Stadsbyggnadsåret 2012

Då var det 2013 och den första månaden börjar lida mot sitt slut och med föregående år i backspegeln ser Stadsbyggnadsåret 2012 ut att bli en av de intressantaste på många, många år. Byggkranarna har ploppat upp och tagits ner, synligt i varje väderstreck.

Några guldkorn:

Västerås har fått en antagen Översiktsplan 2026 med mycket fokus på funktionsblandad stadsutveckling där staden satsar på att öka befolkningen till 200 000 invånare år 2050 samt att cykel ska premieras före bilar i infrastrukturen.

Östra Hamntornet – Västerås högsta bostadshus på 18 våningar stod klart i Oktober och avslutade byggnationerna i Östra Hamnen. Ser väldigt ståtligt ut från vissa vinklar, något som kanske skulle väga upp avsaknaden av verksamheter i bottenvåningen, kanske inte, förmodligen inte.

Översiktsplanen för Stationsområdet 3B. En tät, funktionsblandad stadsdel i kvartersutformning samt en ny Centralstation med passager under spåren.  Tveklöst det viktigaste stadsbyggnadsprojektet i modern tid i Västerås.

Mimers Kvarteret Råseglet på Öster Mälarstrand under full produktion.  Kvartersform, clean arkitektur och tre verksamhetslokaler  i bottenvåning–  varför fortsätter man inte på den inslagna vägen utan slår sig för bröstet för ett par punkthus på Vetterstorp och Viksäng sedan? Då framstår ju PEABs satsning på hyresrätter i Västerås – Stagseglet på Öster Mälarstrand, Sälgen på Malmaberg, Isolatorn på Gideonsberg samt ett kvarter på Lillhamra som näst intill heroiskt. Fortsätt bygg stadskvarter istället när man väl satt en bra standard med Råseglet.

Gå-City har slutförts, blev väldigt bra med breddade trottoarer och en bargata på Smedjegatan. Sigmatorget blev väl ingen hit direkt, hoppas på bättre utveckling där när Sigma upphör att vara galleria för att ha butikerna mot gatorna och torgen istället. En trend som förhoppningsvis håller i sig bland fastighetsägarna i City.

Om man summerar 2012 så var det ett  mycket bra år för byggandet, bostadsproduktionen och befolkningstillväxten som innebär ett förbättrat utbud . Som vanligt är urbaniteten och arkitekturen i bakvattnet , slentrianmässigt gestaltad.  Devisen är kvantitet före kvalitet och inte både kvalitet och kvantitet.

Vad har då 2013 att erbjuda stadsbyggnadsmässigt?

Kv. Skalden är antagen och bör vinna laga kraft vilken dag som helst. En, trots sina mindre brister, bra urban inramning av Norra Ringvägen. Förhoppningsvis kickar byggnationen igång under året.

Förhoppningsvis går detaljplanen för Kv. Kungsljuset dvs Gideonsbergsskolan ut på samråd direkt nu under början av året där Tovatt Arkitekter är involverade.

Enligt Sverige Bygger börjar sista etappen på Östermalm nu i Januari och byggnationen hoppar över andra sidan gatan till Mimerområdet och sluter Mimerkvarteret mot Östra Ringvägen under hösten.  Östermalms sista etapp verkar inte lika lättsåld som tidigare etapper, är det förhoppningsvis så att folket har tröttnat på trista JM-limpor i putsad vit nyfunkis och kräver annat? Hoppas alltså på mycket tegel när Mimerkvarteret påbörjas, mycket tegel som Archus Arkitekter skissade upp för många år sedan.

                  

 Kopparlunden ska få en stadsutvecklingsplan som ligger till grund för ett senare planprogram . Kjellander & Sjöberg är med och utvecklar och det bådar ju bara gott när gräddan av arkitektkåren ska forma förutsättningarna för en framtida urban stadsdel med högt kulturvärde och strategiskt viktig för stadens ekonomiska, sociala och kulturella kapital.

