Yttrande på detaljplanen för Kopparlunden Syd

Yimby Västerås stöder planförslaget i sin helhet med de ändringar som kan föranledas av detta yttrande. Området och den kommande stadsdelen har oerhört mycket stadspotential varav just täthet, funktionsblandning samt nyskapande gestaltning i samklang med kulturmiljön är viktiga ingredienser för ett levande och attraktivt Kopparlunden. 

STADSBYGGNAD

Det är tacksamt och utmärkt med kvartersstad som planstruktur för ett funktionsblandat och välintegrerat Kopparlunden Syd. Det är en stadsmässig och urban struktur som kommer vara hållbar när hela City-Mälarporten –Ängsgärdet knyts samman med Kopparlunden. Det är dessutom näst intill historiskt att kvarteret J.1’s västra kvarter utformas som ett slutet kvarter mot Östra Ringvägen.  Det finns dock inget som motiverar i släpp i resterande kvarteren för oavsett om innergården är upphöjd med en högre plushöjd/överbyggt gårdsbjälklag så är släppen tillräckligt privatiserande att det hindrar den önskade effekten av genomströmning. För att skapa en offentlig plats där kvarteren möts så är slutna kvarter mer lämpligt än släpp.  I ett så centralt distrikt som Kopparlunden kommer bli – med mycket folk i rörelse, bör det finnas väldigt tydliga gränser om vad som är privat och vad som är offentligt. I synnerhet område D.4 mot Mälarbanan som bör slutas i ett större kvarter alternativt delas i två mindre och slutna kvarter.  Dels av urbana skäl, men även av buller – och trygghetsskäl.  Eventuell delning kan gå vid den väst-östliga axel som ansluter till den planerade GC-tunneln under Mälarbanan.

Kvarter 16 bör givetvis också vara slutet av samma anledning som D.4.  

Vad som inte är helt optimalt, utan direkt olämpligt – är att mittdelen på Emausverkstaden föreslås att rivas och ges byggrätter för tre byggnader.  Just den monumentala Emausverkstaden är helt optimal att kunna husera saluhallar, barer, klubbar, konsertlokaler, gallerier och mikrobryggerier. Det vill säga kreativa näringar samt och nya gastronomiska koncept som förhållandevis inte är möjliga i lokaler innanför Cityringen. Södra delen av Kopparlunden har exakt alla förutsättningar för detta. Hotell/verksamhet för Kvarter H.3 är dock väldigt lämpligt.

Större kulturlokaler bör ses som en långsiktig investering för fastighetsägarna. Byggrätterna för H.4 förutom den östra befintliga delen, bör därmed utgå helt och större delar av kvarter H2 vikas för kultur, inte bara en fjärdedel. Planerna för Kopparlunden saknar i mångt och mycket etablerandet av nya kulturscener. Kvarteret H.4 bör därmed enbart ha planbeteckningen Centrum (C ) som huvudändamål, men tillåta Skola ( S )

Kopparlunden får då en bättre kvällsekonomi som även bidrar till tryggheten i området.

Samtliga verksamhetslokaler bör få en bestämmelse om minsta rumshöjd om 3,5 meter. Mycket bra med bestämmelsen C2 – att centrumverksamhet ska finnas i bottenvåning. Den bestämmelsen borde vara tillämpbar på i alla betecknade med bostäder (B) och Centrum(C) i synnerhet kvarter H.2, som har en lång och obruten fasad och därmed väldigt lämpad för att verksamhetslokaler ska finnas i bottenvåningen.

ARKITEKTUR/GESTALTNING

Det är synnerligen utmärkt att Gestaltningsprogrammet för denna Detaljplan faktiskt föreslår tegel som fasadmaterial, till skillnad från Gestaltningsprogrammet för Detaljplan Norr. Det vore utmärkt om dessa Gestaltningsprogram var mer samspelta för att uppnå en iögonfallande gestaltning i hela Kopparlunden. 

Det är utmärkt med varierat taklandskap, en vertikal variation ger mycket intressanta fasadbilder. En mix av platta tak, sadeltak och mansardtak bör vara det optimala för stadsbilden. Det är dessutom trevligt att se att finns tydliga ambitioner med klassiska element såsom takfönster, burspråk och olika murförband i Gestaltningsprogrammet.

Det är utmärkt med bestämmelsen f10 om tegel för Kvarter 16.  Det vore lämpligt med en planbestämmelse som reglerar minst 50 % tegel för respektive byggnadskropp/kvarter för resterande kvarter.

Skalan är samspelt och harmoniserar med befintlig bebyggelse.

Bottenvåningarna bör, tvärtom mot Gestaltningsprogrammet, vara tydligt markerade med varierade fasadmaterial och kulörta färgkodningar.  Här kan man exempelvis berätta platsens historia med fasadmaterial som tillverkats i de industrihistoriska lokalerna.  

Bilden ovan visar ett kommande projekt i Solna, vars gestaltning och urbana design kan vara till inspiration för Kopparlunden Syd och resterande etapper. Sprudlande stadsliv var en av ambitionerna med planprogrammet, därför är det extra viktigt att lägga krut på  just hur urban gatumiljö ska tillskapas.  https://brabostockholm.se/projekt/stadsutveckling-haga-norra/

För övrigt lovvärt initiativ att återställa Arvidverkstaden till ursprunglig gestaltning samt med en fin påbyggnad.

Kvarter D.5 bör få ett distinktare och mer omsorgsfullt uttryck, men med en konsekvent industrihistorisk materialitet. Symmetrisk fönstersättning bör uppmuntras. 

TRAFIK

Vi föreslår att det bör göras en zonändring i Parkeringsriktlinjerna. Om ambitionerna är att Kopparlunden ska vara en hållbar, urban och funktionsintegrerad innerstadsstadsdel bör Kopparlunden ha samma parkeringstal som Zon 1 – det vill säga samma som staden innanför Cityringen samt i kommande Mälarporten. 

