genomfartsgata.  Vilket den definitivt ser ut att bli om man kan tänka sig sänka hastigheten något.

Västra delen av planområdet  framför ”kanonerna” eller ”lavetterna” i Kvarteret Sigvald borde även exploateras. Mark Schultz på dåvarande Residens Arkitekter, numera på Archus Arkitekter, hade ett bra förslag om en segellik byggnad precis vid parkeringen där.  Lavetterna ska givetvis vara kvar och lavettera upp eventuella deltagare i den bilfest som äger rum i staden under sommaren.  Jag förutsätter att det är det dem är till för. Kvarteret Samuels verksamhetslokaler borde vändas med ingång mot Kungsängsgatan istället för Sigurdsgatan. Denna fastighet skulle respektfullt kunna få byggas på ett par våningar för en mer stadsmässig inramning längs Kungsängsgatans västra del.

Det är extremt viktigare att Stationsområdets fastighetsägare förstår digniteten av detta Stadsutvecklingsprojekt och då alltså förstå lönsamheten att i ett bygga en dynamisk stadsdel på väldigt attraktiv mark i en stad i ett väldigt expansivt skede, win-win för både fastighetsägare och stadens medborgare.

Sedan anser jag att man bör ta sig en funderare om Silon och Betongfabriken och Reningsverket.  Förutsätter egentligen inget annat än att samtliga tre verksamheter flyttar eller rivs. Silon är ju ingen uppskattad arkitektonisk skönhet , där borde en ikonbyggnad skapas mitt i hamnbassängen mellan Östra Hamnen och Lillåudden och då gärna en folklig och arkitektonisk magnet av typen Kulturhus eller liknande. Östra Hamnen och Lillåudden, två än så länge monofunktionella bostadsområden behöver en helt annan funktionell attraktivitet. Reningsverket bör flyttas snarast, speciellt när Västerås Stad är huvudägare i Mälarenergi, finns det särskilda incitament att hitta en ny lokalisering eftersom den är i i vägen i ett av stadens viktigaste stadsbyggnadsprojekt i modern tid. Kan man bygga en ny förbränningsanläggning för 3 miljarder kronor kan man med enkelhet flytta ett reningsverk, förslagsvis bortåt Sjöhagen där Mälarenergi redan har sina andra anläggningar.

Våningsantalet på 4-6 våningar kunde gott ligga på 4-8 våningar för en större variation i skala och storlek.

"Nya högre byggnader kommer att kunna skapas vid viktiga målpunkter med större människoflöden. Byggnaderna ska utmärka sig genom dess arkitektur. Bottenvåningar i dessa våningar ska vara publika, öppna och bidra till gatulivet. Nya höga byggnader ska anpassas till föreslagna kvartersstrukturer, följa gatornas geometri och inte som hus-i-park solitärer separerade stadsstrukturer."

Slutklämmen är ju genialisk, med min understrykning.  Det behövs givetvis ett par högre landmärken på 10-20 våningar integrerade i kvartersstrukturen.

Översiktsplaner som dessa växer ju inte på träd, så minsta lila överträdelse från de föreskrivna ambitionerna i senare detaljplaneläggning kommer påpekas och det med besked! Eftersom andra ”dåliga” detaljplaner antas utan ifrågasättande är det bara hoppas att denna smått fantastiska Översiktsplan inte blir en politisk långbänk för att partilojalistiska klapphattar glömmer bort att de representerar medborgarna och sina väljare.

Nu är ju inte Översiktsplanen juridiskt bindande, men jag hoppas att den ger hundraprocentigt stöd och vägledning till att alla de olika deldetaljplanerna vinner laga kraft med alla de ambitioner om tät, funktionsblandad kvartersstad som Översiktsplanen föreskriver.  Framför allt som vägledning för alla politiska beslutsfattare, projektledare, arkitekter, fysiska planerare, byggherrar, fastighetsägare, näringsidkare och Västeråsare som kommer vara en del av hela projektet.