Kv Förstäven, Öster Mälarstrand. PEAB uppför ett 16-våningshus vid Lasse Färnlöfs torg. Byggstart senare under 2013, beroende på marknaden givetvis. För övrigt -  MUABs ”skojbild” över Öster Mälarstrand är ju bara för oseriös, stor pajasvarning på den. Sänker ju kredibiliteten på hela Stadsbyggnadsprojektet. Ska man hyra in Lasse Kronér vid invigningen av Lasse Färnlöfs Plats också?

Imperia Invest vill bygga 15-18 våningars bostadshus på Ängsgärdet med start till hösten, förutsatt att detaljplanen ändras och även medger bostäder i den.  Det kan förhoppningsvis sätta press på Västerås Stad, Landstinget och VL att börja avveckla bussgaraget och således låta SBK sätta igång med att börja strukturera fram en Översiktsplan för den kommande stadsdelen Kungsängen-Ängsgärdet

Kokpunkten byggs vidare och står egentligen klart 2014.

Kristiansborg/Kristiansborgsbadet. Moderaterna ska , trots alla hjärnsläpp, lögner och felaktigheter  under samrådet för Stationsområdet, däremot  ha lite cred för att de drivit på frågan om att utveckla området kring Kristiansborgsbadet som förhoppningsvis även går ut som en detaljplan under 2013.

2013 är även året då Västerås ska kamma hem priset som årets Stadskärna, vilket är en lovvärd ambition av Västerås Citysamverkan och Västerås Stad. En rad förändringar har genomförts, strålande som mindre lyckade, men det finns efter detta år mycket kvar att göra – nämligen att ånyo bygga stad innanför Cityringen.  Riktiga stadsmiljöer – lika bestående som föränderlig, lika planerad som oplanerad, lika larmande som andaktsfull.  

Sist, men inte minst – arkitekturen under 2012. Kan ju lugnt säga att det var ett år som vilket år som helst. Arkitektur och krav på bra arkitektur har inte varit särskilt hett. Sent ska syndaren vakna, men man kan ju bara hoppas att förtroendevalda och tjänstemän vill och börjar lägga ut lockbeten för de byggherrar, bostadsutvecklare och arkitekter som faktiskt har ambitionerna och genomförandekapaciteten att faktiskt skapa hållbara och urbana stadsrum med tilltalande och innovativ arkitektur.  

En Västeråsbyggnad har aldrig vunnit Kasper Sahlinpriset, så det går alldeles utmärkt att åtminstone vara i närheten fortsättningsvis. Det kanske inte var prestige förr om åren, men det är det idag. Översiktsplanen för Stationsområdet borde nomineras till 2014 års Planpris, om nu inte Moderaterna hinner sabotera hälften.

Kan således man locka hit byggherrarna Wallenstam och Oscar Properties? Eller åtminstone få Imperia Invest, Mimer och Arvid Svensson Fastigheter samt de lokala byggjättarna att affärsutveckla projekt med god arkitektur. Kan man således locka hit Utopia Arkitekter, Kanozi, Semrén och Månsson samt Kjellander & Sjöberg Arkitekter ?

Flera frågor, få svar. Arkitekttävlingar, en arkitekturpolicy från Västerås Stads tjänstemän och förtroendevalda och en debatt som inte enbart handlar solceller, parkeringsplatser och cykelhjälmar borde allmängiltigt duga som svar. Då kan man ha projekt som gynnar stadens offentliga rum och medborgare, en slags urban utilitarism, så mycket stad och arkitektur som möjligt per invånare.

Fördjupad Översiktsplan för Stationsområdet 3B

Då var den Fördjupade Översiktsplanen för Stationsområdet, även kallat 3B  ( Bygga bort barriärer), ute på samråd. Detta är tveklöst ett av de mest omfattande och framförallt – viktigaste stadsbyggnadsprojekten i modern tid i Västerås.