Vi föreslår därmed att Byggnadsnämnden hemställer att Tekniska nämnden utreder frågan om zonändring innan antagande av detaljplanen.

Yttrande på detaljplan för Kopparlunden Norr

Yimby Västerås stöder planförslaget i sin helhet med de ändringar som kan föranledas av detta yttrande. Området och den kommande stadsdelen har oerhört mycket stadspotential varav just täthet, funktionsblandning samt nyskapande gestaltning i samklang med kulturmiljön är viktiga ingredienser för ett levande och attraktivt Kopparlunden.

STADSBYGGNAD

Det är tacksamt och utmärkt med kvartersstad som planstruktur för ett funktionsblandat och välintegrerat Kopparlunden. Det är en stadsmässig och urban struktur som kommer vara hållbar när hela City-Mälarporten –Ängsgärdet knyts samman med Kopparlunden.  Det finns dock inget som motiverar i släpp i kvarteren för oavsett om innergården är upphöjd med en högre plushöjd så är släppen tillräckligt privatiserande att det hindrar den önskade effekten av genomströmning. För att skapa en offentlig plats där kvarteren möts så är slutna kvarter med avfasade hörn mer lämpligt än släpp.  I ett så centralt distrikt som Kopparlunden kommer bli – med mycket folk i rörelse, bör det finnas väldigt tydliga gränser om vad som är privat och vad som är offentligt. Dessutom är en rakare geometri av kvarteren mot Hylsvägen att föredra.

Enligt trafikbullerutredningen har kvarter C2 svårt att klara god ljudmiljö, ännu ett incitament för att planera för helt slutna kvarter för att klara bullerkraven direkt än att vänta in ännu ett halvslutet kvarter i kommande Detaljplan Öst (som i dagsläget ännu inte ens har ett planuppdrag )

Planen har också en avsaknad av en centralt placerad pocketpark där kvarteren i område B möts.

Det är en utmärkt lokalisering att bygga på höjden till skillnad från resterande delen av Kopparlunden och att använda Linverkets karaktäristiska sågtandstak som modell för bebyggelseraden mot E18 är en utmärkt komposition och fondverkan som kan berätta platsens historia. Skalan på höjdaccenterna är däremot diskutabel, men förmodligen nödvändig för att klara bullerkraven.

Planbestämmelsen f1 bör även omfatta del område A (Balder) mot Kopparbergsvägen, det är av stor vikt att Kopparbergsvägen är ett urbant stråk med blandstad fram till Emausmotet. Det bör således där ha minst 40 % av bottenvåning vikt för lokaler.

Det är trevligt att Riksbyggen planerar att ha livsmedelsbutik i det gamla Linverket, men att det till mer än hälften ska innehålla boendeparkering känns som kulturhistorisk kapitalförstöring. Linverket bör till 100 procent bestå av urbana näringar som en del av stadsdelens autenticitet. Parkeringen under kvarterens gårdar samt i garage under skyddsområdet mot E18 bör således dimensioneras för att klara hela planområdets parkeringsbehov. Planområdet bör dessutom innefattas i Zon 1 i stadens parkeringsriktlinjer ( Se mera under ”Trafik”)

Planförslagen Mitt och Norr har en avsaknad av centralt placerad park. Trots att detta berör Detaljplan för Verkstaden 12 Mitt, bör en central park anläggas i kvarteret K och dess byggrätt utgå.

Det konstaterades initialt i Planprogrammet för Kopparlunden att Västerås Stad/Trafikverket inte är villiga att bekosta överdäckning av E18, det vore bra om det konstaterades om planförslaget möjliggör överdäckning i framtiden. Om planförslaget inte gör det finns det all anledning att projektera om för att säkerställa detta. Hellre att överdäckning görs möjlig i framtiden än att möjligheten spolieras för all framtid.

Det är utmärkt med generösa rumshöjder för lokaler på 3.5 meter och då 0,7 meter över vad som BBR föreskriver.  Sådana planbestämmelser är klart nödvändiga för ett attraktivt, blandat och levande Kopparlunden.

ARKITEKTUR/GESTALTNING

Tegel och fasadskiffer eller andra robusta naturmaterial bör vara genomgående fasadmaterial för byggnaders exteriör. Det är en aning märkligt att Gestaltningsprogrammet för Detaljplan Mitt mer eller mindre rekommenderar tegel som fasadmaterial exteriört, medan Gestaltningsprogrammet för Detaljplan Norr absolut inte gör det.  Det vore på sin plats om de båda Gestaltningsprogrammen var mer samspelta

Det bör givetvis kunna urskiljas arkitektoniska årsringar och att den befintliga industrihistoriska bebyggelsen är avläsbar, men tegel eller skiffer bör absolut vara en av de genomgående fasadmatarialen på kvarterens utsida, snarare än puts, plåt och skivmaterial då dessa sällan åldras särskilt väl. Varma industrikulörer och möjligtvis dova slamfärger bör vara den exteriöra paletten och ljusa kulörer på innergårdarna.

Den färgpalett som föreslås i Gestaltningsprogrammet bör alltså vara tvärtom – mörkare på utsidan och ljusare på innergårdarna.

Vit puts skulle kunna vara skadligt för riksintresset och är således inte reversibelt. De relativt nyproducerade och vitputsade punkthus som omgärdar Planområdet (Karlsdal, Aseastaden) har inte åldrats väl.  Den kulturhistoriskt värdefulla miljön kommer exteriört fortfarande vara avläsbar med tegel, fasadskiffer och andra robusta naturmaterial som kan åldras väl.