Östra Hamntornet

Härom veckan var det byggstart för 18-våningshuset Kvarteret Magasinet eller Östra Hamntornet som NCC döpt om det till. I skrivande stund är de flesta lägenheterna redan sålda, vilket är glädjande och en fingervisning om att det finns en stor utvecklingspotential och marknad för centrala och höga hus i staden. Så stadens tangentkrigande Villaägareföreningar samt andra gnällspikar likt Rune Karlsson kan ju dra igen för denna gång gällande vad folk efterfrågar för typ av bostäder. Finns det en efterfrågan på en högre och tätare stad, ja då bygger man ju givetvis efter dessa preferenser. Nu är det inget självändamål att bygga högt under premissen ”bara för att”, men vill man ha kundunderlag för lokala butiker och verksamheter, skydda annan mark från exploatering samt ge förutsättningar för ett gott och trivsamt stadsliv är den täta och funktionsintegrerade staden det enda alternativet. Personligen tycker jag byggnaden kunde vara högre, men något smalare .

Det tråkiga med denna byggnation är att man, NCC ( eller tidigare planarkitekten), valt att inte integrera lokaler i bottenvåningen för exempelvis kommersiellt bruk utan istället ett parkeringsdäck med en extra hög parkeringsnorm. Fortsätter man att inte planera för stadsliv och urbant integrera flera funktioner i området riskerar Östra Hamnen/Lillåudden bli en betydelselös, isolerad bostadsenklav som endast de boende, i regel, utnyttjar. På sikt kanske en del bottenvåningar i området kan konverteras till lokaler för olika ändamål.
Ett naturligt flanörstråk är dessutom obefintligt, förutom den som går längs kajkanten. Den fyller dock ingen större funktion, förutom att det ”går” att använda den, alltså icke-fungerande och inget nämnvärt mervärde än så länge.

Detta är tyvärr inte vad den lokala stadsplaneringsdebatten handlar om, det vill säga sociala och estetiska gestaltningskrav och hur Östra Hamnen/Lillåudden ska knytas till Innerstaden så Västerås slutligen kan titulera sig som Mälarstaden med rätta, utan det är * trumvirvel * hushöjder som fullkomligt sammanfattar den lokala diskursen. Den Gynt-Luttroppska idén om Västerås som ”Tornens Stad” är intressant ur flera urbana perspektiv, men det förutsätter att de inte står som solitärer på långt avstånd från varandra utan snarare i kluster samt att markvåningarna är integrerade primära funktioner med en strikt stadsmässig gestaltning. För i slutändan är det livet mellan husen som gör skillnaden.

Projektet planeras för inflyttning till sommaren 2012.

Öster Mälarstrand Etapp II

Nu har detaljplanen för Öster Mälarstrand etapp II varit ute på samråd. Synpunkter kring planen är inskickade och nu ska det bli intressant vilka positiva ändringar som eventuellt samrådstiden föranlett.
Det är väldigt trevligt att se Öster Mälarstrand växa till sig och den aktuella detaljplanen bjuder både på positiva och negativa överraskningar jämnt fördelat.

Bild: Aros Arkitekter

Det negativa är att denna detaljplan blir ett avbräck från den rutnätsstruktur som präglat den första stadsbyggnadsidén/detaljplanen ( Archus). Västerås har en brist på tät blandstad, att då i ett stort stadsutvecklingsområde planera för uppsplittrade och förortsliknande lamellhuskvarter är i inte särskilt optimalt och inte heller i fas med Översiktsplanen för Västerås Tätort ( ÖP54) – där ”staden ska växa inåt”. I mitt tycke blir inte området fullt så ”attraktivt” då Västerås som nämnt – saknar mycket integrerad kvartersstad och har istället flertalet funktionsseparerade funkisområden. Vad som då borde vara attraktivt - den stora bristvaran – borde istället vara slutna, stadsmässiga kvarter med generösa innergårdar och öppet gatunät. Här har man bra mycket yta att leka med, men tar inte vara på potentialen.