Av geotekniska och ekonomiska skäl, var det sagt, kommer inte spåren grävas ned i tunnel eller gå i högbana som tidigare förslagits av bland annat Tovatt Arkitekter och Wingårdh Arkitekter.  Att spåren kommer gå i markläge är bara att acceptera och gör det bästa av saken, även om kalkylen för tunnel kändes väldigt saltad så som jag mindes den för några år sedan.

Nåväl, Översiktsplanen har landat och det känns bra, initialt. Förtjänstfullheten ligger primärt att bryta barriären mellan City och Centrala Mälarstranden och skapa ordentliga urbana stadsrum – något som södra sidan av spåren ännu saknar. Givetvis är Stationsbyggnaden viktig för resenärernas komfort och för att den nuvarande är löjligt underdimensionerad för resenärernas behov när Citybanan i Stockholm och fyrspåren till Kallhäll är klart, men även för att en profilbyggnad behövs för att markera barriärbrytandet med något extraordinärt.

Projektgruppen från Stadsledningskontoret och Stadsbyggnadskontoret ska självklart ha en stor eloge för det genuina engagemang man lagt ut hittills med själva Översiktsplanen samt kommunikationen med intresserade Västeråsare.

Nu under samrådstiden har det seglat upp ett tredje alternativ från politiskt håll som innebär att passagen under spåren uteblir och att det endast blir en gångpassage över spåren. Vad är den exakta poängen i att bygga något som inte ersätter dagens felaktiga lösning. Man bygger ju inte bort barriären genom att glatt upprätthålla barriärerna. Man åstadkommer ingenting genom att begå samma misstag igen som man gjorde senast på nittiotalet när Stationen byggdes om. Det kan ju till och med en lobotomerad krukväxt räkna ut.

Moderaterna formulerar sig alltså som följande i VLT gällande gångtunneln:

”Den största skillnaden mellan förslagen är att vi inte vill ha ett nedsänkt torg fram till spåren från gång – och cykeltunneln under Södra Ringvägen. Ett nedsänkt torg som fortsätter i en lång tunnel under spåren fram till Kungsängsgatan och som gör det svårt för taxibilar och privatbilister att nå resecentrum.

Man hänvisar även till risken för översvämning i tunneln, men för det första: Vill man ha en tunnel eller vill man inte ha en tunnel?  Det är ju löjeväckande att man sätter privatbilister och taxi i första rummet när det kommer till Västeråsarens rörlighet från City ned till Mälaren och vice versa. Man kunde ju nästan tro att de vill att man ska kunna parkera bilen på perrongerna eller ta bilen med sig på tåget.  Skitnödigt och småstadsaktigt så det förslår när man dessutom inte vill blanda gående och cyklister under tunneln.

Jag är inte helt säker på att man förstått 3B-projektets syfte och ambitioner, nämligen att bryta barriärerna inte att upprätthålla dem.  Är det då inte viktigare att underlätta integrationen mellan Östra Hamnen och Lillåudden och den Centrala Staden.  Den ”Centrala” Mälarstrand man i Översiktsplaner efter Översiktsplaner eftersträvat?

Det ska finnas flera passager över och under spåren annars är projektet en bortkastad möjlighet som innebär att City aldrig kommer utvidgas ned mot Mälaren och att man måste bygga om Stationsområdet ytterligare en gång inom en överskådlig framtid.

Själva Stationsbyggnaden hoppas jag gestaltas annorlunda inför detaljplanestadiet.  Hoppas det kommande Gestaltningsprogrammet blir arkitektoniskt vassare, mer unikt och identitetsskapande. Förhoppningsvis sitter Stockholm- Mälardalens vassaste kontor vid ritbordet för tillfället.