Vi ser hellre en planbestämmelse som exteriört reglerar minst 50 % tegel för respektive byggnadskropp/kvarter

Bottenvåningarna bör, tvärtom mot Gestaltningsprogrammet, vara tydligt markerade med varierade fasadmaterial och kulörta färgkodningar.  Här kan man exempelvis berätta platsens historia med fasadmaterial som tillverkats i de industrihistoriska lokalerna.

De högre byggnaderna ska uppfattas som slanka och skulpturala torn snarare än klumpiga högre skivhus, sett till renderingarna i planbeskrivningen ser de snarare klumpiga ut än slanka.   

Hagastaden – Haga Nova, kan vara bra inspiration för höjdaccenterna.

Symmetrisk fönstersättning bör uppmuntras.  

TRAFIK

Om nu överdäckning av E18 inte är aktuellt är det bra och välbehövligt med en GC-bro över E18, vi förutsätter att den kopplas till övriga trafikstrukturer i pågående Tegnérlunden och kommande detaljplanen för Isolatorn 3.

Vi föreslår att det bör göras en zonändring i Parkeringsriktlinjerna.  Om ambitionerna är att Kopparlunden ska vara en hållbar, urban och funktionsintegrerad innerstadsstadsdel bör Kopparlunden ha samma parkeringstal som Zon 1 – det vill säga samma som staden innanför Cityringen samt i kommande Mälarporten. 

ÖVRIGT

Småskalig fastighetsindelning i synnerhet 3D-fastigheter är önskvärt. 

Inför 2010

På spaning efter den tid som flytt…eller på spaning efter den skit som blivit…eller på spaning efter den skit som kan utvecklas till någonting verkligen positivt.
Då och då brukar jag kika in på Anders Lif's blogg och med skräck blandat med förtjusning beundra och betrakta de fina Västeråsbilderna han nostalgiskt lägger upp. Mindre trevligt är det när man för vilken gång i ordningen(?) får det verifierat att mycket av sekelskiftesarkitekturen, de urbana kvarteren och det mänskliga flödet har ersatts med modernistiska betongkuber och parkeringshus med brutalistiskt snitt. Likt typen ”När Domus kom till stan”, en dokumentär om KF’s rivningar på sextiotalet som jag för övrigt varmt rekommenderar att ses. Titta noga på bilderna hur det såg ut innan Modernismen och Fordismen för gott förstörde gamla pittoreska stadskärnor, både estetiskt och funktionellt. Tänk till, tänk urbant, tänk 2010.

Urbana hål II

Tidigare har jag fokuserat på urbana hål innan för Cityringen, men det finns en hel del tomma ytor strax utanför Cityringen som skulle tänkas förtätas med god omsorg och urban arkitektur. Läsaren får ursäkta om styckeindelningen längre ner är en aning kompakt, verkar vara något problem med Blogger för närvarande.

Nu när kommunen bestämt sig för att lägga ned Gideonsbergsskolan kan man givetvis se till att en ombyggnad till lägenheter kan ske i skolan gamla lokaler. Viktigare är dock att man bör göra något av den dåligt utnyttjade grusplanen i hörnet Smalbäcksgatan-Gideonsbergsgatan. Där finns det god potential att upprätta exempelvis ett slutet eller semi-slutet kvarter med verksamheter i bottenvåningen. Finner man att skolans gymnastiksal inte kan anpassas till bostäder eller andra verksamheter kan göra ett storgårdskvarter över hela tomten alternativ stycka in det i mindre slutna kvarter.

Blåsboplanerna var på tapeten för några år sedan, men försvann från Kommunala Bostadsstrategiska Programmet ( KBP) . Här skulle man kunna dra ett hästskoformat kvarter med en helsida som täcker sidan mot Vasagatan, men inte hela ”baksidan” sida längs Apalbyvägen. En skala på 2-3 våningar borde kunna räcka. Optimalast vore ett slutet storgårdskvarter med lokalytor i gatuplan som vetter åt Vasagatan och Solbergagatan. Gräsplanerna kan man bevara för att skapa en lummig innergård. Ett annat alternativ vore att stycka upp det i två-tre slutna kvarter med ”tysta” lokalgator mellan Vasagatan och Apalbyvägen. Ett gammalt förslag från Igloo Arkitekter finns att tillgå här. Kanske inte särskilt stadsmässigt – men i gladare kulörer än normen av dagens nyproduktion. Vill minnas att PEAB erbjöd Västerås Stad att uppföra fotbollsarenan vid Arosvallen om de fick bygga på Blåsboplanerna som senare via kommunens refuserande sköts ut i sank. Nu är alltså ”fotbollsarenan” redan färdigställd men då på Rocklunda och då skulle VSK’s träningsplaner även kunna förläggas till Rocklunda utan problem varav en förtätning av gräsplanerna är klart genomförbara.

Kopparbergsvägen är stadens första ögonblick om man svänger av från E18 in till City.

Mellan Tegnérhuset och ”1994-huset” vid Johanneshöjden finns ett hål som verkligen förstärker gatan och infartens tomhet och brist på identitet och karaktär. Ett enkelt lamellhus, hur otroligt det än låter, skulle säkerligen göra underverk. Dock så skulle då den nuvarande infartsgatan behöva omlokaliseras, enklast då via Nygårdsgatan. Ett annat och optimalare sätt att ”rama” in västra delen av Kopparbergsvägen vore att bygga ihop Tegnérhuset och 1994-huset om det går att skapa någorlunda bra utrymme för aktiva ingångar då cykeltrafiken är väl frekventerad i Kopparbergsvägens nerförsbacke. Övre Kopparbergsvägen skulle kunna bli ett riktigt urbant stråk om överdäckningen av E18 skulle realiseras inom en översiktlig framtid.