Bild: Aros Arkitekter



Parkeringsnormen på 1.3 skulle definitivt kunna sänkas till 1.0, med 5 minuters cykelavstånd till Centralstationen och City ter sig den planerade p-normen lite i överkant, så varför inte försöka integrera en bilpool till området. Busstrafik bör även kunna ledas till området på sikt. För att sänka bullernivån skulle en ”tyst” sida skulle kunna tillämpas om man sluter de två kvarteren längs Öster Mälarstrands Allé och integrerar dessa med kontorslokaler med framsida och entréer mot Öster Mälarstrands Allé


De kommande detaljplanerna närmast det gamla ångkraftverket i de sista byggetapperna bör därmed vara planlagt i den tätare rutnätsstruktur som var ämnat för hela området.

Bild: Aros Arkitekter

Det positiva är att man höjt exploateringsnivån ett snäpp i synnerhet det 16 våningars ”Profilhuset” samt att, i alla fall vad det verkar, satsar hårt på att integrera diverse verksamhetslokaler – dels nere vid kajkanten och dels utspritt längs dem tilltänka stråken genom stadsdelen i synnerhet då Öster Mälarstrands Allé. Profilhuset – format som ett segel ger positiva om stadsdelen och säkerligen en attraktionskraft för dem som planerat att flytta till området efter byggnationen av etapp två. Gällande funktionsintegreringen som bör bli lyckad om man verkligen har den ambitionen, kan skapa levande gaturum en bra bit in på kvällen även under vinterhalvåret och inte enbart på den torgbildning som går under ”Lasse Färnlöfs Plats” utan även spritt till närliggande kvarter. Båtsäsongen ger per automatik stora mängder flanörer under sommarhalvåret, så kan det ges förutsättningar även för vintern vore även det önskvärt – och med dess direkta läge mot Mälaren kanske restaurangerna kan erbjuda vad sjön kan inbringa för i matväg. Så kallade ”bokaler” som lätt kan konverteras om från bostad till verksamhetslokal eller vice versa vore också en tanke för att säkerställa en god tillgång till vad marknaden nu efterfrågar ett par år efter färdigställande. Dock är en dagligvarubutik näst intill nödvändig, så att boende kan slippa ta sig till exempelvis Viksängs Centrum för enklare ärenden. Dagligvarubutik, restauranger, kontorslokaler och mindre affärsytor bör definitivt ha bärkraft för ett område planerat för 2400-2800 bostäder, 600 bostäder i den aktuella etappen.

Jag har också förstått det så att mindre med förgårdsmark än vanligt vid nyproduktion. Förgårdsmark ger inte per automatik ingen särskild trevnad utan tar bara upp den mark som istället kan användas till Cykelparkeringar eller till aktivare entréer för verksamhetslokaler i bottenvåningarna.

Bild: Tema Landskapsarkitekter

Jag hittade nyligen en pusselbit från arkitektförslagen till Nya Centralstationen och övriga stationsområdet där Tema Arkitekter hjälpt Wingårdhs arkitektkontor. Slutna och urbana kvarter – tät blandstad – rakt igenom utan några konstigheter. Skulle en blandning av Wingårdhs Super-version med Tovatts förslag bli verklighet för Stationsområdet ser utsikterna för Öster Mälarstrand väldigt goda ut, urbant sett med en sammanhängande röd tråd ända bort till Framnäs skulle då vara klart möjlig. Så skulle i alla fall jag tolka begreppet ”Mälarstaden”.

Öster Mälarstrand kan bli exakt hur bra som helst och det är viktigt att vid färdigställandet att stadsdelen har goda flöden och naturligt länkat till innerstaden och resterande Centrala Mälarstranden och därmed inte en separerad bostadsenklav. Som sagt, kommande detaljplaneläggning bör gå efter den ursprungliga stadsbyggnadsidén - det vill säga i rutnätsstruktur med nästan uteslutande slutna kvarter eller halvslutna med förhöjd innergård.

På så sett kan Västerås resa sig ur de skuggor som kastades över staden 1950-talet och framåt – som en modern och dynamisk stad, men utan Modernism.

BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS!