Skärmtak eller takskydd saknas över perrongerna dessutom är gångpassagen över spåren nästan en replika av den befintliga stationslösningen.  Har man inte lärt sig något av tidigare misstag? Har man nu gjort det går det alldeles utmärkt att ta inspiration från Dresden eller Berlin när det kommer till plattformstaket  eller varför inte helt och hållet kopiera taket från Gare do Oriente i Lissabon.

I det inledande kapitlet.”Vision för Stationsområdet” kan man följdaktligen läsa: ”Under de senaste årtiondena har det i Västerås byggts många nya områden, förorter och enstaka byggnader men det har inte byggts någon urban och mångsidig stadsdel”  

Tack, då var även det bekräftat från officiellt kommunalt håll. Undrar varför man suttit tryckt på den uppenbara sanningen i alla år.

I nästa stycke läser man vidare att: ”Stationsområdet strävar efter att vara en stadsmässig, mångsidig och attraktiv stadsdel. Områdena mellan Södra Ringvägen och Kungsängsgatan utvecklas till funktionsblandade stadskvarter som sjuder av aktivitet och rörelse. En stadsdel där mångfalden av verksamheter kompletteras med nya bostäder, kontor, offentliga och kommersiella lokaler.

…och vidare.

”Stationsområdet ska ges formen aven tät kvartersstad. Byggnaderna placeras mot gata och dess bottenvåningar utgörs i hög grad av publika lokaler och verksamheter. I kvarterens inre finns privata och halvprivata innergårdar. Bebyggelsen ges en varierad skala, med tonvikt på fem till sex våningar. En högre bebyggelse kan prövas längs spårområdet samt vid stora stråk och nya platsbildningar i form av torg och parker. I kvarter och byggnader ges förutsättningar för en stor blandning av funktioner och verksamheter. Den blandade stadsbebyggelsen kan bestå av handel, service, kontor, bostäder, kultur idrott, torg, parker samt publika och icke-störande verksamheter.”

Ren och skär urbanism i min bok. En tät blandstad för Stationsområdet. Jag känner mig dock lite frågande inför ”halvprivata” innergårdar. Slutna kvarter med privata innergårdar bör vara normen, inte enbart för att det ger bättre förutsättningar för gatulivet utan även för att minimera bullret från järnvägen. Då återstå sist vad som är snack och vad som är verkstad. Det är givetvis en marknadsfråga, men man får inte glömma att kommunen har planmonopol och kan således bestämma hur man vill ha det.  Besvärligt nog så är Västerås Stad väldigt lite av fastighetsägare i området.  Jag tror dock majoriteten av fastighetsägarna förstår värdet av att maximera attraktiviteten av sina fastigheter. Ta Regioncity i Göteborg exempelvis. Där har Jernhusen affärsutvecklat mycket stadskapital  i Göteborgs Stationsområde, givetvis ska de göra det i Västerås också!

Stadsdelen som omger Stationsområdet är alltså däremot mer aptitretande - slutna och funktionsintegrerade kvarter med finmaskigt gatunät – stadsstruktur helt enkelt.  Östra delen mot Björnövägen är inte lika stadsmässig, där kan man hoppas på en ändring i samma kvartersstruktur som strax söder om spårområdet och kring Silområdet.  Ska Ängsgärdet, förhoppningsvis, länkas samman strukturellt med City och Stationsområdet bör det ju ske sömlöst utan några avbräck i kvartersstrukturen.

Det är således viktigt att ”stadsdelen” fungerar som en stadsdel rent funktionellt och inte blir ännu en stadskuliss som merparten av de projekt som lanserats och marknadsförts som ”stadsutveckling” bara för att det säljer ( självklart –  stad är ju alltid attraktivt!) även om många vill bo urbant men inte ta konsekvenserna av det.

 Fyra stycken parker kommer skapas därtill. Hoppas de blir av typen stadspark för rekreation i en positivt livlig stadsmiljö. Det bör alltså accentueras att det är en stadspark av det mindre snittet.

Kungsängen borde även göras om till en stadsgata och inte en genomfartsgata.  Vilket den definitivt ser ut att bli om man kan tänka sig sänka hastigheten något.