Intentionen har väl alltid varit att Karlsdal ska behålla sin lugna miljö, men området är någorlunda centralt och förtjänar bättre inramning än så. I korsningen Nygårdsgatan-Lovisebergsvägen ligger en parkering som till synes inte fyller någon funktion förutom just parkering. Här finns stor potential att sluta kvarteret och etablera lokaler på gatunivå eftersom Lovisebergsvägen är den naturliga gång – eller cykelsträckan med mest ”flow” om man ska vidare mot Kristiansborg eller Gideonsberg via Krutkällarbacken där Västerås ”förortsstruktur” börjar. Går det inte att sluta kvarteret helt och hållet kan man åtminstone anlägga ett L-format hus så sånär ”ramar in kvarteret.

Sist har vi Sundemans backe. Tanken med detta förtätningtips är inte att exploatera grönskan vid Sundemans backe, utan snarare ta till vara på den lilla centrala mark som där ”Gammalt-gatukök-som-förvandlats-till-pizzeria-med-stor-tillhörande-parkering” idag huserar dvs en redan exploaterad mark som tidigare huserat bensinstationer, grillkiosker etc. Detta skulle kunna vara en möjlighet när stormen kring detaljplanen för Slottsträdgården lagt sig, som jag här på bloggen redan för ett år sedan nämnde att den skulle generalknasa i form av rena lögner och nu inte särskilt stringenta resonemang som FN’s barnkonvention, mänskliga rättigheter och ytterligare bibbel-babbel som inte hör till saken, trots att kommunen reviderat planen så att byggtrafiken inte går mellan Skepparbacksskolan och Fryxellska skolan. Det finns dessvärre åtskilliga saker som strider mot FN’s barnkonvention i samhället, denna nimbyism tillhör inte det sammanhanget. Snacka om att lägga fokus på fel saker. På platsen, om än liten, skulle kunna tillföra god bebyggelse som ger gatan ett välkomnande intryck och gatuköket och kanske ytterligare någon form av restaurangverksamhet integrerat i fastigheten.

Att gå ett steg längre vore att dra ett kvarter mellan Västmannagatan och Valhallagatan vid backens direkta sluttning vid busshållplatsen , men ett sådant ”tilltag” skulle säkerligen inte vara allmängiltigt förankrat än så länge, men i framtiden skulle ett par miljöskadade björkar behöva bli entledigade från sin koldioxidförgiftning för gott. Urbana Brownstone-radhus är ett oprövat kort i Sverige, kanske dessa skulle kunna integreras i den övriga stadsmiljön kring Västermalm/Oxbacken/Vasastaden? Kanske ett omöjligt förslag – kanske inte.

De stora ”drakarna” i byggbranschen Byggbolagen vet att ”stad” är att attraktivt. Därför tenderar man att marknadsföra sina nyproducerade lägenheter med ”äkta stadskänsla” och pepprar det med ”myllrande” etc för att i sin tur bygga regelrätta bostadsområden utan någon naturlig sammanhållning med uppluckrade funkislådor utan kommersiell eller annan verksamhet i själva området. Sist tar man ut höga insatser för att man vet att man marknadsfört det som Times Square, Boulevard Haussmann eller whatever kan man, med en enkel sale-pitch, dessutom få folk att betala för ett sådant läge i tron att man kommer bo hur urbant som helst. Jag väntar bara på dagen någon lanserar Östra Hamnen/Lillåudden som ”New Urbanism”. Det är mycket trevligt att se Östra Hamnen/Lillåudden växa till sig från månad till månad, men flerfunktionsmässigt och stadsmässigt är det fortfarande inte särskilt imponerande. Idag verkar det som det är de mindre och diskretare aktörerna på marknaden som istället står för nytänkandet och urbant byggande än de större byggbolagen som har resurser, men knappast använder dem utan fokuserar på det som endast rör lönsamheten. Önskvärt i Västerås är alltså större mångfald gällande byggherrarna. Konkurrensen skulle det dels bli sundare och inte lika ”nepotisk” som den varit tidigare samt att husens variation i arkitektur, höjd, funktion etc skulle göra en märkbar skillnad i ett större projekt med flera involverade aktörer. Om det dessutom nu är ofrånkomligt att bygga ”livsstilsboenden” anpassat för golfare, seniorer, boule - och båtentusiaster och inte mixen av dem allihopa, finns det en stor grupp unga vuxna med gott kapital som efterfrågar bostäder med en mer urban ”livsstil” med närhet till nöjes – och restaurangutbud, kultur och shopping samt till parker för möten och rekreation. Varför byggs inte det som en stor och växande del av marknaden efterfrågar kan man fråga sig i all oändlighet.
Är det någon som ser något sammanhang i att en hyresrättslägenhet innanför Cityringen har 300 sökande (Mimer) varav flera hyresrätter på Väster endast har 5 sökande? Inget fel i sig att bo i förort, men det talar ganska bra om vad som egentligen efterfrågas – även på hyresrättssidan. Nu är detta två extremfall hur det ser ut allmängiltigt sett, men det är en klar skillnad i attraktivitet mellan stad respektive förortsbebyggelse i stadens periferi. Inget nytt alltså.

Bland Sveriges största städer är ordet ”Stadsutveckling” ett påfallande och ofta använt ord i projektprocessen. Bland Västerås projekt är det till synes obefintligt. Varken politiker eller representanter från staden yppar ordet särskilt ofta och när det väl yppas är retoriken hundra gånger vassare än själva praktiken. Att bryta det modernistiska zoneringstänket kanske kräver en ändring i Plan –och Bygglagen, för att på riktigt möta den efterfrågan på hållbara städer som krävs i framtiden. Ska man börja benchmarka andra städer i samma storlek bör man lyfta fram Helsingborg. Helsingborgs H +-projekt är synnerligen ambitiöst och stadsmässigt. Kommersiella verksamheter blandas med avantgardearkitektur på bostäderna. Däremot är man dessvärre lika duktig på att dränera innerstaden på kommersiell verksamhet som Västerås i form av externa köpcentrum, Väla i Helsingborgs fall.
En liten ljusglimt är dock intervjun med Stadsbyggnadsdirektören Lotta Lindstam i VLTs lördagsbilaga ”Latte” för två helger sedan som ej finns på internet att ta del av. Jag citerar rakt av: ”Vi ska få den täta stadens kvaliteter och skapa olika publika anläggningar med höga kvaliteter. Naturrum, ett operahus, en kreativ scen, en teaterfabrik och en mer innovativ filmstad”

Vågar man hoppas på att ”Tät blandstad” som är en grundförutsättning för den levande stad de flesta av oss eftersuktar, både retoriskt och praktiskt är 2010 års stadsbyggnadsbegrepp (och för en lång tid framöver för den delen ) i Västerås?