För ett par veckor sedan, strax innan midsommarhelgen inlämnades ett visionsdokument ”BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS”
Bakom detta stod en trio bestående av före detta oppositionsrådet tillika Mimers styrelseordförande Lars Luttropp samt arkitekterna Olov Gynt och Mark Schultz från Olov Gynt Arkitektkontor respektive Residens Arkitektkontor . PEAB figurerar även som initiativtagare bakom idévisionen. Läs dokumentet här

När den politiska viljan att bygga stad eller debattera stadsplanering har slocknat – är det välkommet med privata initiativ som förhoppningsvis rör om lite i grytan framöver. Att initiera en överdäckning av E18 kunde inte komma lägligare nu när planeringen för att knyta den pågående och kommande bebyggelsen av Centrala Mälarstranden ihop med Västerås innerstad. Ett av koncepten har formulerats som sådant:

”På så sätt skapas ny exploateringsmark som kan medverka till att förtäta tätorten och utveckla en mer hållbar tätort. Detta innebär också en transporteffektiv och energibesparande bebyggelse samtidigt som motsvarande yta värdefull naturmark kan fredas mot exploatering”.

Alla rätt hittills. Däremot finns det en del modifikationer att sätta i begrundande.

E18-BARRIÄREN
Konceptet med överdäckningen borde inte enbart vara att förenkla rörligheten utan även då man fått fram attraktiv mark att bygga på och då alltså bygga stadens förlängning med urbana stråk längs exempelvis Kopparbergsvägen, Pilgatan samt Malmabergsgatan och inte punkthusbebyggelse med tillhörande parkeringsplatser av typen hus-i-parkeringsplats som YIMBY tidigare skojat till det om. På bild 1 ser man i stort sett bara ett par spridda punkthus och sedan resten park på de delar av E18 som överdäckas. Här kan man i sådana fall tala om dåligt markutnyttjande. Jag antar att en investering likt denna skulle gå för en relativt saftig summa, så varför då göra någon halvmesyr av det?

Varför överdäcka E18 in nästan 1 km för att bygga närförort med ett par punkthus separerade från varandra eftersom överdäckningen i sådana fall sker med stora investeringspengar? Om konceptet är att få chansen att bygga bort barriärer bör man definitivt inte bygga med närförortstruktur som i sig håller barriären intakt och inte optimalt förenklar rörligheten mellan de separerande delarna det vill säga norr och söder om E18. Optimalt är alltså om den tätbebyggda staden succecivt slutar vid E18s norra del som gränsar mot Sandgärdet, Gideonsberg och Skallberget samt vid Hemdal och Klockartorp. Kopparlunden kan således öppnas och bli frekventerat som en stad-inom-staden. En gentrifierad stadsdel som behåller sitt industrikulturella arv men med lite flera olika verksamheter som skulle lappa ihop City med Kopparlunden.

Senare kan man läsa: ”Emausmotet som är det centrala E18 motet i tätorten kan via Kopparbergsvägens anslutning till Cityringen med relativt enkla medel ges en vackrare utformning som idéskissen i bild 2 visar”

Givetvis skulle en trädallé göra sträckan trevligare. Det finns dock andra vinklar att inkorporera i problematiken. Det urbana hållet mellan Tegnérhuset och 1994-huset måste täppas igen med bebyggelse samt man måste göra korsningen Östra Ringvägen-Kopparbergsvägen mer attraktivt än vad det är idag. PEAB har planer att bygga bostäder i Kopparhuset, men varför inte dra ett slutet kvarter utan förgårdsmark längs Östra Ringvägen för att på så sätt göra Östra Ringvägen mer stadsmässig och intim?

TORNENS STAD OCH NY SYN PÅ ARKITEKTUR
Vidare bygger idévisionen om att bygga mer på höjden vilket välkomnas varmt. Följande resonemang delges läsaren ” Höga tornhus är också ett sätt att optimera det horisontella kommunikationsnätet med det vertikala . En hiss i ett högt hus är i praktiken en form av spårtaxi med nolltaxa” . Sådana resonemang vill man höra då det annars inte pratas om de ekologiska fördelarna av att bygga just på höjden.