Västra delen av planområdet  framför ”kanonerna” eller ”lavetterna” i Kvarteret Sigvald borde även exploateras. Mark Schultz på dåvarande Residens Arkitekter, numera på Archus Arkitekter, hade ett bra förslag om en segellik byggnad precis vid parkeringen där.  Lavetterna ska givetvis vara kvar och lavettera upp eventuella deltagare i den bilfest som äger rum i staden under sommaren.  Jag förutsätter att det är det dem är till för. Kvarteret Samuels verksamhetslokaler borde vändas med ingång mot Kungsängsgatan istället för Sigurdsgatan. Denna fastighet skulle respektfullt kunna få byggas på ett par våningar för en mer stadsmässig inramning längs Kungsängsgatans västra del.

Det är extremt viktigare att Stationsområdets fastighetsägare förstår digniteten av detta Stadsutvecklingsprojekt och då alltså förstå lönsamheten att i ett bygga en dynamisk stadsdel på väldigt attraktiv mark i en stad i ett väldigt expansivt skede, win-win för både fastighetsägare och stadens medborgare.

Sedan anser jag att man bör ta sig en funderare om Silon och Betongfabriken och Reningsverket.  Förutsätter egentligen inget annat än att samtliga tre verksamheter flyttar eller rivs. Silon är ju ingen uppskattad arkitektonisk skönhet , där borde en ikonbyggnad skapas mitt i hamnbassängen mellan Östra Hamnen och Lillåudden och då gärna en folklig och arkitektonisk magnet av typen Kulturhus eller liknande. Östra Hamnen och Lillåudden, två än så länge monofunktionella bostadsområden behöver en helt annan funktionell attraktivitet. Reningsverket bör flyttas snarast, speciellt när Västerås Stad är huvudägare i Mälarenergi, finns det särskilda incitament att hitta en ny lokalisering eftersom den är i i vägen i ett av stadens viktigaste stadsbyggnadsprojekt i modern tid. Kan man bygga en ny förbränningsanläggning för 3 miljarder kronor kan man med enkelhet flytta ett reningsverk, förslagsvis bortåt Sjöhagen där Mälarenergi redan har sina andra anläggningar.

Våningsantalet på 4-6 våningar kunde gott ligga på 4-8 våningar för en större variation i skala och storlek.

"Nya högre byggnader kommer att kunna skapas vid viktiga målpunkter med större människoflöden. Byggnaderna ska utmärka sig genom dess arkitektur. Bottenvåningar i dessa våningar ska vara publika, öppna och bidra till gatulivet. Nya höga byggnader ska anpassas till föreslagna kvartersstrukturer, följa gatornas geometri och inte som hus-i-park solitärer separerade stadsstrukturer."

Slutklämmen är ju genialisk, med min understrykning.  Det behövs givetvis ett par högre landmärken på 10-20 våningar integrerade i kvartersstrukturen.

Översiktsplaner som dessa växer ju inte på träd, så minsta lila överträdelse från de föreskrivna ambitionerna i senare detaljplaneläggning kommer påpekas och det med besked! Eftersom andra ”dåliga” detaljplaner antas utan ifrågasättande är det bara hoppas att denna smått fantastiska Översiktsplan inte blir en politisk långbänk för att partilojalistiska klapphattar glömmer bort att de representerar medborgarna och sina väljare.

Nu är ju inte Översiktsplanen juridiskt bindande, men jag hoppas att den ger hundraprocentigt stöd och vägledning till att alla de olika deldetaljplanerna vinner laga kraft med alla de ambitioner om tät, funktionsblandad kvartersstad som Översiktsplanen föreskriver.  Framför allt som vägledning för alla politiska beslutsfattare, projektledare, arkitekter, fysiska planerare, byggherrar, fastighetsägare, näringsidkare och Västeråsare som kommer vara en del av hela projektet.