Urbanism som en form av turism

För ett par veckor sedan skrevs det i VLT om projektet ”Gå-City” som ska syfta till att fräscha upp och främja rörligheten kring Hantverkargatan och Sigmatorget ( som inte är ett torg – en mötesplats, utan snarare en passage man gärna undviker) som idag är trasiga och missanpassade miljöer. Ärligt talat, så var ingen av de tre arkitektförslagen från Temagruppen, White arkitekter och Aros Arkitekter särskilt vassa och urbana. Givetvis är alla tre förslagen en förbättring, men som i många fall då Västerås är involverad i stadsutveckling är det halvdant och oinspirerat utfört - liksom de tre förslagen , halvdant och oinspirerat präglat av restriktioner. Det minst ”släta” eller mest urbana hur man nu ser det var i särklass Aros Arkitekters förslag. En passage behöver nödvändigtvis inte vara icke-urban företeelse utan kan lika gärna vara hur sprudlande som helst om det ges rätt förutsättningar att göra det. Ett sällsamt bra exempel är St.Christophers Place i London, en sådan passage skulle jag vilja se längs Karlsgatan från Centralstationen och uppåt och även inåt Mimerkvarteret med dess industriellt pittoreska prång. Nu är ju inte ”Gå-City” särskilt färska nyheter egentligen – men det behövs nämnas åter och åter det måste göras helhjärtat. Nåväl, vi får hoppas att fastighetsägarna skjuter till rejält med pengar till den kommunala budgeten för projektet.

Sigmatorget - Västerås

En viktig punkt är att det inte bara behöver ändras om på markplan. De slitna betongfasaderna måste bytas ut butikernas entréer måste göras attraktiva och inbjudande och varför står den gamla gedigna Royal-biografen tom? Lokalerna är utmärkta för en skön klubb, men det skulle säkerligen inte de närboende grannarna tycka. Man brukar skämta om att vissa Stockholmare vill bo i en röd stuga med vita knutar på Stureplan. Samma sak, gäller väl för Västeråsarna egentligen, man vill bo centralt med dess olika upplevelser och förnödenheter men inte ta konsekvenserna av det ( även om jämförelsen inte direkt är särskilt rättvis) Men tydligen så går det bra att gnälla om folks vanor och ovanor när man bor i centrumet av Sveriges femte största tätort likväl. Tycker man inte om staden i sig eller begreppet ”stad” – bor man inte i en stad. Så enkelt är det.


St. Christophers Place - London


Påbyggnader i form av stadsradhus ovanför alla fastigheter kring Sigmatorget och Hantverkargatan-Vasagatan-Stora Gatan skulle också vara en hållbar och stadsmässig lösning på fortsatt social och ekonomisk dynamik i City. Kan man bygga hus-i-park, går det säkerligen lika bra att bygga hus-på-tak också även om de tekniska lösningarna är lite komplexare. Därtill kan man påvisa att mesta möjliga kvalitéer på minst möjliga yta bör vara ledordet – stadsmässig och god Cityförnyelse. Med tanke på att Scenen får gärna plockas bort - den är i vägen, feldimensionerad, oestetisk, förortsanpassad och dessutom fallfärdig – kanske hör hemma i ett ABC-centrum. Eller på något annat mindre centralt ställe, varför inte vid ett ”Speakers Corner” i Vasaparken? Hoppas involverade fastighetsägare ånyo förstår vikten av att uppgradera fastigheternas attraktivitet eftersom det trots allt är en frekventerad del av Västerås City.
Läs om de olika förslagen här ( dock kunde man se flera bilder från de olika kontoren tidigare, vilka nu är borttagna och nu visas enbart Hantverkargatan öster om Vasagatan som faktiskt är någorlunda okej idag jämfört med den trasiga västra – på vars fokus projektet huvudsakligen borde ligga. )


Herkulesgatan - Klarakvarteren - Stockholm


Faktum är ju att vissa människor en splittrad syn på staden som företeelse. Personligen är jag av den åsikten att antingen så älskar man staden/städer eller så skyr man den likt pesten. Det går inte att romantisera över stadens skönhet och vidunderlighet med ”WowBarcelonavilkenvackerochgaletsköntstaddetär” eller ”NewYorkaprecissomsexandthecityasså” för att sedan komma hem till Sverige och villamattan och för att sedan gnälla om parkeringsavgifter, ljud på gatan utanför efter kl 19.00 och ”dendärförtätningshysterinsomsveperöverSverige”. Stadsliv är tydligen attraktivtför de flesta – men för vissa bara när det passar som en form av ”urban turism” eller ”helgeskapism”
Attraktivitet är även ledordet när byggbolagen lanserar kommande nyproduktion, där begreppet attraktivitet ibland betyder det rakt motsatta än den vedertagna tolkningen av ordet i sig.