Det är mycket välkommet att man vill bygga på höjden, i detta fall att man vill placera fem antal ”torn” längs med E18. De hör, enligt min åsikt, bättre ihop med varandra i ett kluster och då skulle Ängsgärdet passa bra att exploatera på grund av dess närhet till den centrala staden och dels på grund av att den delen av staden tidigare har spelat ut sin roll genom frimärkesplanering av diverse lätt industri samt handel och annat som inte gynnat staden på något väldigt särskilt sätt – här ser man tydligt att staden inte haft något som helst affektionsvärde för tidigare stadsplanerare. Jag är inte något större fan av varken rivningar eller saneringar men i Ängsgärdets fall får man gärna riva hela området med marken, med undantag för kråkslottet på Pilgatan, och bygga en tät och hög stadsdel då det kommer bli svårt med förtätningar innanför Cityringen i framtiden. De tiotal urbana hål som finns kvar innanför Cityringen måste givetvis förtätas inom loppet av 10-20 år. Sedan finns det säkert möjligheter för påbyggnad av de mest centrala fastigheterna – om viljan finns det vill säga. Kvarteret Sigurd, enligt dokumentet, verkar bra som plats för åtminstone ett torn – gärna fler i kluster. Dock tror jag Ängsgärdet är optimalast med tanke på att Kvarteret Sigurd behöver marken för en kommande järnvägsstation samt bostäder, handel och kontor i kvartersstruktur. Där silon ligger i hamnen idag borde det också finnas potential för ett högre torn samt att det är föreslaget i visionen om torn placerade vid Emausmotet samt vid Svartåns mynning vilket är väl valda strategiska placeringar.



Kopparhuset eller ”Fusion” som arkitekten själv kallar det enligt hemsidan. Skulle också vara en skön kontrast till den förvisso enkelt vackra, men ganska likartade, bebyggelsen i Östra hamnen. Ett snyggt och modernt tillskott till den växande bebyggelsen söder om tågspåren. Riktigt ambitiöst och annorlunda med Västerås mått mätt. Förhoppningsvis får vi även se Schultz ”Bistro Sundin” i Stadsparken framöver.

Likaså gäller kontorshuset vid Korsängsmotet – ett snyggt och kaxigt tillskott till Sandgärdet/Hemdal som trots relativt blandad bebyggelse skulle må bra av lite mer dynamik och arkitektonisk mångfald. Alpinarenan har jag ingen riktig åsikt om. Finns det en marknad och ekonomiskt underlag för det så varför inte? Riktigt skön idé för övrigt, dock skulle jag helst av allt se bostäder med bra utsikt över staden vid Mälaren från Vedbobacken. Mälartornet ute på Östra Holmen skulle nog vara snyggt - frågan är hur medborgerligt förankrat det skulle vara att bygga ett torn där? Fast å andra sidan kan ju den fysiska formen i Västerås skärgård se helt annorlunda ut om 50 år än vad det gör idag.

Man brukar tala om ”Bilbao-effekten” och på så sätt illuminera vikten av att hel stad har fått ett rejält ekonomiskt och kulturellt uppsving på grund av en enstaka byggnad – i detta fall Guggenheimmuseet i Bilbao. Detta kan vara tänkvärt i samband med Västerås utveckling – att intressant arkitektur faktiskt kan göra underverk både ekonomiskt och kulturellt.

JÄRNVÄGSBARRIÄREN
Gällande järnvägsbarriären resonerar man på följande sätt: ”Den ultimata lösningen är naturligtvis att gräva ner järnvägsspåren. Men samtidigt gräver man då ner det stora och oersättliga reklamvärde som Mälarstaden Västerås – Västra Aros – Västra åmynningen representerar”