Skulle JM, PEAB, NCC et cetera bygga urbanare som i klassiskt integrerad stad skulle de kunna ta ännu mer betalt för sina bostadsrätter då stadsstruktur/tät blandstad alltid kommer förbli attraktivt och efterfrågat. De skulle i alla fall kunna lätta samvetet att deras kunder i alla fall får det som efterfrågas – STAD -istället för att köparna får betala löjliga summor för nyfunktionalistiska, standardiserade( nästan pre-fabricerade ) huslimpor i off-white ( som blir smutsigt efter 1 år ) utan kommersiellt utbud, men med det där super-duper-extra-allt-flash-köket. Inget fel i ett funktionellt och väldesignat kök, men för livskvalitetens skull så bör det finnas fokus på andra saker – helheten exempelvis. För slät nyfunkis – varken glädjer eller upprör någon människa för den delen.

Trots att vi lever i en tid av ”retail therapy” är oftast det lokala utbudet i exempelvis Västerås närförorter av mindre butikslokaler begränsat – byggda under Modernismens tid av funktionsseparering, då som nu tillhandahålls inga butikslokaler eller andra offentliga lokaler till den lokala befolkningens nytta , möjligtvis i diskret placerade i anonyma källarlokaler. Ville man då inte att folk skulle hitta dit eller? Hur kul känns det att smyga ner i en källarlokal som om man smått borde skämmas för sitt ärende. Som om man var på väg ned i sunkig porrbiograf eller liknande. Lokaler, verksamhetsanpassade som kommersiella, är nödvändiga för att säkerställa en trygghet, ett bra lokalt utbud och de mänskliga kontakterna – även utanför innerstaden. Snart kommer en detaljplan för Kv. Isolatorn på Gideonsberg skickas ut på samråd vilket är glädjande. Jag förutsätter att man tar vara på potentialen att kunna förvandla en öde parkeringsyta till ett kvarter med lite stadsfeeling med en mix av funktioner och lokaler för social interaktion och rekreation. Ett mera monofunktionellt Gideonsberg är det sista stadsdelen behöver trots dess variation av olika hustyper och upplåtelseformer.
Ett privat hem kan ha en monofunktionell rumsindelning – du lagar mat och äter i köket, du tvättar i tvättstugan, du duschar/badar på toaletten etc. Funktionsuppdelning är naturlig i hemmets trygga vrå, där du i regel inte lagar mat och sover i badrummet, men i det offentliga rummet går det inte att separera dessa funktioner. För att få en funktionsintegrerad och levande stad ska man i regel kunna bo, arbeta, äta, dricka, konsumera nöjen och kultur och livsmedel inom en radie av en kvadratkilometer för att vara krass. Inte särskilt knepigt jämfört med den klassiska dikotomin privat-offentligt .

Jag tror det var Jerker Söderlind som myntade begreppet ”marknadsurbanism” - att vi bör bygga det som egentligen efterfrågas - oftast då tät blandstad eller friliggande villor. Sen att vi inte bygger ett utbud efter principen att möta bostadsmarknadens efterfrågan vet vi ju redan – dels utformningen kring våra (bo)-städer och dess kvantitativa efterfrågan på bostäder. Sen finns det ju en efterfrågan på levande städer av dom flesta men här blir det givetvis komplexare eftersom planinstrumenten kan vara otillräckliga på grund av en Plan – och Bygglag som inte ger legitimitet åt en tät och funktionsblandad stad samt att – i alla fall gällande Västerås – att man vill ha en levande och dynamisk stad, men att man i flertalet fall inte är villig att ta ärendet till sin spets hur det nu vill komma sig – varken på politiskt eller på medborgarnivå. Kanske är ”turistande” i ett genuint stadsliv någon annanstans gott och bekvämt nog.

Vill stadens tjänstemän och involverade politiker bli inspirerade hur man förvandlar döda miljöer till levande miljöer bör man kika in denna länk: http://www.urban-advantage.com/

BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS!

För ett par veckor sedan, strax innan midsommarhelgen inlämnades ett visionsdokument ”BYGG BORT BARRIÄRERNA I VÄSTERÅS”
Bakom detta stod en trio bestående av före detta oppositionsrådet tillika Mimers styrelseordförande Lars Luttropp samt arkitekterna Olov Gynt och Mark Schultz från Olov Gynt Arkitektkontor respektive Residens Arkitektkontor . PEAB figurerar även som initiativtagare bakom idévisionen. Läs dokumentet här

När den politiska viljan att bygga stad eller debattera stadsplanering har slocknat – är det välkommet med privata initiativ som förhoppningsvis rör om lite i grytan framöver. Att initiera en överdäckning av E18 kunde inte komma lägligare nu när planeringen för att knyta den pågående och kommande bebyggelsen av Centrala Mälarstranden ihop med Västerås innerstad. Ett av koncepten har formulerats som sådant:

”På så sätt skapas ny exploateringsmark som kan medverka till att förtäta tätorten och utveckla en mer hållbar tätort. Detta innebär också en transporteffektiv och energibesparande bebyggelse samtidigt som motsvarande yta värdefull naturmark kan fredas mot exploatering”.

Alla rätt hittills. Däremot finns det en del modifikationer att sätta i begrundande.

E18-BARRIÄREN
Konceptet med överdäckningen borde inte enbart vara att förenkla rörligheten utan även då man fått fram attraktiv mark att bygga på och då alltså bygga stadens förlängning med urbana stråk längs exempelvis Kopparbergsvägen, Pilgatan samt Malmabergsgatan och inte punkthusbebyggelse med tillhörande parkeringsplatser av typen hus-i-parkeringsplats som YIMBY tidigare skojat till det om. På bild 1 ser man i stort sett bara ett par spridda punkthus och sedan resten park på de delar av E18 som överdäckas. Här kan man i sådana fall tala om dåligt markutnyttjande. Jag antar att en investering likt denna skulle gå för en relativt saftig summa, så varför då göra någon halvmesyr av det?