Här har jag det extremt svårt att hitta något konkret reklamvärde än så länge. Sitter man på tåget från Stockholm och rullar in mot Västerås Centralstation ser man Ängsgärdet på vänster sida – en avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse, inte så mycket reklamvärde där inte. Vad ser man mer? En grå betongsilo och där bakom skymtar Mälaren med Östra Hamnen/Lillåudden i bakgrunden, inte vidare smickrande än så länge i alla fall. Kommer man med tåget är det inte särskilt pittoreskt det heller med oljecisterner och gasklockor ända fram till Lögarängen. Däremot när bebyggelsen vid Centrala Mälarstranden är färdig och silon borta ur bilden samt ett sanerat Ängsgärdet – då hade jag förstått resonemanget och köpt bilden av att man inte vill låta tågresenärerna gå miste om uppenbarelsen Mälarstaden. Fast järnvägens barriärproblematik handlar inte primärt om en vykortsbild av Västerås Mälarstaden, det handlar om att det är svårt att ta sig över eller under spåren oavsett tillvägagångssätt och det retarderar Västerås centrala utveckling. Jag har tidigare vurmat för Tovatt Architects and Planners förslag om att elevera spåren och gör det fortfarande. Gräva ned spåren är klart optimalast på grund av att man då självklart optimerar störst markyta och bryter barriären helt, å andra sidan kan det vara klokt att redan nu börja investera i framtidens teknik i upphöjt spår.

Framtiden heter höghastighetståg. Förr eller senare måste man då se över en alternativ lokalisering av spåren. Tågspåren måste antingen grävas ned eller eleveras på räls och då finns det ett flertal alternativ, men Maglev ser väldigt intressant ut. Ett alternativ som skulle föra Västerås närmare kontinenten och Europa med cirka 1-2 timmars restid eller varför inte huvudstaden Stockholm på cirka 20 minuter. Ett självklart alternativ om man vill ha en ha en fortsatt utvecklad och dynamisk Stockholm-Mälarregion. För en stad med tradition av både tåg och elektromagnetism skulle det vara intressant och se hur det skulle kunna utvecklas.

Fler skulle då även välja Västerås som bostadsort om det finns tillförlitlig och kostnadseffektiv infrastruktur. Dessutom kan man anlägga kommersiell service i gatuplan på de delar som inte är menade att passeras under de upphöjda spåren.. Järnväg med lokaler i gatuplan används friskt i London, Berlin, Madrid et cetera. På så sätt skulle stadsdelarna Gideonsberg och Haga integreras ihop med bättre och gemensam kommersiell service.

Dagens Sverige och dess stadsplaneringsdebatt kan vid en kroppslig inkarnation liknas med Muhammed Said Al-Sharaf mera känd som ”Bagdad Bob” som alltid kommenterade kritiska lägen under Irakkriget med: ”Allt är under kontroll”. Den politiska stilen börjar bli mer och mer påtaglig i Sverige – det vill säga mer och mer verklighetsfrämmande. Man vägrar inse att Sverige exempelvis tillhör de mest bilberoende nationerna i världen, man har tidigare skrattat åt de forna öststaternas betongblocks-arkitektur som idag kan visa upp mer framstående och nyskapande arkitektur än vad Sverige kan. Vi slår oss för bröstet för att vi gör smarta klimatinvesteringar, men skjuter oss i foten då det satsas extremt lite på hållbar infrastruktur i form av nya järnvägar, spårvägar et cetera, med några få undantag. Där har många länder som svenskar skämtsamt kallat för U-länder gått om Sverige infrastrukturmässigt för länge sedan. Sist, men inte minst så är vi extremt duktiga på att utarma centrala stadskärnor till förmån för externa köpcentrum.

Det är glädjande med privata initiativ som accentuerar långsiktighet i stadsplaneringen ­ - all heder till initiativtagarna bakom idévisionen som visat att staden Västerås har ett affektionsvärde att både bevara och utveckla. Det måste återigen börja byggas stad och med täta gaturum och täta förbindelser, barriärbrytningar och förtätningar – inte att man exploaterar värdefull naturmark. Det behövs också politiker med lite guts som kan sätta ner foten när utvecklingen inte går i en hållbar riktning. Den här idévisionen med ett par modifikationer är ett viktigt dokument för Västerås utveckling och det lär behövas flera stående idévisioner i framtiden. Hoppas på fler ”idekreatörer” under kommande år som gärna tar sig an UTVECKLANDET av Västerås och inte AVVECKLANDET av Västerås centrala delar. Detta är, som redan nämnt men kan nämnas flera gånger, förhoppningsvis ett av flera kommande visionsdokument gällande den barriärproblematik som inom nära framtid måste lösas för utvecklandet och utbredningen av VÄSTERÅS INNERSTAD.