Varför överdäcka E18 in nästan 1 km för att bygga närförort med ett par punkthus separerade från varandra eftersom överdäckningen i sådana fall sker med stora investeringspengar? Om konceptet är att få chansen att bygga bort barriärer bör man definitivt inte bygga med närförortstruktur som i sig håller barriären intakt och inte optimalt förenklar rörligheten mellan de separerande delarna det vill säga norr och söder om E18. Optimalt är alltså om den tätbebyggda staden succecivt slutar vid E18s norra del som gränsar mot Sandgärdet, Gideonsberg och Skallberget samt vid Hemdal och Klockartorp. Kopparlunden kan således öppnas och bli frekventerat som en stad-inom-staden. En gentrifierad stadsdel som behåller sitt industrikulturella arv men med lite flera olika verksamheter som skulle lappa ihop City med Kopparlunden.

Senare kan man läsa: ”Emausmotet som är det centrala E18 motet i tätorten kan via Kopparbergsvägens anslutning till Cityringen med relativt enkla medel ges en vackrare utformning som idéskissen i bild 2 visar”

Givetvis skulle en trädallé göra sträckan trevligare. Det finns dock andra vinklar att inkorporera i problematiken. Det urbana hållet mellan Tegnérhuset och 1994-huset måste täppas igen med bebyggelse samt man måste göra korsningen Östra Ringvägen-Kopparbergsvägen mer attraktivt än vad det är idag. PEAB har planer att bygga bostäder i Kopparhuset, men varför inte dra ett slutet kvarter utan förgårdsmark längs Östra Ringvägen för att på så sätt göra Östra Ringvägen mer stadsmässig och intim?

TORNENS STAD OCH NY SYN PÅ ARKITEKTUR
Vidare bygger idévisionen om att bygga mer på höjden vilket välkomnas varmt. Följande resonemang delges läsaren ” Höga tornhus är också ett sätt att optimera det horisontella kommunikationsnätet med det vertikala . En hiss i ett högt hus är i praktiken en form av spårtaxi med nolltaxa” . Sådana resonemang vill man höra då det annars inte pratas om de ekologiska fördelarna av att bygga just på höjden.

Det är mycket välkommet att man vill bygga på höjden, i detta fall att man vill placera fem antal ”torn” längs med E18. De hör, enligt min åsikt, bättre ihop med varandra i ett kluster och då skulle Ängsgärdet passa bra att exploatera på grund av dess närhet till den centrala staden och dels på grund av att den delen av staden tidigare har spelat ut sin roll genom frimärkesplanering av diverse lätt industri samt handel och annat som inte gynnat staden på något väldigt särskilt sätt – här ser man tydligt att staden inte haft något som helst affektionsvärde för tidigare stadsplanerare. Jag är inte något större fan av varken rivningar eller saneringar men i Ängsgärdets fall får man gärna riva hela området med marken, med undantag för kråkslottet på Pilgatan, och bygga en tät och hög stadsdel då det kommer bli svårt med förtätningar innanför Cityringen i framtiden. De tiotal urbana hål som finns kvar innanför Cityringen måste givetvis förtätas inom loppet av 10-20 år. Sedan finns det säkert möjligheter för påbyggnad av de mest centrala fastigheterna – om viljan finns det vill säga. Kvarteret Sigurd, enligt dokumentet, verkar bra som plats för åtminstone ett torn – gärna fler i kluster. Dock tror jag Ängsgärdet är optimalast med tanke på att Kvarteret Sigurd behöver marken för en kommande järnvägsstation samt bostäder, handel och kontor i kvartersstruktur. Där silon ligger i hamnen idag borde det också finnas potential för ett högre torn samt att det är föreslaget i visionen om torn placerade vid Emausmotet samt vid Svartåns mynning vilket är väl valda strategiska placeringar.



Kopparhuset eller ”Fusion” som arkitekten själv kallar det enligt hemsidan. Skulle också vara en skön kontrast till den förvisso enkelt vackra, men ganska likartade, bebyggelsen i Östra hamnen. Ett snyggt och modernt tillskott till den växande bebyggelsen söder om tågspåren. Riktigt ambitiöst och annorlunda med Västerås mått mätt. Förhoppningsvis får vi även se Schultz ”Bistro Sundin” i Stadsparken framöver.

Likaså gäller kontorshuset vid Korsängsmotet – ett snyggt och kaxigt tillskott till Sandgärdet/Hemdal som trots relativt blandad bebyggelse skulle må bra av lite mer dynamik och arkitektonisk mångfald. Alpinarenan har jag ingen riktig åsikt om. Finns det en marknad och ekonomiskt underlag för det så varför inte? Riktigt skön idé för övrigt, dock skulle jag helst av allt se bostäder med bra utsikt över staden vid Mälaren från Vedbobacken. Mälartornet ute på Östra Holmen skulle nog vara snyggt - frågan är hur medborgerligt förankrat det skulle vara att bygga ett torn där? Fast å andra sidan kan ju den fysiska formen i Västerås skärgård se helt annorlunda ut om 50 år än vad det gör idag.

Man brukar tala om ”Bilbao-effekten” och på så sätt illuminera vikten av att hel stad har fått ett rejält ekonomiskt och kulturellt uppsving på grund av en enstaka byggnad – i detta fall Guggenheimmuseet i Bilbao. Detta kan vara tänkvärt i samband med Västerås utveckling – att intressant arkitektur faktiskt kan göra underverk både ekonomiskt och kulturellt.

JÄRNVÄGSBARRIÄREN
Gällande järnvägsbarriären resonerar man på följande sätt: ”Den ultimata lösningen är naturligtvis att gräva ner järnvägsspåren. Men samtidigt gräver man då ner det stora och oersättliga reklamvärde som Mälarstaden Västerås – Västra Aros – Västra åmynningen representerar”

Här har jag det extremt svårt att hitta något konkret reklamvärde än så länge. Sitter man på tåget från Stockholm och rullar in mot Västerås Centralstation ser man Ängsgärdet på vänster sida – en avdankad-orkeslös-söndermotoriserad-frimärksplanerad-slagpåse, inte så mycket reklamvärde där inte. Vad ser man mer? En grå betongsilo och där bakom skymtar Mälaren med Östra Hamnen/Lillåudden i bakgrunden, inte vidare smickrande än så länge i alla fall. Kommer man med tåget är det inte särskilt pittoreskt det heller med oljecisterner och gasklockor ända fram till Lögarängen. Däremot när bebyggelsen vid Centrala Mälarstranden är färdig och silon borta ur bilden samt ett sanerat Ängsgärdet – då hade jag förstått resonemanget och köpt bilden av att man inte vill låta tågresenärerna gå miste om uppenbarelsen Mälarstaden. Fast järnvägens barriärproblematik handlar inte primärt om en vykortsbild av Västerås Mälarstaden, det handlar om att det är svårt att ta sig över eller under spåren oavsett tillvägagångssätt och det retarderar Västerås centrala utveckling. Jag har tidigare vurmat för Tovatt Architects and Planners förslag om att elevera spåren och gör det fortfarande. Gräva ned spåren är klart optimalast på grund av att man då självklart optimerar störst markyta och bryter barriären helt, å andra sidan kan det vara klokt att redan nu börja investera i framtidens teknik i upphöjt spår.

Framtiden heter höghastighetståg. Förr eller senare måste man då se över en alternativ lokalisering av spåren. Tågspåren måste antingen grävas ned eller eleveras på räls och då finns det ett flertal alternativ, men Maglev ser väldigt intressant ut. Ett alternativ som skulle föra Västerås närmare kontinenten och Europa med cirka 1-2 timmars restid eller varför inte huvudstaden Stockholm på cirka 20 minuter. Ett självklart alternativ om man vill ha en ha en fortsatt utvecklad och dynamisk Stockholm-Mälarregion. För en stad med tradition av både tåg och elektromagnetism skulle det vara intressant och se hur det skulle kunna utvecklas.

Fler skulle då även välja Västerås som bostadsort om det finns tillförlitlig och kostnadseffektiv infrastruktur. Dessutom kan man anlägga kommersiell service i gatuplan på de delar som inte är menade att passeras under de upphöjda spåren.. Järnväg med lokaler i gatuplan används friskt i London, Berlin, Madrid et cetera. På så sätt skulle stadsdelarna Gideonsberg och Haga integreras ihop med bättre och gemensam kommersiell service.

Dagens Sverige och dess stadsplaneringsdebatt kan vid en kroppslig inkarnation liknas med Muhammed Said Al-Sharaf mera känd som ”Bagdad Bob” som alltid kommenterade kritiska lägen under Irakkriget med: ”Allt är under kontroll”. Den politiska stilen börjar bli mer och mer påtaglig i Sverige – det vill säga mer och mer verklighetsfrämmande. Man vägrar inse att Sverige exempelvis tillhör de mest bilberoende nationerna i världen, man har tidigare skrattat åt de forna öststaternas betongblocks-arkitektur som idag kan visa upp mer framstående och nyskapande arkitektur än vad Sverige kan. Vi slår oss för bröstet för att vi gör smarta klimatinvesteringar, men skjuter oss i foten då det satsas extremt lite på hållbar infrastruktur i form av nya järnvägar, spårvägar et cetera, med några få undantag. Där har många länder som svenskar skämtsamt kallat för U-länder gått om Sverige infrastrukturmässigt för länge sedan. Sist, men inte minst så är vi extremt duktiga på att utarma centrala stadskärnor till förmån för externa köpcentrum.

Det är glädjande med privata initiativ som accentuerar långsiktighet i stadsplaneringen ­ - all heder till initiativtagarna bakom idévisionen som visat att staden Västerås har ett affektionsvärde att både bevara och utveckla. Det måste återigen börja byggas stad och med täta gaturum och täta förbindelser, barriärbrytningar och förtätningar – inte att man exploaterar värdefull naturmark. Det behövs också politiker med lite guts som kan sätta ner foten när utvecklingen inte går i en hållbar riktning. Den här idévisionen med ett par modifikationer är ett viktigt dokument för Västerås utveckling och det lär behövas flera stående idévisioner i framtiden. Hoppas på fler ”idekreatörer” under kommande år som gärna tar sig an UTVECKLANDET av Västerås och inte AVVECKLANDET av Västerås centrala delar. Detta är, som redan nämnt men kan nämnas flera gånger, förhoppningsvis ett av flera kommande visionsdokument gällande den barriärproblematik som inom nära framtid måste lösas för utvecklandet och utbredningen av VÄSTERÅS INNERSTAD.

I historiens tidigare skeden tävlade städerna om att bygga de största och vackraste katedralerna för att symbolisera civilisationens framväxt, man anlade universitet för att belysa utvecklingen från medeltidens mörker. Vidare under industrialismens framväxt tävlade man om den mondänaste järnvägstationen för att visa att man var en del av den nya optimistiska tiden av fria utbyten av idéer, enklare och snabbare kommunikationer, internationella relationer et cetera. Idag har vår framstegsoptimism retarderats efter 1000 år av utveckling – vi anlägger enorma billighetstempel i form av externa köplador längs motorvägarna vid Hälla och Erikslund som ett bevis att vi låter oss indoktrineras att konsumtion och bilåkning är livets fulländning.

Så, hur vill vi ha Västerås i framtiden? En attraktiv, dynamisk och urban stad med tät bebyggelse av stadsmässig arkitektur och goda kommunikationer eller en söndermotoriserad, utglesad, amerikaniserad och traditionslös jättehamburgare?