I historiens tidigare skeden tävlade städerna om att bygga de största och vackraste katedralerna för att symbolisera civilisationens framväxt, man anlade universitet för att belysa utvecklingen från medeltidens mörker. Vidare under industrialismens framväxt tävlade man om den mondänaste järnvägstationen för att visa att man var en del av den nya optimistiska tiden av fria utbyten av idéer, enklare och snabbare kommunikationer, internationella relationer et cetera. Idag har vår framstegsoptimism retarderats efter 1000 år av utveckling – vi anlägger enorma billighetstempel i form av externa köplador längs motorvägarna vid Hälla och Erikslund som ett bevis att vi låter oss indoktrineras att konsumtion och bilåkning är livets fulländning.

Så, hur vill vi ha Västerås i framtiden? En attraktiv, dynamisk och urban stad med tät bebyggelse av stadsmässig arkitektur och goda kommunikationer eller en söndermotoriserad, utglesad, amerikaniserad och traditionslös jättehamburgare?

Nya Stationsområdet

Igår presenterades visionerna framtaget för det nya stationsområdet i Västerås inför kommunstyrelsen med flera. Arkitektkontoren Tovatt och Bystrup presenterade varsitt förslag och Wingårdh klämde till med två förslag – ett lättare och ett dyrare alternativ med nedgrävning av spåret som resultat. Det dyrare alternativet finns dock inte med i dagens VLT som kan läsas i sin helhet här.

Bystrup tar inte vara på den attraktiva mark som erbjuds utan spejsar till det för mycket och separerar de nya byggnaderna och sammanbinder inte heller med de befintliga. Man erbjuder därmed noll urbana kvaliteter och ingen hänsyn tas till distinktionen mellan det industriella arvet ifrån Sigurdområdet och den modernare arkitekturen i Östra Hamnen/Lillåudden. Man gör även ingenting av de döda ytor som Sigurdområdet tillhandahåller och de så kallade parkerna ser ut som överväxta cannabisodlingar. Flummigt, spektakulärt och någorlunda nytänkande men knappast av den kapacitet som är användbar och genomförbar.


Wingårdhs förslag ger, i alla fall med blotta ögat, ett bra intryck av att av att tillfoga konkreta och täta gaturum med slutna kvarter kring stationen. Dock är ett rese – och shoppingcentrum ovanpå spåren en ensidig produkt och löser inte barriärproblematiken. Det ska dock kreddas för att Sigurdområdet på öster om dagens Centralstation får en integrering av bostäder, kontor och kommersiella lokaler samt att Östra Hamnen och Lillåudden knyts ihop med ett tätt gaturum längs Kungsängsgatan samt även på andra sidan spåret på Södra Ringvägen. Som redan nämnt så är ännu inte den påkostade varianten av Wingårdhs förslag tillgängligt varav denna text kan komma att editeras.

Tovatt prickar tveklöst in alla rätt. Arkitekturen är urban och stadsmässig som inger en känsla av att rulla in till en station av internationell stil och klass.
Man har dessutom expanderat sina visioner till att inkorporera det pågående Östermalm med dess urbana hål som ännu inte detaljplanelagts i korsningen Stora Gatan-Södra Ringvägen i projektet, Lillåudden och Östra Hamnen får även kanalliknade utformning som ger de nya stadsdelarna ännu mer vatten att spegla sig i. Dessutom breddas Svartån för ge plats åt en ö där Västerås nya konstmuseum skulle kunna inhysas samt att Vasaparken inhägnas på den södra sidan som ger intryck av att vara just en park. Järnvägen lyfts upp och ger klara passager under den – vilket är en del av konceptet för att underlätta rörelsen mellan City och de nya stadsdelarna vid vattnet, där dagens järnvägsbarriär endast ger två möjligheter att korsa spåren. Dessutom underlättas trafiksituationen om fordonstrafikanter kan åka under spåren på flera ställen. Ett överskådligt helhetsintryck med dynamiska spelplaner för rörelse – här står arkitektkontoret Tovatt som goda ambassadörer för stadsmässighet, estetik och viljan till Västeråsarens mobilitet.